Glasögon.

Har blivit glasögonorm på nytt igen.

Sist jag hade glasögon så hoppade jag i plurret. Med glasögonen vilandes på snoken. När jag kom upp igen tyckte jag att världen var suddig. Glasögonen låg på botten. Bland tång och tångräkor.
Jag lurade en liten grabb med cyklop att dyka ner och leta efter mina glasögon. Jag lovade honom en tia. Han dök ner och kom upp igen. Gång på gång. Efter en stund kom hans morsa utspringande på bryggan och undrade vad som försiggick. Jag sa som det var
-Din son letar efter mina glasögon.
Modern tog med sin son upp på stranden, sen satt de där och tittade på mig. Detta berättade min tjej för mig, eftersom min värld var suddig.
Glasögonen låg begravda på botten likt Titanic.
Efter det gick jag över till linser igen.
Detta var över femton år sedan, och jag har inte haft glasögon sen dess.

IMG_0470.JPGsexbömb i glasögon.

10-14 augusti.

Knegar. Titanic och Rädda meniga Ryan. Titanic-skeppet har vid det här laget 30 liv och de hittar alltid den där menlöse fan Ryan.
Själv har jag bara ett…liv alltså.

Har inte skrivit här på ett tag. Jag har heller ingen bra ursäkt varför. Men här följer mina sista dagar i light dagboksform sen jag skrev här sist.

Ons 10 aug: Käkade lunch med syrran. Köttbullar med potatismos, gräddsås och lingon i saluhallarna. Sen gick vi till Galliano och drack bärs. Det regnade och det var kallt och jävligt. Vi gick därifrån när alkisarna hade haft sin bästa stund. Vi tog några bärs till på nians och sen var snart klockan 12 på natten istället. Vi var ganska dragna när syrran gick hem. Jag gick till lönnmördaren och tog några fler bärs. Lade en liten skummig spya medan jag väntade på spårvagnen. Insåg sen att det inte gick någon vagn, så jag fick promenera hem. Gick och lade mig ung och vacker.

Tors 11 aug: Knegade med en intensiv huvudvärk just ovanför högra örat. Kände mig gammal och ful.

Fre 12 aug: Vaknade halvåtta på morgonen av att grannen ovanför borrade. Trodde det var krig. Två minuter senare ringde någon på dörren. Trodde det var en rånarliga som skulle binda fast mig i en stol, länsa lyan och sedan hälla bensin över mig och slutligen slänga en tändsticka på mig. När jag till sist öppnade dörren stod grannen där som bor under oss. Han undrade om det var jag som borrade. Jag skickade upp honom en våning. Borrandet slutade, men fanstyget började spika istället. Mycket bättre, jävlans typ.

Fikade med morsan

Drack öl med broshan

Theres nothing like family.

Lör 13 aug: Gick på bagageloppis med tjejen. Kände mig till hälften begagnad och till hälften till salu. Blev inga fynd för mig. Min tjej köpte en kakburk.
Vi åt glass på lejontrappan, drack kaffe i trädgårdsföreningen (och fick ofrivilligt lyssna till en trubadurtrio som hette trubadunk. Vi var tvugna att gå när de totalsabbade hallelujah med Jeff Buckley) och åt en pizza i en park.

Sön 14 aug: Jag repade med bandet för första gången på två månader. Låtideerna sprutar ut fortfarande. Stämbanden fick vad de tålde. Otränade och kalla sa de ifrån när jag vrålade loss. Hostan var enorm. Till slut kändes det som jag skulle kräkas. Innan repet var vi och käkade kinabuffe. Nu smakade det sötsur sås och gammel räka varje gång magen sa ifrån.
Smått otrevligt.

Känns smått överraskande att jag lyckades komma ihåg dagarna så väl. Den här dagen till exempel, har jag redan glömt. Men det är inte dagarna som flytt som räknas utan stunderna när man går runt i trekantiga cirklar eller skjuter sig i foten eller dricker kaffe med sugrör eller skriker sig trött i regnet.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Titanic, pulkor och nageltrång.

Ibland när min brukare ser om filmen Titanic, som idag, undrar jag hur många gånger ett skepp kan sjunka. De som är med i filmen förefaller som katter med nio liv. De sjunker med skeppet för att nästa gång filmen sätts på leva igen… och dö igen. Hade varit underhållande nästa gång han sätter på filmen och titanic vejar från isberget och klarar sig enda fram till slutdestination. Väl framme kunde skeppet braka in kajkanten och sjunka till botten.

Läste en rubrik i metro idag: “Bilarna som är smartare än föraren.” Tänkte genast att det inte kan vara en sån svår uppgift att uppnå, med tanke på hur många åsnearslen det finns ute i trafiken.

Slutligen vill jag bara önska alla som har tänkt att köpa pulka lycka till. De ska tydligen vara slut överallt. Tycker det är aningen komiskt och märkligt att något kan ta slut i detta konsumtionssamhälle eller att efterfrågan är större än tillverkningen. Samhället är med andra ord bankrutt – på pulkor.

Jag har inte nio liv eller nio fötter. Däremot har jag opererat mina stortår, sammanlagt nio gånger. För nageltrång.