Det var den julen. Den bara försvann. Trist att tiden bara rusar förbi. Gillar julen. Har alltid gjort.
Fick rycka in på kneget på julafton. Gick upp klockan tjugo över fem som en tomte som äter gröten innan delar ut julklappar till skäggiga barn. Jobbade sju till elva och var hemma hos syrran i perfekt tid för jullunchen. Var som en sömntuta hela julafton.
På Juldagen spelade jag och syrran och hennes man spel och åt pizza. Mitt pizzabegär började redan på julafton.
Annandagskvällen sköjade vi bort på krogen efter att ha ätit julmat igen hos morsan. Stämningen var sådär runt det ovala bordet. Den blev väl inte bättre av den sista snapsen och att morsan slängde ut oss till att Down Townabbey började.
Ute på krogen låg snapsen kvar i kropp och hode. Det var som den skvalpade runt där i skallen och gjorde mig ointelligent. Jag hade plötsligt talfel i form av ett makabert sluddrande.
Träffade en donna på krogen och siss och Kirre försvann. När jag senare försökte göra ett move på henne, sa hon att hon var bisexuell och redan hade en tjej. Hoppade över att nästla mig in i ett triangeldrama så jag delade en taxi hem med siss som plötsligt hade dykt upp från ingenstans.
Lyssande på Lana Del Rey vid köksbordet till halvsex på morgonen.
Nu är allt som vanligt igen…
Var nere en sväng på Nordstan igår. En illa vald dag, men jag var tvungen att byta en julklapp som jag fått av morsan. Bakfylle-dåreri-svetten rann under pälsmössan och jag fick panik bland halskedjor och armlänkar på Guldfynd.
På torsdag är det nyår och sen alltså ett nytt år igen. På det hela taget har jag haft ett ganska intetsägande år utan några större katastrofer, förutom den där kärleksaffären med den turkiska damen i våras, som nästan höll på att knäcka mig och få in mig på sinnessjukhus.