Varit på second hand-runda med siss och Kirre. Syrran var i högform när det gällde att peka ut fula och horribla prydnadsgrunkor. Vår humor – att garva åt det fula. Farsan var likadan.
Vi käkade på Max. Vad är deras koncept och affärsidé? Att slarvigt slänga ihop klafsiga hamburgare som knappt är ljumna och som man är tvungen att värma i micron själv? Det verkar inte bättre. Hänt flera gånger när jag käkat där. Syrran värmde sin. Jag lät bli och konstaterade åter att jag hatar kall mat som egentligen skall vara varm.
Sen åkte vi till Willys. Syrran köpte 6 liter läsk, chips och dip och glass. Det tyckte hon var bra. Hon var lite sugen. Hon skämdes när hon lassade upp grejorna på rullbandet och kände sig som riktigt trailertrash-slödder. Speciellt bär snubben framför bara lassade upp nyttigheter. Det är ju så jag brukar känna mig när jag handlar i min affär.
Själv så fick jag enormt sug på cocosbollar, eller som det heter i götet: munkar(!)
Nu sitter jag på Hops. Gamla Galliano. Jag väntar på Emma. Vi ska prata om de senaste halsdukstrenderna och ta En öl.
Egon, den där stormjäveln blir allt argare och argare för varje stund som går. Krogens utomhusskyltar vajar ordentligt. Dansar pogodance i den skumma aftonen. Det brakar och knakar och knarrar oroande i de stora och väl tilltagna fönstrena. Alldeles nervös blir jag. Snart så säger det väl poff. Så sitter man plötsligt inomhus, utomhus. Inget glas mellan den inre och yttre verkligeheten.
Fan vad fluffig jag är i magen. Det är den typiska cocosbollsymptomen….