Adjö och God dag.

bildNyårsdagen. Det vallfärdas till pizzerior i vansinne.
Jag vaknade kvart över två idag. Har nog aldrig vaknat så ickebakfull en nyårsdag innan. Ganska skönt.
Jag tog en promenad ner till stan. Genom stan. Det regnade och vinden var blöt och kall. Det var mörkt och dött på folk. Förutom på alla pizzerior som jag tittade in i. Till slut klev jag själv in på en pizzeria. Det var krig därinne. “Det tar en halvtimme sa pizzagobben till snubben framför mig. Av någon outgrundlig anledning frågade jag om jag också var tvungen att vänta i en halvtimme på min pizza. Lite som en överklassgubbe boende i Vasastan. Pizzagobben sa att jag bara behövde vänta i tjugo minuter, dessutom bjöd han på läsken. Ingen logik i min fråga. Ingen logik i hans svar.
Sen satt jag där och tittade på övermölande människor och trängande stadsfånar som slogs om kö och sittplatser. Att trängas och buffas och knö och jävlas verkar vara den nya tidens melodi. Och det är en skitdålig melodi komponerad av en fullblodsegoist.
Plötsligt började det lukta spya inne på pizzerian. Mycket märkligt. Lite som att det skulle lukta parfym i en gödselstack. Jag lyssnade på två snubbar bakom mitt bord. De pratade om sina segelbåtar och gick till grunden med vilka pellets som var bäst för kaminen. Nej, inte kaninen, utan ja, kaminen. För det är väl det man använder pellets till(?). Också, förutom kaniner, hundar och flodhästar. Ja,ja skit samma. Sen kom min pizza med sönderbrända kanter, ljuvligt kebabkött och bedrövlig rödlök.
Jag fick bråttom ut därifrån när jag ätit upp pizzan. Tog en promenad. Vinden var åter blöt och kall. Det var beckmörkt och jag mötte knappt en enda människa på vägen hem.

Nyårsdagen…
Har alltid känt det som att nyårsdagen är den mest ensamma dagen på året. Jag har varit på någon sköjig fest på nyårsafton. Eller bedrövlig fest. Jag har vaknat upp på någons soffa eller under köksbordet. Jag hänger kvar där en stund, med andra som hänger kvar eller så går man ut och äter tillsammans. Så går alla hem till sitt och jag står där ensam på årets första dag med dallriga nerver och ett huvud som inte vill vara ett huvud. Separationsångesten har varit total. På årets första dag.
Har förvisso alltid lidit av svår separationsångest vid för plötsliga uppbrott. Kan vara därför jag förr i tiden sköjade till det i flera dagar i sträck. För att jag aldrig ville att det skulle ta slut. För att sen stå där… ensam, fyllesjuk, nervös och vettskrämd.
Det har ju såklart varit annorlunda de år man har haft tjej. Och det har blivit bättre med åren skall sägas.

Nyårsafton firades iallafall med familj och vänner. Morsan fyllde 70. Nyårssupé på turkisk restaurang med magdansös. Samma kostymbyxor som sprack i röven efter farsans minnesstund, och som morsan lagade åt mig, sprack i samma sömm och runt samma röv igår, strax efter tolvslaget. En snajdad kostym som jag köpte för två papp second hand. Kan vara mitt livs sämsta affär.

(Bilden är från nyårsafton 2012/2013)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *