Rep och lite film

Igår repade jag med två polare. Första repet. Jag har inte stått bakom en mikrofon på kanske fyra år. Det var ganska rostigt i stämbanden och huvudet, men kändes väldigt skönt. Tyvärr fanns inget reverb att tillgå. Resultatet blir att det låter torrt och naket. Samtidigt hör man hur rösten låter på riktigt utan effekter. Eftersom inga texter finns, fick jag improvisera fram textrader ur huvudet medan jag sjöng. Hälften av meningarna började med “I see”. 90% började med “I”. En fullständig egotripp med andra ord. Kan nog bli en trevligare och snällare människa om jag börjar lira i band igen. Vi fick fram en del coola prylar och som musiker går ju inte de där två snubbarna av för hackor.

Jobbar hela helgen. Det är baaaaaara roligt. Har inget att säga om det förutom att jag längtar hem.

Dagens filmer på jobbet hitills är:
Den ofrilliga golfaren – Den har väl sina roliga poänger förutom att de har fjantat till Stig Helmer så det blir totalt olidligt mellan varven (sitter jag på allvar och tycker till om denna film???)
Jerry McGuire – Måste nog vara förra årtusendets mest känslomässiga film. Mest på ont. Helt på ont. Om folk hade varit så känslostyrda hade vi all suttit på hispan. Ett praktexempel på att less is more. Något som jänkarna verkar vara helt bedrövliga mellan varven att följa. Känslorna sprutar som en fontän helt besinningslöst i över två timmar. Det enda som är bra är att den heter speil des leben på tyska. Låter tufft.
Hajen – Den första. Det är ju innan hajen har börjat rikta in sig på att tugga i sig specifika offer. Bra film men börjar bli lite tjatig att se nu.

Nu ska jag äta en apelsinjävel.
Tjena!