En bror och syster-dag.

Yo böy!
Det var längesen jag skrev här alltså. Skulle skrivit här igår, men jag käkade panerad ost med Emma på Tullen istället. Man gör sina prioriteringar här i livet…

Jag och syrran hade en bror och syster-dag i Lördags. Vi inledde den med Majornas bakluckeloppis. Förutom en jacka som jag hittade så var det loads of junk som man inte ville ha.
Eftersom det var utlovat vackert väder var tanken att ta några premiärbärs på uteservering. Tullen i Majorna. Jämnt och ständigt detta Tullen. Tullen på Landvetter är den enda Tull som vi inte har druckit öl på ännu…
Nog satt vi där…och frös både hode och skinka av oss. Vinden var av sådan där göteborgsk och hemtrevlig art. Svinkall.
Efteråt gick vi till Majornas krog. Där var hemtrivseln stor med stora tantgäng som käkade, beställde in helkaraffer med vin och gick ut i stora klasar och rökte.
Efter det gick vi till Café Publik och käkade. Och efter det gick vi till Kafemagasinet och drack öl. Och efter det gick vi till Tullen (Alltid Tullen) och drack öl. Och efter det gick vi till Dansken och drack öl. Fattar ni poängen? Vi drack alltså öl. Har jag glömt något ställe? Ja just det, innan Dansken gick vi till Street life och drack öl…
Här någonstans, på Dansken, tyckte vakten se sig en inbillad onykterhet hos undertecknad. Rena tramset och påhittet.
Han ville inte släppa in mig igen. Orättvist tyckte jag. Så jag blev väl lite otrevlig. Det gjorde väl inte honom trevligare. Det ökade väl inte heller på mina chanser att få komma in. Där stod vi och delade ut diverse förtret till varann.
Efter att jag hade skjutit från höften och rakt ner i min fot var det bara att promenera hem…eller till vagnen.
På det hela taget hade jag och syrran dock en fantastisk bror och syster-dag.

Söndagen var inte helt befriad från ångest. Herr Ågren satt och sjöng gäckande valser i köket…och jag låg på loftet och…andades.

Nu får det bli lugna gatan här ett tag. Stilla dagar i Göteborg. Stilla dagar på Mölndalsån.
Ska käka pizza hos morsan om en stund. Hon har redan berättat hur gott det skall bli.
Här sitter jag tålmodigt och väntar på att pizzorna skall bli färdiga. Majoriteten här inne bryr sig inte om maten. De koncentrerar sig på ölen.

Helgen vecka 20.

Tillbaka på jobbet efter en sköjig helg.
Igår var jag och Erik ute och promenerade med jycken Lucas. Vi tänkte att vi skulle gå till Botaniska trädgården, men där fick man inte ha med sig jyckar in. De är väl rädda att hundarna ska tugga i sig japanska rosenbuskar och indiska sköjarväxter. Barn och alkohol fick dock medtagas. Nödvändigtvis inte i kombination.
Vi gick till slottskogen istället och trängdes bland en miljard andra människor. Drack kaffe på Villa bel parc. Hittade ett trevligt bord i gräset. Snackade om gamla sköjartider medan Lucas åt pinnar och grävde hål i gräsmattan. Tror han tänkte gräva en underjordstunnel till Haparanda.

I lördags när jag och Maja satt och drack upp resten av vinet efter Göteborgsvarvet dök fyra skåningar i sextio års-åldern upp.
“Här sätter vi oss” sa dem.
“Jaha?” sa vi.
De hade grillgrunkor med sig och bredde ut allting precis framför oss där vi satt. De bjöd på nötter och korv. Och tillade:
“Så här gör vi skåningar!”
“Jaha?” sa vi igen.
De hade med sig engångsgrillar. De tog av grillgallret och hällde typ en halvliter tändvätska på varje grill så lågorna stod en halvmeter upp i luften och så att hela grillarna höll på att brinna upp. Så kan man ju också göra tänkte jag och Maja. Sen satte de igång och grilla hamburgare. Grillmastern gick upp och pissade i en buske. Sen tog han fram bröden ur påsen med sina snoppfingrar. Extra krydda tänkte vi.
När de sen satt och åt berättade de för oss hur gott allting var. De körde grillrunda nummer två och bjöd mig på en hamburgare som blev över.
Vi började prata om duvor med skåningarna av någon anledning. Jag berättade för sällskapet att duvor är monogamer livet igenom och att det sägs att de kan dö av hjärtesorg om den ena duvan dör.
Grillmastern tyckte duvor verkade dumma i huvet. Vilket han grundade på att de inte ville flytta på sig när man körde bil.
Sen satt han och skröt om att han kört över ett gäng duvor på en rastplats på autobahn. Hälften av dem hamnade under däcken. Hälften hade han sett flaxa omkring bakom bilen när han tittade i backspegeln.
Han satt och skrattade nöjt när han var klar med storyn. Jag kände att det hade varit på plats att köra över en skåning som verkade dum i huvet.
Stämningen blev påtagligt sämre när jag påpekade att den överlevande hälften av duvorna troligtvis hade dött av hjärtesorg senare.
Vi lämnade skåningarna där med sina grillar och gick mot krogen för några bärs. På 7- eleven försökte jag lura personalen att jag hade sprungit göteborgsvarvet och nu behövde ordentlig föda i form av körv. Det gick han såklart inte på, men jag bjöd honom iallafall på ett skrattanfall.
Kvällen avslutades på Street life. Såg en tjock gubbe i femtio års-åldern där inne med grått bratpasch och seglarkläder. Helt svinpackad. Han hade med sig två tjejer som var hälften så gamla som honom. Han smekte och klämde dem på rygg och skinkor allt medan de åmade sig mot honom. Det hela såg väldigt kladdigt och deppigt ut. Kunde såklart inte låta bli att tänka att han var deras hallick.
Ibland kan man nästan förvånas över att inte öronen har ruttnat bort och ögonloberna inte har vänt sig in och ut än, med tanke på hur mycket dumt man är tvungen att se och höra ibland…