Bakgatornas vandrare.

Jag har tagit en promenad idag. Det är lika godtyckligt att ta en promenad när man är singel som att knulla om man har en bättre eller sämre hälft.
När jag kom ner till stan gick jag på bakgator som det var längesen jag gick på. Det kan funka de gångerna man längtar bort från den här staden.
På Teatergatan hade det öppnat massa nya ställen. Kommer inte riktigt ihåg vad som har legat där innan, men jag såg att ställena var alldeles nya. Helt enormt stora fönster. Kanske fyra meter höga eller mer. Det såg ärligt talat väldigt New York-wannabee ut. Tänker att ett glas bubbelvatten kostar 125:- därinne, men då kanske man får en tunn bit citron i som är ekologiskt odlad på Österlen.
Tänker även att om man skall springa in i ett fönster på fyllan så är det just ett fönster i den storleken man skall springa in i. Måste vara en enorm känsla när glasbitarna regnar ner som ett vattenfall under skjortkragen.
Detta kan vara en idé för ett framtida videoinlägg på bloggen. Allt för könsten.

När jag tyckte att jag hade promenerat färdigt gick jag in på Åhlens. Tänkte jag kunde hitta några fräcka kalsonger med hajar eller delfiner på, eftersom jag har presentkort. Det gjorde jag inte. Det var varmt därinne. Jävligt varmt. Så jag tog av mig mössan.
Uppe bokavdelningen kände jag mig lite halvt skuggad. Det var en vakt som lite alldagligt smög på mig samtidigt som han försökte få det att se ut som han bara strudlade runt. He did a lousy job…
Troligtvis såg jag väl sinnessjuk ut i min möss-frisyr. Igen.
Funderade på att sätta eld på bokavdelningen. Det var ändå bara skitböcker. Man skulle haft med sig ett paket körv också, så hade man kunnat dra loss en grillfest.
På väg mot rulltrappan såg jag en tjej åka upp. Hon hade ett jätteleende på sina läppar. Precis när jag ställt mig i rulltrappan och mötte henne sträckte hon ut ena benet bakåt och rakt ut i luften och böjde ner hela kroppen framåt som en ballerina. Det såg väldigt trevligt ut, men också lite konstigt. Fast mest trevligt. Förväntade mig en piruett där i rulltrappan också…kanske med en avslutande hoppspark så jag dråsade i backen. Den uteblev dock.

Jag satte mig på en bänk utanför. Rökte en cigg och tittade på fölk, ah men sicket fölk! Efter några minuter som kom den där vakten ut. Han ställde sig bredvid entrén och smygtittade på lite på mig. Innan han gick in tittade han lite extra. Jag tittade på honom lite extra. Han gick in igen, men vände sig om en gång extra innan han försvann.
Vad falls? Han hade väl lite roligt på jobbet kanske? Vad fan vet jag???

Jag gick till bussen. Redan trött på stan. Tänkte jag kunde ta en bärs på Vickis på vägen hem och köpa med mig en pizza hem. Det sa belöningssystemet till mig att det har du verkligen gjort dig förtjänt av Johan. Drick två öl, drick tre öl. Köp hem åtta pizzor. Eftersom du är den duktigaste människa jag känner. Så sa belöningssystemet.
När jag åkte förbi Vickis och tittade in genom fönstret såg jag att det var helt fullt med tjoande partyhattar därinne som jobbade bort ångest med öl, så jag åkte vidare.

Nu sitter jag på samma indiska place som jag satt på i förra veckan med siss. Samma kvinna som satt här sist och bälgade vin var här igen. Ut ur högtalarna strömmade Afzelius “Ett hjärta kan gå i tusen bitar. Igen.
Precis som jag bara hade varit ute och tagit en cigg och gått in fem minuter senare. Syrrans frånvaro var det enda beviset på att det här var en annan dag.
Och det här är en annan dag, det vet jag bestämt.

De har förresten börjat bygga ställningar till huset mitt emot mitt. Detta vaknade jag upp till förra veckan. Klockan sju på morgonen. Känns ju faktiskt helt icke-fantastiskt med tanke på hur mycket det har brötats i mitt eget hus i de där sex månaderna.
Nu får jag det ljuvliga nöjet att sitta på min balkong när solen börjar titta fram att titta på byggjobare som för ett jävla liv. Kommer bli underbart.

Näää, nu spelar de “Vandraren” med Nordman härinne. På fullaste allvar. Jag hör inte vad jag försöker skriva. Tummarna sväller upp och näsan imploderar. Jag måste härifrån. Nu!
HEJDÅ!

Inlägg No. 1000

Idag är jag på jättedåligt humör. Det bara kom över mig som en våt kofta. Känner att det att varit helt rätt att supa ner sig och sen lägga sig på spårvagnspåren och bara vråla i ursinne. Inget bra med andra ord. Vet inte riktigt vad det kan vara. Kanske fick jag chans att bli arg när magvärken släppte. Kanske är jag trött på pastaslevar på sängloftet och att det spritter i benen när jag ska sova. Kanske blev jag bara trött på min livssituation eller kanske behöver jag knulla.
Tänker på en textfras jag skrev för ett tag sen som aldrig användes: “Satan is a whore. Wears a tacky dress! God is a hooker. Wears nothin at all.”
Inte helt dålig. Inte helt bra heller kanske.
Just nu i denna stund, idag, är jag glad att jag inte har en tjej. Hon hade tyckt att jag var den tråkigaste och rostigaste gnällhög som hade uppfunnits i vår slaktade samtid. Brrrr….

Sitter på Bishops arm vid domkyrkan och dricker en bärs efter att ha puttats, knuffats och buffats runt i nordstan som en säck gammalt mjöl mitt bland en miljon andra fähundar. Tonårstjejer är nog värst. De gapar och fnittrar och lägger av tjut i ens öron och springer slalom mellan ens ben och själ. Sen är det dem som bara står i vägen mitt i gångarna i affärerna och blänger och funderar på om en banan föds rak och blir mer krökt med tiden. Sen är det dem andra. Sen är det jag.

Var på Åhlens och köpte hörlurar. Sådana där man stoppar i öronen (eller i rimpen om man nu tycker det är vitsigt). Eftersom jag har väldigt stora hål i mina öron trillade de såklart bara ur. Det var någon slags späjsig modell som skulle passa till ALLA öron. Detta skröts det väldigt mycket om på förpackningen. Nåväl allas öron utom Johans, för i hans öronhålor kan man pressa in clementiner utan problem. Naturligtvis var skitförpackningen plomberad. Numera är plomberingen bruten och naturligtvis kommer jag inte få byta dem.
200 spänn rakt ner i Växjösjön. Och att köpa grisa i säcka. Lite som att köpa en bil utan att testköra den eller köpa ett par braxor utan att först få prova om man ser ut som Gais Åke feskarböxa eller Håkan Hellström i dem. Ja, ni fattar säkert.

Försöker mest prata eller skriva bort mitt usla humör. Kan kanske känna att det hjälper lite. För varje ord jag skrivit har dock en huvudvärk istället börjat tillta. Rätt självklart på något vis, eller hur? Och snart tröttheten. Och sen piggheten någon gång i natt där man ligger på loftet med sprattlande ben bland pastaslevar och gamla strumpor.
Detta är faktiskt inlägg nummer 1000 som jag skriver sen jag startade denna yx och gloria-blogg. Det känns ju ändock smått fantastiskt eller nåt.
Självklart slår även detta inlägg an i samma hurtfriska, råpositiva Gunde Svan-ton som alla andra inlägg på denna blogg.

Jag älskar världen!