ord i natta

Konstigt.

Mitt liv kändes som ett mycket längre liv
när jag brukade skriva.
Dikter.
noveller.
Prosa.
Jag var mindre rädd för
döden.

Idag när jag läser igenom
antologierna
tidskrifterna
där jag blev publicread undrar jag varför.

Varför jag blev publicerad
men mer om det var jag
som skrev de där grejerna.

(Jag visste ju inget om livet.)

På ett sätt är de ganska kassa
samtidigt som de är snäppet bättre.

Nåväl jag har en flyttkartong med böcker
och lösa blad
med mina egna ord.

I tio års tid har jag skrivit ner
vad som finns inuti
mitt tunnhåriga huvud.
på fiken,
krogarna…

Vill minnas två eller tre krogar
förutom de
femtusen krogar jag har besökt
stjälpandes
de trettiotusen ölen…
och sen….
de nittio miljoner orden jag stjälpt

Numera tänker jag på:
tjocka gråa moln.
Ansikten i harmoni.
Katter framför en skål med torrfoder.
Min kvinnas fridfulla anlete
när hon sover
och drömmer
att jag köper en tvådelad paljettklänning i svart
som jag bär på midsommarafton.
Bäbisar med len hud och
ett lent rent sinne
som rumlar runt på en tjock ryamatta
som tar mig vidare i det här livet
och efter det när jag
inte är här…

Som ett bättre alternativ till allt
annat jag redan gjort och kan
som jag är ganska trött på.

Ibland tänker jag på
hur ego
man är.

Och hur mycket tid
det finns för något annat.

Ibland tänker jag
inte på det
alls.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *