Den totala nedgraderingen.

Blev helt sjukt sugen på indisk mat igår. Det har nog aldrig hänt innan. Fortfarande lunchtid, så jag klampade iväg hemifrån. Det finns en indisk restaurang i närheten av där jag bor. Eller snarare så är det den indiska syltan som jag brukar gå och dricka öl på ibland. När jag kom dit hade den tokiga pajasen semesterstängt. Det är så det går när man för en gång skull blir sugen på indisk mat.
Jag fick omvärdera tankarna. Jag tog en promenad längs Södra vägen. Tittade in i varenda restaurangfönster, men ingenting dög plötsligt. Jag promenerade och promenerade. Till slut var lunchtiden över och magen skrek. Jag hamnade till slut på Mc Donkjäveln. Sista utposten.
Det är ofta på det viset som jag slutligen hamnar på Donken. När jag har tänkt något annat från början men inte orkar längre för att hungern slår till.
Samma sak när jag ibland har tänkt att dricka två öl.
“Okej”, tänker jag. Jag dricker de här två ölen, sen går jag och handlar och åker hem och lagar mat.
“En till öl kan jag ta. Oj, nu stängde visst mataffären. Allright, då får det bli en pizza. Funkar också, då kan jag ju likaväl ta en bärs till. Det hinner jag. Attans, nu hinner jag inte till pizzerian heller innan den stänger. Äääh, det får bli Mc Donalds.”
Lagad mat, pizza, Big mac – Total nedgradering.
Värst är det de gånger jag “råkar” missa sista spårvagnen och tar taxi hem och sen stannar till på Donkjäveln medan taxametern tickar på.
Sen går man och lägger sig mätt och ruinerad. Med en känsla av att vara lurad – av sig själv. Igen.

Wallenbergare, öl och containerfynd.

(skrivet kl.17.00)
Har käkat lunch på John Scott Pub på Avenyn idag. Wallenbergare med gräddsås och lingonsylt. Wallenbergaren kändes som hoppressat kött som var vattnigt. Lät väl gott?
Framför mig när jag skulle betala stod en kille och en tjej. Tjejen sa:
“Jag betalar för min mat.”
“Jaaa” underströk killen bestämt och fortsatte: “Det här är ingen jävla date!”
Han skrattade högt och tittade på mig.
“Jag kanske bara hoppades på att du skulle bjuda mig.”
Killen skrattade triumferat igen och jag och min käft flikade in:
“Det gick ju sådär med den saken…”

Jag gick ut och drack min kaffe på uteserveringen. Höll på att frysa ihjäl i skuggan och blåsten som omväxling från min balkong där det inte går att sitta utan att brinna sönder.
Till sist innan jag lämnade syltan passade jag på att bajsa sönder handikapptoaletten. Jag är aldrig omöjlig…

Efteråt satte jag mig på en bänk i solen. Tittade på folk som gick förbi. Ensamma människor. Par. Par med barnvagnar. Jag blev sittande i en timme. Vet inte riktigt varför.

Nu sitter jag och dricker en bärs på en indisk sylta på Eklandagatan. Fyrtiofem spänn för en halv liters flasköl. Det är ju sånt bloggaren gillar. Har ju sagt att det inte finns några sunkställen i mitt område. Det gör det visst. Kanske jag har ljugit.
Det satte sig precis två alkisar närmast mitt bord. Den ena av dem är sjukt konstig. Han växlar mellan amerikanska, spanska och svenska när han pratar. Por favour sa han när han ville låna min tändare. Jag sa till honom att inte skoja och att han kunde prata svenska med mig. Då presenterade han sig som Anders. På svenska.
I övrigt verkar han sjukt otrevlig. Alldeles nyss skällde han ut sin polare och berättade att han hade dålig andedräkt. När hans kompis svarade att han borstade tänderna lika ofta som honom svarade han att han skulle ge fan i att ljuga och att han hatade lögnhalsar. Han fortsatte med att berätta för sin kompis att detta var den stora skillnaden mellan han och honom. Att han borstade tänderna, luktade gott och tvättade sina händer.
Och nu sitter han och pratar på spanska igen. Rätt ut i luften och rakt in i mitt högra öra. Vad fan var de tvungna att sätta sig just här för?
Nu när Herr Pour favour gick på dass började hans kompis prata med mig:
“Alltså, jag är så trött på den jäveln. Han bor hos mig just nu. Han var i Tyskland igår och köpte en back 7,2:or. När jag gick till jobbet klockan sex i morse hade han börjat dricka av backen. När jag kom hem från jobbet var backen slut och nu pratar han spanska med alla.”

Nåväl, skit samma. Jag ska ändå gå hem strax. Jag ska gå och rota i en container på min gård. Detta är mitt mål. 42-åringen utmärker sig på gården och skaffar nya grannvänner. Nej, men det låg faktiskt en fin cykel i containern när jag gick förbi innan. En sådan där med små hjul och hög ram. Tänker att det kunde vara bra för mig att börja cykla lite.

20140527-204741.jpg
(Just i detta känsliga skede kom naturligtvis min granne promenerande. Inte hon med hunden, utan hon som bodde i min lägenhet innnan och som nu bor på första våningen. Hej, hej, sa jag som det vore det mest normala att hälsa när man står i en container och pustar och stånkar och brötar. Hej, svarade hon aningen avmätt.)