Tv och biografier.

Det blir väldigt mycket TV när man är sjuk. Ofrivilligt slumrande och tittande på samma gång. Ibland blir man så uttråkad så man blir yr.
Idag har jag tittat och slumrat till två finska program på raken. Det fiskades i Helsingfors kanal. Och så kramade de ur romen på en fisk som alla var överens om att den var väldigt ful. Romen var spygrön och smakade fantastiskt. Det sjussades runt pensionärer i glesbygden så de fick storhandla mat. Sen var det någon som var tvungen att skjuta sitt får i tinningen för att fåret hade brutit sina bakben. Fåret var havande och ägaren var ledsen och tog sig en sup i köket efteråt. Åtta år hade han känt fåret sa han.
Så här gick det på.
Såg även Per Gahrton i Min sanning. Otroligt fascinerande gubbe måste sägas. Sen blir det ju väldigt mycket nyheter också om man låter Tvn stå på och inte zappar som en idiot. Jag kan vara den sämsta zapparen som funnits (och är därmed även avskriven som idiot). Har å andra sidan inte så mycket att zappa mellan eftersom jag aldrig tittar på reklamkanaler längre.

Borde kanske läsa en bok istället. Tyvärr är det något man verkligen inte orkar med när man är sjuk eftersom man skapar alla intryck själv när man läser jämfört med Tv där man blir matat med intryck tills man måste ta en krasslig promenad fram och tillbaks i sin lägenhet så man inte blir överupplyst.
Började läsa AC/DC:s biografi för kanske två månader sen. Jag har kommit typ 150 sidor. Ville läsa den till största del på grund av Bon Scott eftersom han verkar vara en riktigt rolig sköjare. Maken till trist biografi har knappast skådats. Eller blivit läst. Eller i det här fallet, inte blivit färdigläst. Det är lite som när man läste historia i skolan. Datum och platser. De spelade in den skivan i den studion. Det datumet spelade de på den arenan. Och så är det 45.000 olika namn på 45.000 inblandade personer. “Då sa han det eller det.” Någonstans på varannan sida får man kanske reda på något roligt som Bon har gjort eller att Angus Young har gula tänder.
Fakta, fakta, fakta!
Europes biografi är nog nästan lika tråkig. Jag är knappast något fan av dessa sillmjölkar. Jag köpte den efter jag hade läst baksidan, där det stod att de var helt sjukt sex, drugs och rocknroll. Till och med mötley hade blivit förvånade stod det att läsa.
Typ 75% av boken handlade om deras finansiella problem och att Tempest kände sig blåst. Det lilla som kunde varit lite rocknroll förnekades hela tiden som att det aldrig hade hänt. Det mest spännande var typ att de hade pissat vid någon väggren eller skrivit en autograf på ett kvinnobröst.

Nej, nu måste jag lägga mig ner och vila lite. Kanske missar något intressant att slumra till annars.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *