Ännu mer insekter och ännu en förkylning.

I fredags förra veckan så var de här och fixade min balkongdörr, så nu kan jag inte skriva mer om det problemet på bloggen. Det var ju synd. Livsämnena tunnas ut. Snart blir det svårt att skilja fantasi från verklighet. Fantastiskt ändå (minus fantastiskt) att det tog dem drygt ett år att åtgärda med tanke på att de nu var klara på fem minuter.
Nu står jag där mellan klockan 08-12 varje dag och öppnar och stänger dörren och njuter så det vibrerar i tuttarna när handtaget går upp och ner utan friktion och dörren öppnas och stängs med ett swooooosh. Det är stort!

Angående nyckelpigeinvasionen (ett ord som ännu inte finns i ordlistan, men som kommer dyka upp snabbare än knullgubbe) så har jag nu förstått var de tar vägen när mörkret faller på. När man öppnar fönstren på kvällarna och tittar längs skårorna i fönsterkarmarna så sitter de där i skockar. Jag brukar då ta lämpligt bestick och dra längs skåran. Nyckelpigor regnar ner på fönsterblecket. Sen tar jag samma bestick och skjuter ut dem i verkligheten igen.
Pratade med en granne. Han dillade fan inte på om massa kärlek och sån goja. Han hade en dotter som vrålade förskräckt varje gång det trampar in nyckelpigor i hennes rum. Sen sa han det mest intressanta. Det här är inte svenska nyckelpigor. Det är invandrarnyckelpigor (detta är en sådan situation när Jimmie Pajas och hans kompiar kunde hjälpa till på plats tycker jag) som har tagit över de svenska mesiga pignycklarna. Det ser man, sa han, på att de har så många prickar. Vissa av dem är faktiskt lika prickiga som medvurst och vissa är svarta med röda prickar istället för tvärtom.
Konstigt lik förbannat att jag inte har sett denna prickiga invasion någon annanstans i stan. Bara på Stuartsgatan i Göteborg. Kanske de älskar Stuart i blindo, no matter what. Trots att jag kan svära på att han säkert var ett riktigt svin!

Lyckats med uppgiften att blivit förkyld igen. Andra gången på drygt en månad. Kände att det var igång i Måndags kväll. I Tisdags var jag utslagen och idag är jag mycket bättre. I det utslagna tillståndet såg jag ofattbara mängder skit på Tv. Som jag brukar. Det könstiga när man streamar från Svt är att de har lagt till någon slags exklusiv autoplay/random-funktion. Alltså när ett program är färdigstreamat så börjar ett annat. Det är ju bara sjukt irriterande. Och i det matta förkylningstillstånd som jag befann mig i så rullade programmen på som om man rört samman alltihopa i en oätlig sörja på tallriken från en buffé på en kineseria.
Först en dokumentär om kvinnor som blivit tillfångatagna och våldtagna i IS-läger sen något lekprogram, sen ett gäng amerikaner som försökte leta sina rötter i Småland och var övertygade om att Astrid Lindgren var amerikan, sen en märklig norsk reality-sopa som var bland det märkligaste jag hade sett. Den handlade om två persiska tvillingsystrar som bodde i Norge. Den ena kvinnan hade förvandlat sitt ansikte från hy till gladpack. Läpparna såg ut att tillhöra en gigantisk strandsatt fisk. Hon hade pumpat i så mycket goja i dem så det såg ut som en månkrater. De var enorma. Nu skulle hon åka till Iran och operera näsan, för det var, sa hon, mer accepterat att operera kranen i Iran än i Norge. Jag kände min förvåning bubbla sig upp genom ytan av mitt febertäcke och att: Nu har jag verkligen lärt mig något…tack Svt!
Programmet avslutades med att hon vinkade av sin syster på flygplatsen. Hennes syster frågade om hon hade packat ner allt hon behövde. Det hade hon sannerligen gjort. Tre handväskor i rullväskan. På hennes arm hängde en Gucciväska. Sen var programmet slut.

Tog en första promenad idag. Till Willys. Helt fantastiskt. Fick hålla i plånboken så jag i mitt glädjerus inte skulle köpa kondomer och värktabletter för hela min veckopeng.
Sen försökte jag njuta av veckans första kaffe i det fina vädret på balkongen. Jag började med att smätta iväg för närgågna nyckelpigor. Jag gick in och hällde upp det nyinköpta, nybryggda kaffet. Jag blev stående innanför balkongdörren. Därute fanns en geting som försökte suga märgen av mina vissna balkongblommor. Sen kom en till och en till och en…
”Faaaan!” vrålade jag med min hesa Lemmyröst. Varför kan det aldrig vara en eller ett till antalet på min balkong och i denna förvildade flora. Man blir ju galen. Alltid skockar med svin. Efter kanske en kvart av väntande och diverse fäktande så kunde jag sätta mig och njuta. Sen när jag satt där reste jag mig bara ett tiotal gånger mellan smättandet av nyckelpigor och sprang in när de gul/svarta helvetena har vimsat förbi.

Osv…

Invasionen

Det pågår någon slags nyckelpigainvasion hemma hos mig.

Det är väl något slags överskott av nyckelpigor i största allmänhet för tillfället (om någon skulle påstå att de är överallt, men jag har nog kollat övriga Stadsdelen och det är bara mitt hus som är invaderat). Värmen antagligen. Domedagen kanske… Hemma hos mig är det så klart värst. Fasaden är fyllda med pignycklar. Det går inte ha fönsterna öppna eller på glänt. Igår släppte jag ut minst 30 nyckelpigor. Om man öppnar fönstret och tittar så sitter de i skockar längs fönsterlisterna.
Nyckelpigor må vara söta, men det här är ju för fan bara äckligt.

Träffade goe Bengt, min granne, när jag gick ner för att ta en cigg. Han berättade om den gamle goda tiden när han hade sålt räkor och baguetter på Varbergs torgmarknad. Han berättade även att nyckelpigor gav tur i kärlek. Kan inte verifiera sanningshalten i detta påstående, eftersom jag aldrig hört denna sägen innan. Om det stämmer så borde det sitta ett gross med kvinnor i min lya när jag kommer hem.
Då kunde man köpt 16 kg räkor och 12 baguetter av Bengt. Och lätt på tå rundat bolaget för 50 liter vin. Borde ju räcka. Sen jävlar kunde kalajset börja.

Värst är det på eftermiddagen när solen lyser på den handvarma fasaden. Då dyker de upp i hundratals.

Smet ner till stan för att dricka en kaffe… För att rymma the plauge.
Sen när solen försvinner så försvinner även nyckelpigorna.
Var tar de vägen då?
Och! Kommer kvinnorna vara kvar? Eller var tar de vägen?

Naj, jag vet inte!