Syskonkärlek

Det finns en människa jag aldrig vill mista. På det ena eller andra sättet. Att gå vidare utan henne, även fast det är en mil till hennes fåra till min där hon går är en omöjlig tanke. Hon som känner mig bäst. Och nycklarna vi byter med varandra.
Jag älskar henne så djupt, min egen syster, syrran, siss, syrr. Den store, men samtidigt den lille som jag alltid rycker i armen när hon går över ett obevakat övergångställe.

Nu blev jag blödig kanske… Det skiter jag i. Skjut mig i bröstet eller kavla ut mitt huvud till bullsmet.

Alla er andra, ni vet vilka ni är. Ni vet att ni har ett plats i mitt hjärta.

Om den gemena visste hur mycket plats det finns i ett enda hjärta.

/löve.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *