Tvångsbeteende.

I morse när jag åkte vagnen till jobbet klev en märklig och stressad och nervig typ på och satte sig på sätet framför. Såna här slags distraktioner är alltid jobbiga på spårvagnen eftersom det känns som man sitter i en tandkrämstub. Och speciellt på morgonen. Det tär.
Den här snubben hade ett schema som han följde ganska exakt. Om och om igen. Det såg ut som följande: Klia sig i vänstra örat. Klia sig i högra örat. Prassla och rota i sina två medhavda påsar. Köra ner hela handen under jacka och skjorta och klia sig våldsamt på ryggen. Ta fram en tandpetare och peta sig mellan tänderna. Stoppa tillbaka tandpetaren i fickan. Några sekunders paus, sen började han om med hela listan igen. Och igen. Och igen…
Just tandpetaren fick mig att tänka att det rörde sig om något slags tvångsbetende. Undrade över hur hans tandkött och tänder mådde av att få en tandpetare uppkörd i käften var femte minut.
Funderade även över hur många tandpetare som gick åt om dagen, på en vecka, på ett år.
Själv brukar jag känna om ytterdörren är låst typ tre gånger innan jag går och lägger mig, men det är väl en annan historia.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *