Att försova sig från ledigheten.

Hade planer för den här dagen. Men den turned out to be a pannkaka. Pangkaka hade varit bättre, för då hade det jävlar i mig smällt i knutarna.
Hade tänkt att gå upp i tid. Skriva lite här. Sätta mig ner och fixa till lite foton och ta lektioner i Adöbe Lightroom. Gå ut och käka lunch…
Ställde klockan på halvtio i morse. Den ringde som utlovat. Snööze, vem fan behöver det? Somnade visst om. Vaknade från en resa i Thailand, mitt på loftet, kvart i tolv.

Återigen, tiden. Den jäveln. Ska börja gå runt med en väggklocka runt halsen så jag inte blir lurad på en jävla sekund!

Somnade i tjugo minuter till i den klassiska skräddarställningen med hakan mot bröstet. Jag är väl ingen skräddare? Tvingade mig upp.
Satt och blängde vid köksbordet ett tag. Tittade ut: grått. Tittade ut över diskbänken: Förbövlig kakafoni av sketen disk med ingrodd lort i drivor. Blev förbannad och ställde mig och diskade. Fyrtio minuter senare satt jag och mummlade vid köksbordet igen.
Käkade frukost kl.13.30. Och nu…sitter jag här. Klockan är strax tre. Dricker kaffe och tittar ut på en grå himmel igen. Det står två hundägare ute på gården. Hundarna springer runt och skäller som tokar och hundägarna står och pratar med varandra lomhörda över faktumet att det faktiskt är deras jyckar och ett jävla liv på de där byrackorna. Funderar på att gå ner på gården. Springa runt på alla fyra. Bita hundägarna i skinkorna och slutligen strypa mig i deras koppel.
Jajamän, här sitter jag och älskar världen igen. I sedvanlig ordning.

Nu kanske det är dags att ta hand om de där bilderna…

Hundhelgen som gick.

Lämnade tillbaks jycken Lucas igår.
Mycket trevligt sällskap måste jag säga. Och kanske bra för mig att lägga energi på en annan varelse än mig själv ett tag…
Det var helt ärligt tomt när jag kom tillbaka hem till lyan. Ingen liten sköjare som följde med ut i köket när man lagade mat eller rullade en cigg. Ingen liten parvel som följde med ut på balkongen när man drack kaffe.
En soft jycke som gillar att hänga helt enkelt. En buddy.
Det knivigaste, dock, är att promenera med en valp. Det sniffas på allt. Och en hel del grunkor som inte bör åka in i munnen åker in i munnen ändå. Då får man bända upp truten och rota runt. Man får vara på sin vakt ständigt.

Morsan har redan efter att ha träffat Lucas en gång börjat snacka om att skaffa hund. “Vi kanske kan ha delad vårdnad.” , sa hon. “Eller så kan du skaffa hund och så är jag dagmatte när du jobbar.”
Fortsättning följer…

Nedan följer ett litet bildcollage:

20140616-162527.jpg
Att hänga på balkong när hundvakten dricker kaffe.

20140616-162800.jpg
Att träffa morsan och syrran på Levantine.

20140616-162936.jpg
Att hålla koll på vad grannarna och andra typer håller på med för fuffens.

Som ni märker har jag blivit en mjukis av lite hundsällskap. Soft as slime. Detta kan inte fortgå. I och med nästa inlägg är allt tillbaka till det vanliga sköjeriet.

En liten sköjare på fyra ben.

20140611-233804.jpg
Ska ta hand om den här lilla sköjaren i helgen. En förtjusande liten kompis på fyra ben.
Vi ska promenera. Vi ska äta hundmat. Vi ska tugga dentastiks, och bli dåliga i magen tillsammans. Vi ska åka luftballong och hoppa bungyjump!
Tycker iallafall att det ska bli fantastiskt sköj och trevligt.

Lucas har varit och provat mitt hem nu på eftermiddagen. Ägaren som är min gamle flyttkompis Erik har skrivit en lång lista (på min begäran) över hur den lille parvelns vardag och behov ser ut. Promenader, inföding (nej nu skrev jag ju fel. Lät som Jimmie Åkessons partikamrat), föda. Alltså när Lucas ska ha föda och inte. När han ska pissa och inte. När han ska bajsa och inte.
Johan känner enormt ansvar och byrackeägaren känner sig lite ängslig, fast ändå trygg samtidigt… och kommer plåga mig minst en gång i timmen med kärleksfullt/kontrollerande sms varje dag när han är bortrest.
Vi har flyttat fokus från flyttkartonger (min Tv-hylla i svartmålat stål Erik då, känner du inget ansvar över den? Att den mår bra och är rak och att du får bära den trappa upp och ner? Va?) till ett ansvar över en annan varelses liv. Känns fint.
Men som Erik själv sa idag “Det kommer vara bra för er båda två. Lucas får annan miljö. Du får en kväll från krogen och slipper ångest och huvudvärk dagen efter.” Fint sagt, och nästan helt sant…
Erik själv, får en nästan helt avslappnande resa till Stockholm

Naturligtvis, kommer bloggen från och med fredagseftermiddag och troligtvis ett tag därefter uteslutande handla om en liten rufsig sak på fyra ben, som polar med bloggaren