Blixtar och dunder.

Blixtrar och dunder.
Åskvädret drar just förbi. Jag är strandsatt på Vickis Pizzeria. Med en öl i handen. Hur ska jag klara mig?
Nyss brakade och blixtrade det mer eller mindre exakt samtidigt. Sicken jävla knallpacko-smäll. Funderade på att kliva rakt in bakom baren och hämta gammeldanskflaskan direkt. Smällen måste ha varit precis runt hörnet någonstans i kvarteret.

Jag tittar ner på min mage…”Hej du lilla, stora mage”. Jag vet inte riktigt.
Har gått med på en datingsida till. Funderar på att ha en väldigt säljande text denna gång. Kort och koncis: JAG ÄLSKAR VÄRLDEN! Och sen kanske bara min bloggadress. Kan ju utvecklas till vad som helst. Löve, till exempel. Vid första ögonkast.

Sitter en dude i baren. När han beställer ölen så sköjar han.
“Jag kan ta en Zlatan till så kommer man i mål”, säger han.
Varpå den kvinnliga bartendern svarar:
“Ja, han gör ju nästan alltid bra i från sig. Vid mål”.
Snubben dricker nämligen Zlatopramen. Tänker att han drar det här skämtet varje gång han är här.

Nu har åskvädret dragit förbi. Jag och ölen har flyttat ut. Mitt under det vildaste åskvädret sprang folk in för att skydda sig för att inte få hodet klövet på mitten, eller om det var regnet de var rädda för. Det blöta regnet. Det var rena fölkfesten här inne en stund.
Hur som helst var det någon som basunerade ut att det var en bunden, kvarglömd hund ute i blötan och bullret. Det visade sig vara en snubbe som satt gömd längst in i baren som ägde hunden och som tydligen inte visste att hundar är livrädda för åska. Eller så sket han i vilket.
“Äh, han kan ligga. Han är van”, sa han.
“Ta in hunden!”, vrålade alla i samstämd kör som hade hjärta.
Själv var jag sugen på att gå fram och lappa till honom. Så bara!
Snubben lufsade ut och hämtade den skrämda hunden.
Hunden låg sen och tryckte på golvet med ledsna, skrämda ögon när jag gick fram och beställde en bärs till.

Nu har åska och regn passerat.
Den där världen jag älskar är nyskjöld igen.

Mor och son-dag och att värma pizzor i ugnen.

Har haft en mor och son-dag idag. Brukar ha det ibland.
Det innebär oftast fika och promenera på stan. Vi var även och tittade på det nya ombyggda stadsbiblioteket. Riktigt flashigt bygge. På ett väldigt bra vis ska tilläggas. Fint ljusinsläpp och behaglig ljudnivå. Spännande arkitektur. Massor med hörnen och platser att sitta och läsa på. Eller sova på om man nu hellre vill det.
Efteråt var vi och fikade på Evas Paley. En stor jävla trut ville åt kladdkakan. Nu sitter jag på Vickis och dricker en öl. Ska köpa hem pizzor till morsan och mig. Pizza är fest för morsan. Fest med väldigt hög mysfaktor. Hon blir oftast väldigt imponerad av hur jag tycker värmandet av pizzorna i ugnen skall gå till.
“Morsan, nu gör vi så här” brukar jag säga.
Sen river jag av locket på pizzakartongerna och stoppar in pizzorna liggandes på kartongens underdel och stoppar in i ugnen.
Morsan brukar passa på och slänga överdelarna till kartongerna medan pizzorna är i ugnen.
“Var är locken till pizzakartongerna?” frågar jag.
Morsan säger att hon har slängt dem. Jag brukar säga att de är bra att skjuta dem under kartongens underdel. På det viset slipper man bränna sig på den varma kartongen som vart i ugnen.
Detta blir morsan alltid lite smått imponerad av.
“Gud vad smart! Du har minsann rutin på att värma pizzor!”
Sen är hon ju inte direkt van vid att hennes oköckiga Jöns till son styr och ställer i köket.

Dolly Dynamo

Träffade en gammal bandpolare för en stund sen. 25 meter från Vickis pizzeria. Han hade med sin dotter Alma. Försökte hälsa på Alma, men hon ville inte hälsa på en skäggig gubbe i pälsmössa. Kan vara ett klokt beslut. Hon gömde sig istället bakom sin pappas rygg. Tiden går… Tiderna förändras.
“Brukar du inte dricka öl på Vickis?” undrade min polare.
“Jo, jag tänkte faktiskt ta en bärs där nu.” svarade jag.

Dolly Dynamo hette bandet. Bandnamnet var en kombination av att någon i bandet höll på laget Dynamo Dresden. Dolly var taget efter min farmor som hette Dolly. Min kusin var sångare i bandet. Jag spelade trummor. Vi spelade rock med lite gamla punkinfluenser. Vi var ganska bra. Lyssnade på några inspelningar för ett tag sen. Jag måste säga att jag gjorde en rätt bra trumminsats.
Vi gjorde en rolig spelning en gång. För KPMLR. Mitt i Brunnsparken, mitt på dan. För den som inte känner till Brunnsparken, så skulle motsvarigheten kanske vara att spela på plattan i Stockholm. Publiken var av otroligt svajig karaktär. Kids som stod och hängde och rökte. Människor som stannade upp någon minut i sitt shoppande och sen gick vidare. Alkisar som satt och söp oberörda på bänkar, en del vänner och en del okända som faktiskt stod och diggade. Minns speciellt en tant i sjuttio års-åldern som var riktigt tjusigt klädd. En fashionista som dansade så NK-kassarna svängde omkring. Helt själv.
Efteråt blev vi bjudna på en båttur i kanalen. Vem som bjöd på turen minns jag inte. Minns iallafall att lyckan var total där i båten, efter en lyckad spelning. Att glida fram på vattnet med en bärs i handen. Vi blev avsläppta vid Rosenlund.
Resten av kvällen minns jag inte. Sannolikt blev vi fulla någonstans på andra lång.

En alkis och några ord om matberusning.

Tar en bärs på Vickis. Det sitter en alkis precis bakom min rygg. Han är ordentligt packed och det hela är lite stressande. Han har fastnat i något slags mantra som går så här: “Hon är en fitta som särar på benen för alla och hon snackar om moral. Om jag säger kuk eller fitta så har jag ingen moral, men att sära på benen och prata om moral medan jag säger kuk eller fitta, då säger hon att jag inte har någon moral.” Jag tror han är inne på tredje varvet nu. Han säger även att han har lämnat henne och det känns inte så svårt att räkna ut att han är helt knäckt över faktumet. Att han kanske har varit alldeles för nära ett par särade ben, tillhörande en annan kvinna. Att han kanske helt enkelt varit otrogen för att prata klarspråk, om jag nu är otydlig.
Han försöker få på sig jackan. Det verkar vara ett oändligt projekt. Chefen, som han kallar gubben bakom bardisken hjälper honom ut genom dörren. Chefen försöker övertala alkisen att inte cykla hem igen eftersom han hade ramlat sist. Brant nedförsbacke med spårvagnsspår efter 15 öl är nog inte att rekommendera…

Skall käka fläskfilé hos morsan. Med ris och “morsans sås.” Kan vara min favoritsås. Brukar bli helt matberusad. Det jobbigaste med matberusning är att man försöker att konversera, men märker att man inte riktigt orkar. Man sitter mest och hummar och tänker att man vill gå och lägga sig på morsans soffa. Vilket inte hade vart så trevligt mot morsan.
Det bästa med att vara matberusad är väl att man är mätt och kommer vara det en bra stund framöver.
Alla “man” i det här inlägget syftar på jag. Eller mig. “Vilka jävla man?” som farsan brukade säga när man sa man istället för jag.

tillägg: såg att jag hade vänt på smeten. Det var alltså hom som hade lämnat honom och inte tvärtom.