Tavlan

20140205-215405.jpg
Köpte den här tavlan i förrgår på Backaplan, Hising Island. Kan vara något slags franskt hötorgsmotiv.
Jag och syrran var där och flummade runt i lite second handaffärer. Det här plejset där jag köpte tavlan var någon blandning av antikt och en lumpbod. I salig och dammig röra. Butiksinnehavarna bestod av en typ femtioårig son och en sjuttioårig mor, stod och pratade hjärtsjukdomar när vi kom in. Jag frågade gubben vad han ville ha för tavlan. 250 spänn ville han ha inklusive belysning. Jag och syrran gick ut och tog en cigg. Jag ville fundera lite på om jag skulle slå till eller ej. När vi kom in igen var gubben försvunnen. Morsan satt kvar i stolen och suckade. Jag sa till henne att jag hade bestämt mig för tavlan. Hon reste sig upp under pust och stånk och haltade på sin käpp fram till tavlan.
“Den där tavelbelysningen hade jag tänkt att skruva loss och använda själv.” sade hon besviket och tittade på mig.
“Tur för mig. Otur för dig.” replikerade jag.
Hon gick iväg med tavlan till disken. Jag frågade om hon hade nåt papper som jag kunde slå in tavlan i. Det hade hon inte. Hon försökte få ner tavlan i en sopsäck, men tavlan var för stor. Det slutade med att jag och syrran rev sönder några sopsäckar som man kunde tejpa runt tavlan. Jag frågade om hon hade någon tejp. Hon stod redo med en gammal trött tejpbit utan klister. Jag tog den och tittade på henne och sen på tejpbiten.
“Så nu är tejpen slut.” sa hon.
“Ja, men då går det ju inte.” svarade jag.
“Nej…” konstaterade hon.
Så började hon prata om den där tavelbelysning som hon inte hade hunnit skruva loss i förmiddags. Hennes son kom gående med en tejprulle. Vi gick loss med tejp och sopsäck. Han gav mig tejpbitar och jag tejpade hela tiden med tanten vakande över hans axel och påpekande att han slösade för mycket tejp. Hennes son muttrade tillbaka att tejp för fan inte kostar något!
Otroligt serviceminded och trevlig stämning i den där affären.

Efteråt åkte jag och syrran in till stan och tog ett par bärs. Kändes som vi behövde det. Hade det varit förr i tiden hade det blivit öl på öl på öl, trots tavlan. Sen hade jag vinglat runt med min tavla. Allt mer oförsiktig för varje öl som druckits upp. Tavlan hade dunkats i väggar och släpat i marken. Blivit kantstött under utropet: “DET ÄR LUGNT!!!!”
Kanske hade jag även satt en fyllefot rakt genom duken av misstag eller för att sköja till det.
Nu sitter den iallafall oskadd på min köksvägg i kvarteret Staren.