Ett minimalistiskt glädjerikt inlägg.

Det känns som sommaren lämnar oss. Kallare på kvällarna och ibland kommer det en sån där kall vind som slickar en i ansiktet och smakar höst. Perioden mellan sommar och höst är den värsta ångesttiden om ni frågar mig, men det gör ni väl inte.

Märker att jag har svårt att komma på uppslag till inlägg här på bloggen emellanåt. Min existens ser inte ut som jag önskar för tillfället. Det kan ha stagnerat en aning. En rävsax.

Min brukare och jag pratar inte med varann. Min tjej och jag pratar inte med varann. Ibland pratar jag med mig själv, men för det mesta får jag inga svar…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *