Ett monster och dess ägare.

Goddag.

Jag är fortfarande helt slaktad efter den där spyattackskvällen i måndags. Har inte vågat dricka kaffe sen dess. Har levt pá soppor och dragit ner rökningen till hälften. Har inte heller käkat några saftiga stekar. Magen verkar nämligen fortfarande sårad emellanåt.

Såg troligtvis stans största rotweiler igår. Ägaren stod i minutenkön och lät hunden löpa fritt i en två meter lång och fet kedja. Jag backade ur kön och väntade på att han skulle försvinna med jycken. Han hade absolut ingen koll på den. Jag gick en promenad. Sen blev jag sugen på en öl. Jag bestämde mig för ett ställe och promenerade dit. När jag kom runt hörnet till krogen står samma hund där igen. Totalt ursinning. Den gjorde utfall mot förbipasserande och högg efter deras lemmar med de där djävulskäftarna. Kedjan hade fortfarande en radie på två meter. Folk hoppade åt sidan. Samtidigt som hunden försökte käka sig mätt på förbipasserande lemmar satt ägaren därinne och släckte törsten. Sicken jävla dåre.
Så jag gick och fikade istället. En timme senare såg jag samma hund igen, fast utanför saluhallen. Fastbunden i ett löst cykelställ som stod på marken. Hunden var verkligen i monstersize. Cykelstället släpade runt på gatan. Det hade inte hjälpt att binda fast det där monstret i en långtradare. Ja, jag är hundrädd, men framför allt om en idiot håller i kopplet och klumpen i kopplet väger hundra kilo.
När jag bodde i bergsjön för snart ett och ett halvt decendium sen fanns en kille i min trapp som hade en monsterhund. Ibland klev han in i hissen med jycken. Om man stod där och hade ett sexpack i handen försökte hunden hugga ihjäl en. Men bara om man hade ett sexpack. Den drägglade och morrade och skällde. Ägaren drägglade också och stod och log som om han tyckte scenen hade enormt högt innehållsvärde.

Kan inte uttrycka mig idag. Min brukare tittar på Tarzan igen.
Adjö.

En story om mitt kneg

Jag har jobbat 168 timmar när den här månaden är över. Det är typ 40 timmar mer än jag brukar knega. Har lätt att bli smått miljöskadad på det här stället.

Min brukare tillbringar nästan uteslutande all sin tid framför TV:n. Från det att han vaknar till att han går och lägger sig. Han tittar på film. Film som han har på DVD och video. Han ser om sina filmer. Vissa ofta, vissa mer sällan. Vissa sjukt ofta. Han har lider av hang ups.
Det är väl det en stor bit av miljöskadan innefattar. Även om jag inte tittar hör jag fraser och dialog vare sig jag vill eller ej. Jag har frågat honom hur han pallar med att se om samma film flera dagar i veckan? Han svarade att han tycker om att se om filmer. “No shit”, tänkte jag.

Vad sägs till exempel om att se om (i mitt fall höra) Walt Disneys Tarzan-film två gånger i veckan, inklusive alla Tarzanjävelns guterala läten? Eller den brutalt gapiga filmen “Splash” med Tom Hanks?
Ett tag hade han hang up på Full metal jacket. En ofattbart jobbig film att se eller höra om med tanke på alla ljud och ett ganska påträngande soundtrack. Jägarna var också en film som gick het en period
“Leif åk in och anmäl dig”
“Det verkar ta mig fan som din största önskan är att få din egen bror i fängelse!”
Sjukt jobbig film att få upprepad. Nog den enda film som jag uttryckligen satt stopp för. Höll på att bli galen.

Jag fyller ju dock ett syfte på min arbetsplats förutom att se film som jag aldrig mer under 75 livstider vill se igen. Jag sköter mina arbetsuppgifter och är min brukares förlängda arm.
Ibland, då och då åker vi ner på stan. För att köpa lite film…

De dagar jag bloggar från jobbet tänkte jag i fortsättningen bjuda på en lista över filmer jag sett eller hört under dagen.

Dagens filmer:
Sällskapsresan – S.O.S.
Sea of love
En ryss i New York
Gifta på låtsas.

Nu är det dags att byta film.
Kanske lite Tarzan rent av.

Tarzan din jävla halvfabrikats-wannabe-apa!