Några ord om att vänta eller att inte ha lust med att vänta.

Om en liten stund sitter man där, efter 30 timmars jobbhelg, med en bärs framför sig. Oslagbart. Den som väntar på något gott… väntar aldrig för länge.

Apropå detta talesätt. Har en kort “Den som väntar på något gott”anekdot. Tror jag gick i fyran. Vi hade någon slags aktivitetsdag. Jag valde klassrummet där man fick bygga musikinstrument. Byggde ihop ett gäng trummor av stora konservburkar som jag spände plastpåsar över och tejpade som fan. Tyckte de blev fantastiska och drog loss ett trummsolo när de var klara. Besvikelsen var stor när jag fick veta att vi inte fick ta med oss instrumenten hem på direkten. Ordväxling utbröt mellan mig och läraren. När jag vägrade lugna ner mig släpade han iväg mig, hotade med att ta mig till rektorn och satte mig på dörren. Han förklarade att vi kunde hämta våra instrument om två veckor. En evighet ju. Innan han stängde dörren lade han just till “Den som väntar på något gott”. Detta trissade igång mig på nytt och jag fick snabbt ur mig “Döh, gubbe!! Jag väntar inte på något gott, så jag har redan väntat alldeles för länge!!!” Läraren tittade bara på mig och skakade på huvudet. Sen var dörren stängd och jag stod ensam i korridoren. Jag sparkade på dörren och vråla lite till. Sen gick jag hem. Utan trummor såklart.
Två veckor senare fick vi våra instrument. Jag bankade på i vansinne. Trummorna var helt sabbade efter en kvart.

En tjej i klassen beskrev mig så här en gång: “Johan: Stor i käften, liten i musklerna.” Självklart tog jag åt mig.
Så här i efterhand kan jag tycka att beskrivningen stämde ganska bra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *