En inte så fantastisk eftermiddag.

Gårdagens eftermiddag blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det var en riktigt dålig eftermiddag faktiskt…

I den första cykelaffären som jag gick till sålde de inga sadelbultar.
Nåväl, jag promenerade vidare till tre istället för att fixa ny telefon. Vädret var enormt tryckande och det kändes som det kunde bli åsk och regnväder när som helst. För varje gång jag började promenara, eller stanna till, så började jag svettas. Och ju mer irriterad jag blev över faktumet, ju mer svettades jag. Jag satte mig på en trappa för att svettas klart innan jag gick in i trebutiken.

En faktiskt trevlig tresäljare berättade att deras bredband låg nere. De kunde inte göra nåt online, så det kunde inte bli någon telefon idag. Han tyckte jag kunde kolla om det funkade i trebutikerna i Nordstan.

Jag promenerade alltså ner till Nordstan. Satte mig ner en stund på en annan trappa och svettades ut innan jag gick in i detta helveteshål till köpcentra. Jag passade på att gå ner på Classe Olsson-jävel och köpte ett cykellås. Ett robust cykellås som kommer tillåta mig att äga cykeln åtminstone i två veckor innan den blir snodd.

Jag tänkte jag kunde kolla en trebutik i Nordstan. I den första jag tittade in i stod fem-sex säljare och skrattade och tramsade. Ingen av dem var över tjugo och volymen på musiken var helt olidligt hög. Jag stod utanför och tittade en stund och gick vidare. Det finns en trebutik till i Nordstan, så jag bestämde mig för att gå dit. Fortfarande svettig. Synen som mötte mig var inget vidare. En tjej i tjugo årsåldern stod och blåste upp ballonger. Ballongerna låg över hela golvet. Jag stod och beskådade jippot och skulle precis gå när en kille bakom en ballongpelare ropade “Välkommen!”
“Va fan, varför inte?”, tänkte jag och gick fram tillgrabben som kanske var nitton. Med backslick och persikohud. Han tittade drygt på mig och frågade övertjäckt vad jag ville ha hjälp med.
Jag sa till honom att jag hade rätt att byta upp mig till en ny telefon. Han tittade länge på sin dator. Hans lilla blonda kompis med ballongerna kom också och ställde sig bakom datorn och tittade på mig. Lite som jag var en samhällsfara på grönbete.
“Nej, du har inte rätt att byta telefon förrän i oktober!”, sa han sen.
“Vaaaaa?”, undrade jag.
“Nej, Juli menar jag.”
Fan jag skulle inte gått in här tänkte jag för mig själv. Jag orkar inte stå och tjafsa med denna lilla uppstudsiga snorvalp.
“Du surfar rätt mycket va?”, sa han plötsligt.
“Va?”
Tyckte det där lät som ett påhopp att jag skulle vara runt och latja på nätet hela dagarna…
“Nej, jag ser att du lyckas förbruka din surftrafik på telefonen nästan varje månad.”
Jag sa till honom att det inte fanns en möjlighet och att jag alltid klarat mig på 5GB per månad.
“Nej du har bara 2GB per månad.”, svarade han på rekyl.
“Nej, jag har 5!”, sa jag bestämt och tittade på honom strängt.
“Du har 5.”
“Jaha?”
“Ja, jag kollade fel.”
Till sist sa han att jag var välkommen tillbaka i Juli igen.
Uppstudsiga ungjävel. Jag kände mig arg. Och nu svettades jag ännu mera.

Jag var tvungen att komma ut från Nordstan och sätta mig på en trappa i skuggan. När jag satt där tänkte jag att jag kunde bege mig till Haga. Kom på att det finns en cykelaffär där. Dessutom kunde jag behöva en svettig promenad till. Sagt och gjort. Benen promenerade och pannan blev blank igen. När jag var framme så var cykelaffären stängd. Fantastiskt och självklart.

Kände vid det här laget att jag var i behov av en kall öl. Solrosen i Haga kändes taget. Väl där fanns det ett bord ledigt på uteserveringen. Jag ställde mig i kön för att handla en bärs. På detta ställe måste du gå in på restaurangen för att nå uteserveringen. Där jag stod och väntade på min tur brakade ett gäng förbi min rygg i spandexbyxor och ryggsäckar. När jag stack ut huvudet på utestveringen hade de i sin upprymdhet paxat bordet. Jag kapitulerade och gick ut på gatan och lät bara benen gå och lät svetten fortsätta att rinna.

Tills slut hamnade jag på Tai Shanghai:s härliga alkisuteservering. Ett bord i skuggan, en kall öl och en nästan tom uteservering.
Efter att ha suttit ner och pustat ut i tio minuter kom åsk och regnvädret…

42 bast!

Kl.12.05
Fyller visst år idag. 42 år är den korrekta nuffran (och sen plockade han fram puffran…). Har hittills firat födelsedagen genom att inte somna förrän halvsex på morgonen. Vaknade halvtio och läste “Ord kan krossa betong”. Storyn om Pussy Riot. Fick boken i tidig födelsedagspresent av morsan. Har även druckit kaffe på balkongen och svettats floder.

En stund senare…
Jag har käkat födelsedagslunch med morsan nu. Köttbullar med gräddsås. I en ljudskyddad oas en bit ovanför Avenyn. Ett lunchplace i riksarkivets hus. Vi fick med oss en dosa ut som skulle pipa när maten skulle vara färdig. “Nu piper det”, sa morsan, långt innan vi hunnit sätta oss. “Nej det gör det inte!”, sa jag. “Nähä!”, svarade morsan. “Det piper ju överallt nu för tiden!”

Ska käka tårta hemma hos morsan om några timmar. Funderar på att gå och klämma en happy börthdäj-bärs innan. Hela kombon av allt man stoppar i sig blir väldigt fin då. Alltså så här: Köttbullar och gräddsås, kaffe på det, sen en bärs, sen tårta och kaffe och efter en stund middag. Kanske man ska klämma in en öl mellan tårtan och kvällsmaten också. Stackars min mage. I 42 år har den fått stå ut med sådant här sköjeri!

Kl.15.25
Då sitter man alltså här. På Flygarns med en bärs framför sig. Hurra,hurra, hurra gamle sköjare! Istället för att vara hemma och tvätta, som jag hade tänkt från första början har jag nu gått och köpt kalsonger istället. På extrapris. Hawaiikalsonger. 40 spänn paret. Tag 3 betala för två. Sicket kap. Sicken födelsedagspresent. Kanske ska köpa till en hawaiiskjorta också. Full i gryningen på balkongen, iklädd hawaiiskjorta och hawaiikalsipper. Vrålandes yeäh! till fotgängande hundägare. En plan lika bra som en annan…

Kl.16.50
Var hemma hos morsan. Syrran var också med. Käkade princesstårta. Mer kaffe. Gött. Blev helt fluffig. Skulle kunna leva på princesstårta. En om dagen. Såklart helt ohållbart. Princesstårta, kaffe och bärs. Skulle man ju bli helt fluffig i hodet av.
Happy börthday to me!

Kl. 21.20
Har precis kommit hem från syrran nu. Hon bjöd på en födelsedagsdrink på balkongen. Vi satt och snackade och diggade med katterna. Klämde även in de där två ölen mellan tårtan och kvällsmaten. Mycket skickligt. Precis när jag skulle gå och syrran och Kirre skulle äta frågade syrran om jag ville stanna kvar och äta. “Nu har du fått födelsedagsmiddag också!”, konstaterade syrran. “Nu räcker det med det här firandet.” Jag var böjd att hålla med.
Happy börthday, thank you very much! Känner mig enormt firad. Nu räcker det dock att fylla år för denna gång innan jag får för mig att hela världen kretsar kring mig.
Hippie, hippie hora (dom säger så på spanska.)!
Jag lämnar över staffetpinnen till någon annan och säger Grattis!