Öl och Obama

Har suttit här på Foxes i Johanneberg en stund nu och funderat över vad jag ska skriva. Vissa dagar finns det helt enkelt ingenting att säga.
Var ute sväng med Putte igår. Vi var ju ute i söndags också. Mycket öl. Mycket Putte. Vi var ganska städat dock. Planen med att dricka EN öl gick däremot i stöpet. Det blev fyra. Sen gick Putte hem. Själv gick jag och träffade falken och sköjade lite till och drack tre bärs till.
Har tittat lite grann på rapportering om Obamas besök idag. Tycker rapporteringen ligger på en lite småtramsig och småfjäskig nivå, ungefär som när det sker rapportering om kungahuset. Till och med på nyheterna satt nyhetsankaret och log hela tiden när hon läste upp nyheterna. Det pratas väldigt mycket om hur mycket Obama och Reinfeldt tycker om varandra. Lite som att de håller på att inleda en kärleksaffär med varann. Sen hörde jag en annan könstig grej. En reporter sa att det här är väldigt stort för det är första gången en sittande president i USA besöker Sverige. Var inte Bush i Sverige 2001? Han kanske stod upp hela tiden?

Nej, fyfan vad ointressant det här var kände jag. Jag tror jag går hem och klöser lite damm ur mattan…
Imorn ska vi sköja te det lite på krogen med bandet. Det blir alltså fler öl. Fler öl med Putte.
Blir nog en vit helg sen. Diska, städa, tvätta och klösa lite till damm ur mattan.

Hejsan!

Färdigsnackat om fönsterputsning. Så!

Sitter och dricker en bärs på balkongen. Är nu thru med fönsterputsning. I och med att jag skrivit så många gånger om detta tema kan man lätt få för sig att jag äger 25 fönster. Det gör jag inte. Jag bor ju i en etta. Däremot är det faktiskt sammanlagt 16 fönsterglas på sammanlagt 4 fönster att putsa. Jag har helt enkelt delat upp arbetet i omgångar. Tänkt att jag har semester. Då kan man inte jobba ihjäl sig. Dessutom har jag rensat och fejjat och tvättat och dammat och putsat av fönsterbrädor och allt som står på dem. Det tar en jävla tid kan jag meddela! Mellan varven har jag så klart pustat och stånkat. Vilat och runkat. Svurit åt måsarna. Tagit en cigg och beskådat mitt rena hem. Nu skulle man kunna bjuda in självaste kungfan här. Han kommer dock inte innanför den här tröskeln, så jag får väl nöja mig med att bjuda in en dammallergiker som kan slicka på mina fönsterbrädor. Stå och sniffa och andas in atmosfären i min otäckt rena lya. Doften har gått från gammel gobbe till ajaxschlyna.

Ska nog knäcka en öl till. Det står en ledsam och ensam rackare kvar i kylskåpet. Jag är en hyvens man och ibland måste man ju bjuda lite på sig själv. Sen får det nog bli en dusch och sen vet i fan… Livet är fyllt med förtret och möjligheter!

Sköjeri, fönsterputsning och en sol och en bärs.

Om man googlar ordet “sköjeri” kommer min blogg, johans yxa och gloria fram i googles index. Högst upp och fyra gånger på raken.  Smått fantastiskt. Kan även konstatera att ordet sköjeri är ett alldeles underskattat ord som uppenbarligen används för lite. Konstigt med tanke på hur sköj det är med sköjeri.

 

Har putsat ännu ett fönster. Vardagsrumsfönstret för att vara exakt. Trodde aldrig att jag skulle skriva om fönsterputsning här på bloggen, men nu är det för sent att göra något åt. Bruden som bodde här innan som inte verkar vara den smartaste människa jag träffat har skruvat upp rullgardinen så man inte kan öppna fönstret. Därmed kunde jag inte tvätta mellan fönstren, så nu är fönstret renare, men långt ifrån rent. Enormt stressande. Jag fick yrsel och stånkade och var tvungen att sätta mig. Sen fräste jag ordet fitta tre gånger och hoppade ut genom fönstret och bröt benen och krälade till krogen och beställde in en flaska gammeldansk på momangen… Oj, oj, oj! Okej nu överdrev jag lite. Försöker bara skapa lite dramatik i mitt inlägg om fönsterputsning. Nå äl, hon som bodde här innan har dessutom pajat handtaget och låset till balkongdörren så man måste slita sig svettig för att stänga dörrjäveln. Hon hade pajat duschhantaget och tvättstället så en stor skärva hade gått ur. Det är fixat nu. Varannan gång man öppnar kylskåpsdörren får jag dörrhelvetet i hoodet för att hon har vinklat kylskåpet i ren dåraktig överdrift. Det går naturligtvis inte att ändra tillbaka. Jag har försökt. Hon har bättrat på eller målat över fläckar på väggarna med vit färg, vilket så långt är bra, tyvärr med en högblank färg. Vilket gör sig otroligt dåligt när väggarna är målade med vit, matt färg. Hennes utlovade flyttstädning var ett joke. Ketchupfläckar på väggarna och brödsmulor i kökslåddorna. Man blir ju ledsen. Vilken jävla människa. Hon skröt dock med sin generositet när hon berättade för mig att hon efterskänkte rullgardinen i vardagsrummet. Alltså den som gör att man inte kan öppna fönstret.

Sköja inte med mig. Den sortens sköjeri köper jag inte! Skit in, skit ut!

 

Sitter på Vickys Pizzeria. Det är solens fel. Den säger: “Johan, den här solen är en öl. Lägg undan din yxa och sätt på dig din gloria.” Jag lyder och följer med i tidens gång tempo. Jag har aldrig varit omöjlig.

Ajöken!

Tre korta.

Träffade en donna i helgen. En tjusig sådan med tveklöst vackraste namnet på denna sidan älven. Öl, krog, sexpack, taxi, prata, prata ännu mer, sova sked i hennes säng, vakna, huvudvärk, bota huvudvärk, röka under fläkt, prata, prata ännu mer, bli glad, känna något, känna något, känna något…

I övrigt känner jag mig i ganska trassligt skick. Kass mage, kass sömn. Känns som jag blev 55-60 år på en vecka. Fysiskt alltså. Hur nu det känns? Några extra öl för mycket och lite för mycket skräpmat. Ska nog köpa en morot ikväll och festa till det med en frukt efteråt.

Min brukare har haft väldigt mycket gutturala läten sista tiden. Låter som taket ska lyfta när han laddar för att hosta. Ibland så kan han sitta och “andasharkla” sig i en timme i sträck. Det låter som han ska dö. Ibland skär det i hela mitt huvud och kropp. Med riktigt rostiga, slöa knivar. Då smiter jag ut på balkongen för att rensa skallen.

Jag ljuger och kompenserar sen lögnen med sanning.

De sista meningarna i det förra inlägget är rent ljug. Alltså när jag berättar vad jag har tagit bilder på. Är tvungen att erkänna det nu, eftersom det var min bästa polarkompis i malmö som hade frågat i kommentarsfältet om jag inte kunde lägga upp några av bilderna. Det kan jag ju inte. För de finns inte.
Tänkte kompensera det hela genom att lägga upp en bildserie nu istället. Dock inte fullt lika fantastisk som “ljugbilderna” hade varit.


Så här ser jag ut när jag funderar. Just nu funderar jag ganska mycket. Bland annat över att fylla fyrtio. Laddade ner en betaversion av ett bildbehandlingsprogram (testversion innan den helt färdiga versionen utkommer) för några dagar sen. Så känns min existens lite grann. Som en betaversion. Det kändes okej när jag fyllde trettio. Då sket jag i vilket och knäckte en bärs till. Jag anade inte att livet skulle springa så fort. Det gör det. Inget är för sent. Jag är bara lite sen. Till bussen. Och ibland till livet…
Toapappret som står på bordet är inget runkpapper. Det används till att torka sig runt munnen efter pizzan eller köttfärssåsen. Saltkaret som står där är inte till för maten. Det strör jag på ollonet. Det ger tur i kärlek. Eller var det bakom sig man skulle kasta saltet? Eller var det när man ser en svart katt? Eller var det en svart katt man skulle kasta bakom axeln när man snubblar på ett saltkar? Ja, vad fan vet jag?


Det här skivomslaget står längst fram i en utav mina sju vinylrader. För att väcka kommentarer när någon ser det och är och hälsar på. Men det är det nästan aldrig någon som är. När min mamma såg det sa hon “ush då!” När min syster såg det sa hon “oj då”.


Här är mitt kylskåp. Vin eller bärs till pizzan? Eller bara vin och bärs? Fanns väl någon programserie för längesen där de gick hem till kända figurer och lagade ihop något fräsigt av deras junk i kylskåpet. Om jag nu hade varit känd hade de bara behövt plocka ut grunkerna från kylskåpet och sätta sig äta upp skiten under tystnad. Kanske det var så det var. De kom hem till Skara-Bert och hittade bara semlor och princesstårta och insåg att de fick lägga ner hela programidén.

That’s it boy!

Ett sugrör, en annorlunda jobbstory.

Idag på jobbet ville min brukare åka ner till nordstan. Oftast har han ett specifikt CD eller DVD-ärende när han ska dit. Idag sa han att bara ville åka ner och se vad vi kunde hitta på. Mycket märkligt tyckte jag. Kanske han skulle sätta eld på en snutbil eller käka ett kilo skumsvampar. När det var dags för avfärd och jag satte på honom jackan hittade jag ett sugrör i innefickan. Han dricker kaffe med sugrör eftersom han har problems med svaljet. Han nickade frenetiskt när jag frågade om han skulle ha med det. Då ska vi väl dricka kaffe någonstans tänkte jag. När vi slutligen kom fram efter en färdtjänstresa med en jordgubbstuggumituggande förare som hade rakat halva skallen och sparat en skalp som räckte ner till rumpen, frågade jag min brukare vad han hade för plan. Han pekade bara med handen ( han kan inte prata utan skriver med fingret på benet) rakt in mot nordstan. Jag följde hans hand hit och dit tills han plötsligt pekar rakt in i en vägg eller rättare sagt en krog. Det är bara det att han går ALDRIG på krog. Så jag frågade honom om han hade självmordsplaner och ville att jag skulle köra rullstolen i 200 km/h rakt in väggen. Han skrattade åt detta, men menade att vi skulle IN på krogen. “ålrajtan” sa jag och så rullade vi in. “Vad gör vi här?” undrade jag. “Öl” skrev han, “jag blev ölsugen”. Vad som hör till saken är att han inte har druckit en öl på ungefär åtta år, inte efter det att han blev sjuk. Vi dividerade ett tag. Jag visste ju att han inte får dricka alkohol på grund av sin sjukdom. Han hävdade stenhårt att det fick han visst. Och visst, jag ville fan att han skulle få den ljuvliga smaken av bärs i strupen efter ett  åttaårigt sahara i käften. Tyvärr var jag tvungen att följa hjärna istället för hjärta. Det finns ju nåt som heter konsikvenser, har jag hört…
Hans sambo jobbar i nordstan. Perfekt i detta läge. Jag sa till honom att vi åker och frågar henne vad hon tycker. Säger hon ja så kommer bärsen att flöda lät jag meddela. Han tyckte det lät bra. Hon tyckte det lät dåligt. Inte bara på grund av hans mediciner utan även med tanke på hans problem med att svälja. Kolsyran är en mördare i hans case. Han blev deppad, men förstod läget själv. Vi snackade länge om det innan hon gick till jobbet igen. Kan vara en av de få gånger jag led med min brukare och tyckte synd om honom. Fan fatta: att vara 46 år och inte kunna få bestämma själv om man vill ta en bärs. Speciellt om man har väntat i åtta år. Hade av rent personliga skäl kunnat döda för att sett honom lurvig under hälarna. Undrar vad för sorts lirare som hade dykt fram?
Tydligen har han varit en jävel på både bärs och brudar innan han träffade sin sambo. De träffade varandra ett halvår innan han blev sjuk. De var dödskära, sen drogs mattan undan.
Nåväl, nu vet jag vad den ihärdiga nicken betydde när jag frågade om sugröret skulle med….

Mat och bög

Pendlar mellan köttfärsås och spagetti och köttbullar och makaroner. Alltså rent matmässigt. Kommer troligtvis förvandlas till köttfärs på insidan och se ut som en köttbulle på utsidan. Har dessutom provat lidl:s nudlar. Kan vara det vidrigaste jag smakat.
Rent allmänt pendlar jag mellan att vara trött och ibland pigg. Pigg när jag ska sova och trött när jag är vaken. Mellan att vara trumpen och glad. De drygt två sista månaderna har varit smått vansinniga. Sen jag släppte ut mig själv på grönt bete har gräset smakat allt mellan saftigt grönt och som någon har pissat i det. Ölen har flödat. Minnen och händelser flyter ihop en aning, men ingen har skjutit bort pungen på mig… än iallafall. Och det kanske är bra…

Drömde en annan konstig dröm i helgen. I denna dröm försökte alla övertygade mig att jag var bög. Alla sa det: “Johan du är bög. Du måste bara förstå det.” Ju fler som sa det desto mer osäker blev jag på min sexuella läggning. Sen sa syrran till mig: “Nu är vi överens allihopa. Vi vet alla att du är bög. Du måste bara inse det och erkänna för dig själv. Fatta att du är bög!” Tyckte det hela var mycket frustrerande och jag tänkte: “Men jag gillar ju kvinnor. Jag tycker om allt med dem, hur kan jag då gå runt och vara bög, utan att vetat om det?” Sen vaknade jag och tänkte: “Jaha nu är man bög också, helt plötsligt vid 39 års ålder”. Vilken karriär! Ingen tjej, ingen bostad, och nyutexaminerad bög.
Behöver jag nämna att det var en fylledröm?

Bates motel och halvdeppig resturang.

Sitter på en grekisk sylta vid kungstorget. En grekeria. Tittar ut över ett dött blött torg. Det hela ser lagom deppigt ut på något vis. Syrran och jag satt här. Sen kom hennes böy. De skulle på bio Jag blev kvar med min halvdruckna öl. Par går på bio. Singlar dricker öl, köper 3-pack fryspizzor och sover ensamma på nätterna. För det mesta. Njae… eller inte. Jag fick följa med på bion om jag ville. Då hade jag dock som krav att jag skulle sitta i mitten och ljudligt prassla med godispåsen, tugga baconsvål (vilket jag aldrig smakat) med öppen käft och hysha till dem om de stör mig i filmen.
Igår fick jag och syrran den briljanta iden att gå och ta en öl på Apple hotel i munkebäck. Hon har aldrig varit där trots att hon har bott i området i åtta år. Hade dessutom hört av en snirkelmustaschprydd kompis att det skulle finnas en hotellbar i källaren med ångestladdad 70-talsinteriör. Den existerade såklart inte. Istället tog vi en bärs i matsalen. Klockan var middagsdags. Folket vällde in in till buffen. Publiken var knappast de slipsklädda. Det var mjukisbyxor och crocks. Hängmagar, immiga glasögon. Portionerna som togs var nåt i hästväg. Folk låg och sov överallt i foajens soffor. Som en campingplats, fast inomhus. På innergården fanns en pool som kunde varit rekvesita i en skräckfilm. Omgiven av tvåvåningsannex, the american style. Sjuk ångest hela stället. Vi nöjde oss med en bärs. Sen blev det pizza och Fasadklättraren.

Har tillslut växt ur min sammetskavaj som jag köpte 1995. Den spänner över axlar och armar så man blir galen. Eftersom jag aldrig växte till mig i tonåren har jag äntligen gjort det vid 39 års ålder. Fantastiskt.

Skål och åttan.

Tager en bier på skål. Här har man haft mycket sköj tänker den numera något mer resignerade 39 åriga mannen. Glädje, sorg, gräl, skratt, upptåg, möten, flingar, kärlek. En och en annan spya över räckets uteservering när man inte hann in på toaletten. En epok på flera år. Det känns som en svunnen tid. Och det är det väl. Troligt är att andra har tagit vid. Frågan är hur fan man orkade.

Tänkte på en helt annan sak. Då när jag var 14 bast. Vi hade flyttat till Växjö. Jag hade börjat åttan där. Allt startade fel. Morsan och farsan insisterade på att följa med till skolans första dag trots mina vilda protester. Har frågat morsan ett antal gånger efteråt hur dom tänkte…. “Hemskt” brukar hon säga “hur tänkte vi?”
Minns när de stängde dörren och gick. Eftersom det stod “blyg tönt” i pannan på mig gjorde läraren troligtvis ett halvhjärtat försök att mildra upp situationen genom att spela hygglig kille.
“Vad är det nu ni brukar kalla skolans matsal i Göteborg igen?”
Jag ville dö, milt sagt, men sa väldigt tyst med en klump stor som en medecinboll i halsen.
“Bamba…”
“Vad sa du?”, sa den skäggklädde glasögonprydda pajasen framför mig. Som dessutom hette Gunnar.
“Bamba”, försökte jag igen.
“Ja just det”, sa han med kraftig och exalterad stämma. “BAMSE!!!!”
Asgarvet bredde ut sig i klassrummet. Det satt bara en solmogen knallröd tomat mitt i klassrummet som inte drog på smilbanden. En svettig period hade precis börjat.

Det är tufft att växa upp. Vare sig det är i klassrummet eller i baren på nån krog.

Kaffe och bloody mary

Jag sitter på bishops arm och super ner mig. Tänkte  börja i tid idag. Neeeej…. nu sköja jag allt till det.
Jag dricker en kaffe. Och om man gillar bryggkaffe som jag gör och inte vill dricka det hemma som en fattig pensionär så får man gå till krogen. Det finns nämligen knappt några fik som serverar vanligt brygg längre. Det kanske det gör, men det finns väldigt många som inte gör det. De står där med sina high-tech-automater och glänser, men i slutet smakar det ändock skit. Anyway, krogen har nästan alltid bryggkaffe. Nu vet vi det. Sen har ju krogen massa andra goa grejor. Det vi också.
Det satt en prålig tant här innan med massa bling bling på sig och drack en bloody mary. Frukost eller lunch antar jag. Det såg godare ut än man kunde tro om man ser till den tidiga timmen.

I övrigt har jag haft en enormt ensam helg. I fredags var det olidligt. Ville dricka öl med nån, bli full med nån, men nån var upptagen. Så jag gick ut och drack själv. Ringde och smsade. Men alla nån hade den goda smaken att inte svara. Med tanke på att jag var ganska full, bladig och blödig. Och såna människor är inte så givande att prata med om man är vid sina sinnens fulla bruk. Köpte hur som helst hem ett tio-pack 3,5or och fortsatte festen allena. Det var ungefär lika deppigt som det låter. Baksmällan var också deppig. Och verklig. Den fanns på riktigt. Igår tröstade jag mig med pizza till lunch och kebabtallrik till middag. Jag tittade på film i sex timmar.

Jag är lika fattig som en fattig pensionär denna månad. Det ska bli en utmaning att se om man klarar sig. En jävligt trist utmaning låter livsnjutaren hälsa.
Man kanske skulle ta en öl och fundera på saken?