Jobbhelg och sex öl.

Har känt mig i bedrövligt skick idag. Trötthet och matthet och en kommande och gående verk vid nedersta revbenet på bröstkorgen på vänster sida.
Gick upp tjugo över fem i morse. Fyra timmar sömn och elva timmars arbetsdag. Är fortfarande helt slaktad efter jobbhelg.

Gick ju ut och drack några bärs på söndagen när jobbhelgen var över. En ganska dålig idé egentligen. Eller en väldigt dålig idé:
Efter två bärs var jag snurrig och lurvig och sällskapssjuk och tokmunter. Lite som jag hade druckit åtta öl.
Snackade ner en snubbe på uteserveringen som var från Lettland. Kommer mest ihåg att vi pratade om Putin och kanske snubbens plågade min.
Sen gick jag in och pratade ner barpersonalen. När jag gick ut och rökte stötte jag på ett par. Hon var Amerikan och 27 år. Han var dansk och 41 år.
Jag öppnade konversationen med att fråga om de var moderater. Det var dem inte. “Han är ju helt störtskön den här snubben”, sa tjejen hela tiden. Störtkrukefull var ett bättre uttryck. Sen tog de mig i armkrok och släpade in mig på Jerntorgets brygghus. De bjöd mig på bärs och vi pratade om Fi och Vänsterpartiet. Har jag för mig. Jag bjöd dem på en runda öl. Och gick och kräktes i handfatet. När jag kom tillbaka satt det ännu mer folk vid bordet. “De är så himla sköna de här grabbarna”, sa tjejen till mig. “Prata med dem.” Altt jag fick fram var “Mööö, harkel, host, brööl.”
Det satte sig en snubbe mitt emot, som jag känner lite sen innan. Han satt och kommenterade tjejens bröst. “Fan vad de guppar gott pattarna när hon skrattar!” Jag skällde ut honom. Ordentligt. Tror inte vi känner varandra längre. Fick en känsla av att stämningen blev lite dålig därefter runt bordet.
Fick en taxi till sist. Efter femtio meter fick jag hoppa ut och kräkas lite till. Och sen övertala taxichauffören en lång stund att det inte var någon som helst fara att köra mig hem. “Jag mår som en prins!”, lade jag till.
Väl hemma, lyssnade jag på Pharrel Williams “Happy” kanske tio gånger på raken. De fem sista gångerna dansade jag runt i lägenheten med hörlurar och Ipad i handen.
Så fort jag fick syn på mig själv i spegeln tyckte jag att jag var en jävel på att dansa! Tyckte nästan lite synd om herr Pharrel att jag inte var med i hans 24 timmar långa musikvideo.
Jag gick och lade mig klockan halvfem till gryningsljus och fågelkvitter.

En första bärs i solen, en låt och ett telefonsamtal.

Jag har precis tagit årets första bärs i solen på en uteservering. Det var kanske inte helt överdriven värme så man fick svettattacker och pustade och stånkade, men solen fanns där som en puss på munnen.
Bakom mig satt ett franskt sällskap. De pratade i jämn ström på det sätt som fransmän brukar prata i fransk film.
Framför mig satt ett par. Eller om de var bror och syster eller om de var kompisar. De kändes väldigt brattiga. Åtminstone han. Backslicken, kavajen och de slitna jeansen fanns där iallafall. Och han lät som en ganska dålig människa när han öppnade truten. Kan ju vara mina fördomar. Han kanske var lokalvårdare som hade en dålig dag, fast…
Hon verkade vara deprimerad.
Hon sa till honom att “de” inte behövde vara oroliga för henne. Han undrade varför de inte skulle vara oroliga när hon betedde sig som hon gjorde. Sen så berättade hon något för honom om ett jobb hon trodde att hon inte skulle få. Vilket han besvarade med:
“Att hon var en negativ människa som skulle rycka upp sig. 99% av mänskligheten rycker upp sig och har inte så negativ inställning som du har. Det är därför det går som det gör. För dig.”
Det hela lät ganska hemskt. Han hade en väldigt aggig attityd och det lät hela tiden som han skällde på henne och var förbannad med en ton som tydde på att han tyckte hon var lite dum i huvet. På det hela kändes han som ett ganska taskigt stöd som bror eller kompis eller äkta hälft.
Sen beklagade han sig över att han var tvungen att gå upp klockan nio nästa lördag för att hjälpa sin far att såga ner två äppelträd som stod i deras trädgård. I den gigantiska brat-trädgården någonstans ute i Näset. Jag led med honom så jag nästan började gråta inombords…
…men solen lös hela tiden på alla. På min för ljusa lagerbärs. På flanörer, brats. Skelögda, långa, korta, fula. Lokalvårdare, negativa kryp och försvarsadvokater. Typiskt solen. Den gör så…

Annars kan jag haft historiens tråkigaste helg. Inte träffat någon. Inte varit utanför dörren sen i fredag eftermiddag, förutom en sväng till Willys för inhandling av ett sexpack.
Sexpacket dracks nästan uteslutande till tonerna av Pharrel Williams låt “Happy”. Inte för att jag var direkt glad. Inte indirekt glad heller. Inte speciellt glad heller. Inte alls glad helt enkelt, men jag har insett vilken sjukt genialisk låt det är. I övrigt är jag väl inget jättefan.
Tydligen har det spelats in en musikvideo som sträcker sig över ett dygn. Historiens första 24 timmars långa musikvideo. Man kan välja vilken tid på dygnet man vill titta på genom att välja klockslaget på en klocka. Sköj, tycker jag.

Morsan ringde för en stund sen. Hon ville kolla läget. Hon tyckte jag lät låg. Jag sa att jag var lite låg. Då sa hon att hon var låg. Sen berättade hon varför hon var låg. Min förklaring var bara för att det fan inte händer någonting. Hennes förklaring var att ibland händer det ingenting.
Sen pratade vi om vädret. Sen sa vi hej då.