Vaknade i morse av att det ringde någon från okänt nummer. Eller numret stod ju där, men för mig var det alltså okänt.
Googlade på det. Numret visade sig vara tyskt. Nog för att jag vill bli tysk, men jag känner väl inga tyska tyskar i Tyskland?
Kanske han eller hon ville sälja en biljett till en tysk ölfestival. Eller sälja ett par läderhorsen i storlek XXXL. Kanske han eller hon (vägra hen) bara ville fråga hur jag mådde. På tyska.
-Wie gets?
-Prima in die rumpehorsen! skulle jag svarat då.
Och lagt på. Smått obehagad…
Och hur gick det förresten med mina planer att bli tysk och leva på apfelstrudel?
Nej, det gick ju inte alls. Som så mycket annat…
Här sitter jag. Svensk i mitt svenska kök, i min svenska stadsdel, i denna svenska stad, i detta svenska avlånga land och grymtar och vaknar svettig på ett svensktillverkat loft.
Nu måste jag gå ner i den svenska tvättstugan och hänga upp mina nytvättade kläder som till största del är tillverkade i Bangladesh.
Strax tillbaka…
Ööh, sicket slit va. Insåg när jag hade slängt in omgång två att jag hade glömt lakanet i lyan. Fick springa ett extra varv upp och ner för trapporna. Eftersom maskinen redan startat fick lakanet en hel tvättmaskin för sig själv. Heja mig och heja miljötänk. Det vill jag slå ett slag för!
När jag kom upp i lägenheten igen såg jag att det var flera plagg som jag hade glömt att jag skulle tvätta, men nu skiter jag i det för jag är en riktig tvättäkta tvättrebell!
Varför berättar jag ens det här.
De trevligaste inläggen på den här bloggen är när jag har tvättdag. Där har ni svaret.
När jag rotade i min gardin och duklåda (ja, Herrijivlar jag har en sådan.) för att hänga upp en gardin i köket och skymma solen så trillade en mal-larv ner på köksbordet.
De som har följt denna bloggen under längre tid kanske kommer ihåg vilket helvete jag hade med mal i garderoben (sorten som livnär sig på alla ullplagg) .
Då följde jag hela regelboken med att frysa ner varenda plagg och såpa sönder hela garderoben. Det hela tog månader. Det ligger fortfarande en vinterkeps i frysen som souvenir. De små larviga jävlarna är näst intill outrotningsbara.
Numera när jag ser en mal blir jag helt ledsen. Jag blir helt tom i kroppen och tänker: Nu är en ny invasion på gång. Det är ungefär samma känsla som när man zappar på Tv. Man zappar bort en idiot för att mötas av en annan ännu större idiot. Mal och idioter kommer ta över hela världen. Eller så har de redan gjort det.
Nej, jag orkar inte tänka på det.
Jag tänker på påskliljor istället. Soliga uteserveringar. På trebenta hundar som morrar i skuggan. På Rickard Sjöbergs vita tänder…Nej, det gör jag inte alls!!! På glass och på århundradets knull som brakar genom himlen.
Nu måste jag gå ner och hänga lite i tvättstugan. Kanske jag träffar min drömkvinna där. Hon är tysk och älskar bratwürst.
Guten nacht!