En story om mitt kneg

Jag har jobbat 168 timmar när den här månaden är över. Det är typ 40 timmar mer än jag brukar knega. Har lätt att bli smått miljöskadad på det här stället.

Min brukare tillbringar nästan uteslutande all sin tid framför TV:n. Från det att han vaknar till att han går och lägger sig. Han tittar på film. Film som han har på DVD och video. Han ser om sina filmer. Vissa ofta, vissa mer sällan. Vissa sjukt ofta. Han har lider av hang ups.
Det är väl det en stor bit av miljöskadan innefattar. Även om jag inte tittar hör jag fraser och dialog vare sig jag vill eller ej. Jag har frågat honom hur han pallar med att se om samma film flera dagar i veckan? Han svarade att han tycker om att se om filmer. “No shit”, tänkte jag.

Vad sägs till exempel om att se om (i mitt fall höra) Walt Disneys Tarzan-film två gånger i veckan, inklusive alla Tarzanjävelns guterala läten? Eller den brutalt gapiga filmen “Splash” med Tom Hanks?
Ett tag hade han hang up på Full metal jacket. En ofattbart jobbig film att se eller höra om med tanke på alla ljud och ett ganska påträngande soundtrack. Jägarna var också en film som gick het en period
“Leif åk in och anmäl dig”
“Det verkar ta mig fan som din största önskan är att få din egen bror i fängelse!”
Sjukt jobbig film att få upprepad. Nog den enda film som jag uttryckligen satt stopp för. Höll på att bli galen.

Jag fyller ju dock ett syfte på min arbetsplats förutom att se film som jag aldrig mer under 75 livstider vill se igen. Jag sköter mina arbetsuppgifter och är min brukares förlängda arm.
Ibland, då och då åker vi ner på stan. För att köpa lite film…

De dagar jag bloggar från jobbet tänkte jag i fortsättningen bjuda på en lista över filmer jag sett eller hört under dagen.

Dagens filmer:
Sällskapsresan – S.O.S.
Sea of love
En ryss i New York
Gifta på låtsas.

Nu är det dags att byta film.
Kanske lite Tarzan rent av.

Tarzan din jävla halvfabrikats-wannabe-apa!