Sitter här. Helt slut efter elva och en halvtimme kneg. Tittat lite på debatt. Blev ännu tröttare i hodet. Sömnen är inte bra för tillfället. Vaknar och tror jag sover. Sover och tror jag är vaken. Ska på personlig assistent-utbildning imorgon. Tänkte lära mig lite om mitt yrke som jag har haft i åtta år. Så får man lön också. Och pizza till lunch. Mina planer att bli tysk går inte heller framåt för tillfället. För att bli tysk måste man träna språket varje dag. Kanske ska låsa in mig hela helgen och vara tysk. Apfelstrudel.
Det här kan vara det tråkigaste inlägg jag skrivit. Det är inte jag som har skrivit det. Det är någon annan. En tråkig jävel. Struva.
Tag: trötthet
Odontologen och Halta Lotta.
Vi var på Odontologen idag. Min brukare och jag. Det är den bästa utflykten man kan göra med honom. Det händer typ tre-fyra ggr om året. Han hamnar i tandläkarstolen och jag kan gå ut och dricka kaffe och cigga i en dryg halvtimme. Idag hittade jag en mur i solen helt avskilt från allmänheten. Det var svårt att avgöra om det var vår eller höst (bröst höll jag på att skriva) om man bortsåg från de näckande träden. En bra stund. Dock slog en tanke mig. Under de här fem åren jag jobbat hos honom och vi har åkt hit och jag suttit där med min kaffe och cigg har jag alltid passat på att ringa donnan jag varit ihop med för tillfället. Det kunde jag ju inte nu. Kändes lite… kunde ju alltid ringt morsan istället, men det kändes inte riktigt som samma sak.
Tar en öl på halta lotta. Brukar göra det ibland från eftersom det ligger på vägen hem från jobbet och där jag byter spårvagn. Har egentligen aldrig gillat det där stället. Svårt att sätta fingret på. Tycker det är lite bonnigt på ett ocharmigt vis. Sen att de har garderob mellan varven på en kvartetskrog känns fånigt.
En gång när jag var här för massa år sen stötte en tanig kille till mig, av olyckshändelse såklart, när jag kom gående med mina nyköpta bärs. Vid bordet framför mig satt ett gäng enormt biffiga och stora killar. Alla med rakade skallar. Vid knuffen i min rygg hann jag tänka: helvete! Sen gungade jag ölen i takt med rörelsen så inget skulle skvimpa ut. Det funkade inget vidare. Ölen for ut över en av grabbarnas bakre hälft av skallen. Det rann ner i nacken och fortsatte rinna vidare längs ryggen innanför munktröjan. Axlarna var också helt dyngsura. NEEEEEJJJ! vrålade han. Allright nu är man köttfärs tänkte jag. Jag försökte se kall ut när han sen stod mitt emot mig och droppade som en blöt nakenhund. “Ber om ursäkt” sa jag. “Det var nån jävla tomte som stötte till mig, jag är ledsen”. Han stod och stirrade på mig ett tag sen sa han att det var lugnt. Jag pep därifrån i våld och gick och satte mig hos mitt sällskap.
Jag är trött. Sömnen är inte så högprioriterad just nu. Trötthet på grund av sömnbrist har aldrig stört mig nämnvärt. Om man inte har något viktigt att utföra dagen efter. Trött och lycklig kan vara en fantastisk kombination. Det kanske jag inte är just nu, lycklig alltså. Det är mycket värre att vara riktigt jävla hungrig. På mat, kärlek eller sex.
Tröttheten och en röd kladdig ulltröja.
Tröttheten regerar helt fullständigt fortfarande. Måste ta enormt på krafterna att vara magsjuk och kräkas. Kan inte minnas när jag hade en sån här trötthetsperiod sist. Somnar överallt. På spårvagnen, i soffan, på soffan på jobbet. Idag har jag somnat till på jobbet flera gånger. Igår sa jag till min tjej att vi skulle gå och lägga oss. Klockan var 23.30. Händer nästan aldrig att det är jag som föreslår att vi ska sova. Har definitivt aldrig hänt innan midnatt. Jag är härdad inom att vara trött och det brukar aldrig störa mig. Det gör det nu. Jag blir trött på det, på irriterat humör, asocial och vill bara sova.
Hörde att världsrekordet inom att vara vaken i ett streck är 262 timmar. Mitt rekord är sex dygn. Det är 144 timmar.
När jag flyttade till Göteborg för tretton år sen och hade börjat på folkhögskola var jag så trött av alla nya intryck att jag somnade på en spårvagn. Jag vaknade av att föraren skakade liv i mig på ändhållplatsen. En annan gång somnade jag på ett tåg från malmö. När jag vaknade hade jag gosat in mig i en främmandes människas bröst. Han hade en röd ulltröja på sig som jag hade drägglat ner ordentligt. När jag reste på huvudet bildades några rejäla dräggelsträngar mellan hans tröja och min öppna mun. Jag tittade på honom. Han satt stel och tillbakaryggad. När jag mötte hans blick var ögonen uppspärrade och han såg förskräckt ut. Undrar fortfarande varför han aldrig väckte mig. Han kanske hade försökt väcka mig, men ett drägglande odjur somnar inte för att vakna…
Published with Blogger-droid v1.6.7
En viss trötthet
Är trött igen. Jobbar. Igen.
Jag brukade vara mycket bättre på att vara trött för några år sen. Eller snarare bättre på att inte bli berörd av det. Antar att jag var trött ganska ofta. Ett normaltillstånd.
Har fortfarande perioder med sömnproblem eller sömnlöshet. Det har blivit bättre med tiden. Kanske därför det är mycket jobbigare att vara trött nu.
En gång för massa år sen var jag sömnlös i fem dygn. De första dygnen längtade man bara efter att sova. De resterande dygnen tedde sig som man gick på en skön drog. Bomull i hela huvudet. Ända problemet var att man sa och gjorde konstiga saker. Det var liksom lätt hänt att bara gå rakt ut i gatan och glömma bort att det fanns bilar där.
Jag kommer ihåg att jag gick genom Haga en av de där dagarna. En sån där “gatuförsäljare” för Rädda barnen kom fram och frågade om jag kunde tänka mig att skänka en viss summa varje månad. Jag babblade loss med ett tjofräsande humör. Skrattade och betedde mig. Det var ju självklart att jag skulle göra det! Han räknade upp summor man kunde skänka mellan hundra och femhundra kronor. Jag slog genast till på femhundra spänn i månaden medan jag fortsatte att flabba och babbla på. Jag skakade hand med snubben och till och med vände mig om och vinkade till honom.
En vecka senare när sömnen var tillbaka damp räkningen ner. Jag fick ringa upp dem och säga som det var. Jag hade inte råd att betala några femhundra i månaden. När hon frågade om jag kunde tänka mig att skänka hundra spänn i stället, sa jag att jag inte hade råd att skänka en enda spänn.
Jag gick på socbidrag vid det tillfället. Inget hinder om man inte sovit på flera dygn.