En latte och myndigheter.

20140512-184922.jpg
Sitter och dricker en kaffe på cigarren. Tänkte det kunde vara smart att dricka kaffe så här sent (för mig) så jag inte somnar i natt eftersom jag ska gå upp tjugo över fem i morrn för att jobba elva timmar. I slutändan kommer ingen kunna säga att “Johan var en människa som sov bort sitt liv”. Alltid nåt. De har för övrigt jävligt god latte här.
Tänkte att jag kanske skulle hålla mig borta från sköjeriet på krogen ett tag. Tänkte detta igår. Sen glömde jag bort det. Kom på det idag igen när jag tänkte gå och ta en öl. Varför jag tänkte att jag skulle hålla mig borta från sköjeriet ett tag har jag redan glömt bort.

Har även ringt ett gäng myndigheter idag. Knappast för att det var sköj, men för att jag var tvungen. Tack vare det har jag även suttit i telefonkö sammanlagt kanske i en timme. Alla olika rösterna i kön tackade mig för att jag väntade. Genom detta kände mig som en helt fantastisk medborgare. Som om de behövde mig.
Lite som man kan säga till taxichauffören när han frågar var man vill åka:
“Kör mig vart du behagar. Jag är behövd överallt!”

Har egentligen inget att säga idag. Tänker att det kanske lyser igenom.
Låt det lysa igenom så ni blir bländade i hela ögonvrrrrån!
Ajöken!

Farsan II

Jag har precis förlorat min farsa, min pappa…
Jag vet inte hur jag ska ställa mig inför det. Jag är ingen expert på området. Brukar inte förlora en förälder en gång i veckan.
Ena biten är otroligt praktiskt lagd. Nästan varje förmiddag har jag en bunt samtal att gå i genom med myndigheter. Allt eftersom han verkade och avled i Spanien. Det blir mycket samtal med myndigheter. Hur får man hem en urnan? Vilken advokat ska man anlita för att få loss det lilla arvet som troligtvis kommer bli stora skulder i slutändan? UD, ambassad, konsulat…
Saker och ting ordnas lite i taget. Dag för dag. Så länge allt praktiskt efterarbete måste tas om hand finns det inte så mycket plats för sorgearbete. Vet att jag är fylld av sorg, men känner inte det.
Kvällar och nätter när allt lägger sig dövas med filmer och serier. Netflixabonnemanget är en räddning. Ibland går jag ut och tar en öl med förhoppningen att jag ska supa ner mig, bara för att känna. När jag druckit halva ölen längtar jag hem igen, och går hem.
Dagarna rullar på, och som sagt, jag är gudskelov ingen expert på området. Föreställningar jag haft om huruvida jag skulle bryta ihop i vissa situationer om något sånt här skulle hända tex genom att se vissa filmsekvenser osv, stämmer inte alls. Allt sker med total överaskning.

Jag längtar efter att sakna min farsa. På något vis sammanfatta honom. Put him to rest.

Tar EN öl på järntorgets bryggeri nu. Precis exakt nu så gick det förbi en tjej (dottern hoppas jag) och ropade ett ord:
Farsan!, Farsan!
Han lystrade, vände sig om. De gick ut från stället tillsammans.
Det gjorde lite ont…

Nåväl, det ska väl tilläggas. Min farsa dog inte av ålderdom. Han levde ett hårt liv. Efter ett halvår på sjukhus i nyktert tillstånd gav hans kropp slutligen upp.
Det kommer alltid göra ont.
Han blev 69 år.

Myndighetspapper

Det är mycket nu. Med myndigheter. Försäkringskassa och skatteverket. Jag har ju varit sjukskriven för ryggen. Då är det mycket papper som ska in till myndigheterna. Dessutom har jag hand om farsans ärenden till samma myndigheter som jag nyss räknade upp. Eftersom han ligger på sjukhus. Dubbelt upp med andra ord.
Så jag fyllde i pappren och skrev att jag är en reko jävel med stort skägg och att jag varken är förtjust i Reinfeldt eller kungen. Att jag går på rätt sida på gatan och bara svär på onsdagar. Kan jag inte bara få mina pengar då? Nej det ska kompletteras med ytterligigare papper. Hur många par kalsonger har du? Äter du gröt till frukost? Vem är din idol på Grönland. Hur mycket jobbar du? Varför då? Är du inte klok..
Nu ser det ut som pengarna kommer nästa vecka. Detta ska jag fira med en pizza och en öl. tror jag.