Firad och avfyrad.

Någon har sökt på ordet “jättedolme” och hamnat på min blogg. Kan inte minnas att jag har skrivit om någon jättedolme någon gång.

Blev firad på min födelsedag igår. Middag på krog, vänner, bärs, Irish Coffee och en Bloody Mary med tomtebloss. Fantastico.
Fick en 35:a rom och en haddocktröja av syrran och Kirre. Tjusigt. En blender av morsan. Tänkte göra smoothies på varmkörv, tomatsoppa och mina egna fingrar.
Avslutade kvällen med att gå till Pustervik med Emma och syrran. Blev bjuden på en öl av en ännu skäggigare snubbe än mig i baren. Vet inte varför, men sa tack. Han sa att jag hade gjort samma sak för honom. Stannade kvar till de stängde.
Drack en födelsedagsöl när jag kom hem och tittade på hur solen gick upp. Gick och lade mig halvsex på morgonen. Färdigfirad.

Idag har det inte varit lika sköj. Ätit kebabtallrik och gått en promenad i universums blåsigaste stad.
Gatorna kändes nerslitna under mina skor. Göteborg vad trött jag är på dig ibland.

Hej babberibba, köttfärssås och royalister.

Såg nåt program inför dopet av Estelle. Samtidigt som jag åt findus köttfärssås. Kontraster. Min plånbok är tom och royalisternas själar verkar också rätt tomma. De föddes med guldsked i mun. Jag föddes med en sked i rostfritt stål i räva. Det mest irriterande måste ändå vara allt smörande för kungahuset. Från media och vanligt folk. Med stolthet framstår folk som den gamle hederliga pöbeln utan att fatta det själva. All mediabevakning känns gammelrysk. De frågade folk vad de kände när de hade fått reda på att kronprinsessan hade fått en dotter. Alla svarade att de hade blivit glada. Hade de frågat mig hade jag svarat: “Kul för henne. Jag känner ingenting.” Det kan ju någon annan ha svarat, men har garanterat blivit bortklippt.
Bevakad bevakning.

Vidare var förra veckan en vecka i tjoflöjten och partajets tecken. Onsdag, fredag, lördag. Ett hejdlöst skålande, krossade glas på krogen och paraplydrinkar med just paraplyer i. Och tomtebloss. Efterfest till halvåtta på morgonen. Luffande på soffa. Ett dundrande huvud. Baksmälla. Nerver spända som fiolsträngar. Flabb och dumheter. Lite som den gamla goda tiden när man hade energi som ett fullblodssto.

Solen är här. Kärlekspar hånglar ner sig på parkbänkar. Alkisarna svär i busskurer. Kvinnor visar ben och klyftor. Man känner sig plötsligt ensam. Och från armhålor i för uringade linnen stiger stanken av ruttnad svett på spårvagnar. Blodet strömmar i rätt riktning. Våren är här.