Förkylningstillståndet.

Influensan eller förkylning eller vad det är har tagit överhanden idag. Sov inget på hela natten. Feber och frossa. Slumrade fram och tillbaka från halvåtta på morgonen till halvfem på kvällen.
Såg landet runt och ätit tomatsoppa. Svettas och fryser om vartannat. Har även lärt mig att solens fläckar påverkar klimatet på jorden. Jag finns ju på jorden. Bland massa andra människor som finns på jorden och som går runt och väntar på att solen ska lysa lite grann medan det tippas på lotto och handlas gurkor och kött och ljugs och talas diffusa sanningar.
Nej, nu vet jag inte. Tror en ny nysattack är på ingång.

Influensa, ditt svin.

Håller nog på att bli sjuk. Blev torr i halsen igår. Idag har det inte vart någon utveckling i sjukdomsförloppet. Tills för en stund sen. Det värker i axlar och armar och baksida av ryggen. Det låter som influensa. Det är ju ett jävla hostparty på buss och spårvagnar. Känns lättare att smita från stålmannen.
Jobbar. Jobbade igår med. På mitt jobb kan man inte bara gå hem om man blir sjuk. Eftersom det oftast inte kan dyka upp någon med kort varsel.
Fy djivulen sicket tråkigt inlägg det här blev. Ber om ursäkt.

Alla hjärtans dag.

20140214-185613.jpg
Detta var skrivet på en stor gräsmatta vid korsvägen när jag var på väg till jobbet idag.
Undrar hur det gick. Om Anna sa ja eller nej.
Kan ändå tycka att det verkar bli lite jobbigt om det finns stalkervibbar med i bilden. Om hon alltså redan har sagt nej ett flertal gånger. För att personen ifråga hade för stora tår eller var moderat eller hade dålig andedräkt eller för mycket hår i öronen eller bara en idiot.

Kanske de redan är ett par och detta är personens sätt att fria på. Då borde ju Anna falla som en fura. Om Anna säger nej känns det dock som om det skulle kunna bli ganska jobbig stämning framöver.

Skadekontroll

“Allting som man kan falla för faller för mig”
“Och alla pengar jag haft, det finns ingen kraft i mig”

När jag hör de här sångfraserna tänker jag på farsan. Speciellt som det spelas spanskt komp i låten.

Ibland saknar jag honom så det gör helt ont. Speciellt när jag träffar de “snälla” alkisarna på krogen som fyllt 71 år.
Min farsa blev 69 år och dog för ett år sedan. Han kom hem i Una från ett hårt liv Spanien.
Jag saknar våra luncher. Hans anekdoter. Våra stunder, hans léende, eller hans lugnande röst när man själv var upprörd, eller tvärtom.

Det kan ha varit för att jag lyssnade på den här låten, som faktiskt var med på farsans minnesstund som saknaden slog in och för att det beskriver honom så väl. Den kärleksfulle egoisten med stans största och rödaste hjärta.

Där saknad slår in och gensvaret bara är defenitiv tystnad för alltid, det kommer jag aldrig lära mig att förhålla mig till. Där det inte går att ses eller slå ett nummer… igen, bara för att kolla läget.

Så, de här raderna är för dig pappa!
/kärlek

Ta ditt kort – Dagens goda gärning.

skrivet tidigare ikväll…
Har precis gjort dagens goda. Jag gick förbi en parkeringsautomat på andra lång. I perifin såg jag att det stod “Ta ditt kort” i displayen. Jag gick vidare, men vände. Jag tog ut kortet. “Tulia.” Kan man heta så? Nåväl Tulia lets go out och supa ner oss! Du står för kvällen. Jag håller stilen, här är nycklarna till bilen. Nej, så tänkte jag faktiskt inte. Tänkte mer att Tulia suckade djupt när hon märker att hon inte har något kort i plånkan när hon har vart och storhandlat.
Tänkte att det inte kunde finnas femundra Tulia Swanson i stan. Det fanns två. Jag ringde den första och träffade rätt. Hon fattade ju såklart inte ett skit vad jag snackade om för blöja. Dessutom var hon en han. Trodde Tulia var ett kvinnonamn. Efter en stund fattade han att jag inte snackade om blöjor utan hans bankkort. Han sa till mig och vänta kvar och att han skulle komma ut direkt. Jag tände en cigg och ställde mig och väntade.
Något kom svallande emot mig. En tvåhundra kilos klump i rosa skjorta, ett halvkilo brylcreme i håret och med en fet guldlänk runt halsen. Han hälsade, tackade och gick. Han verkade inte direkt överväldigad av glädje att få tillbaka sitt kort. Lite som att hans promenad var större än min gärning. Fuck yeä behåll kortet gubbe!
Fick någon känsla av att det händer honom jämnt att han glömmer sitt kort. På stormarknaden, på apoteket, på bolaget, hos fotknådaren. Minst två gånger i veckan.

För en stund sen när jag gick fram till baren för att beställa en bärs till fick jag en uppgift av en alkis:
“Säg nåt vackert som jag kan sova på sen.”
“Hur fan säger man något vackert på beställning i den här fula världen?” undrade jag.
“En öl till” sa jag till bartendern.
“Det var vackert!” tyckte alkisen och skrattade.

Puckelpist

Puckelpist för övrigt. Verkar ju vara en ganska efterbliven sport. Jag menar stackars knän. Studsa runt som en boll i backen. Och sen en volt som crescendo? Det kanske ens inte är detta som är puckelpist (det är iallafall det de visar på tv på krogen jag sitter. Tillhör nämligen de som bojkottar Tjotsi-otjosan på Tv). Det kanske är någon annan sport. Jag är ju ingen sportmänniska. Tycker dock om att titta på utför och även beskåda när saker och ting går utför. Det gör det ju i det här samhället. Gradvis, bitvis. Annars är allt bara lattjo och prosit!
Det som ändock drog igång detta inlägget var att jag tycker puckelpist är ett bedrövligt fult ord. Kanske man skulle kunna döpa om det till Tjocksmocksvrist eller Fuckelfist.
Aja, jag svamlar och famlar…
Nu skiter vi detta, okaj?

Dolly Dynamo

Träffade en gammal bandpolare för en stund sen. 25 meter från Vickis pizzeria. Han hade med sin dotter Alma. Försökte hälsa på Alma, men hon ville inte hälsa på en skäggig gubbe i pälsmössa. Kan vara ett klokt beslut. Hon gömde sig istället bakom sin pappas rygg. Tiden går… Tiderna förändras.
“Brukar du inte dricka öl på Vickis?” undrade min polare.
“Jo, jag tänkte faktiskt ta en bärs där nu.” svarade jag.

Dolly Dynamo hette bandet. Bandnamnet var en kombination av att någon i bandet höll på laget Dynamo Dresden. Dolly var taget efter min farmor som hette Dolly. Min kusin var sångare i bandet. Jag spelade trummor. Vi spelade rock med lite gamla punkinfluenser. Vi var ganska bra. Lyssnade på några inspelningar för ett tag sen. Jag måste säga att jag gjorde en rätt bra trumminsats.
Vi gjorde en rolig spelning en gång. För KPMLR. Mitt i Brunnsparken, mitt på dan. För den som inte känner till Brunnsparken, så skulle motsvarigheten kanske vara att spela på plattan i Stockholm. Publiken var av otroligt svajig karaktär. Kids som stod och hängde och rökte. Människor som stannade upp någon minut i sitt shoppande och sen gick vidare. Alkisar som satt och söp oberörda på bänkar, en del vänner och en del okända som faktiskt stod och diggade. Minns speciellt en tant i sjuttio års-åldern som var riktigt tjusigt klädd. En fashionista som dansade så NK-kassarna svängde omkring. Helt själv.
Efteråt blev vi bjudna på en båttur i kanalen. Vem som bjöd på turen minns jag inte. Minns iallafall att lyckan var total där i båten, efter en lyckad spelning. Att glida fram på vattnet med en bärs i handen. Vi blev avsläppta vid Rosenlund.
Resten av kvällen minns jag inte. Sannolikt blev vi fulla någonstans på andra lång.

Ettor och nollor.

Tittade på första delen av miniserien Ettor och nollor. Ingen höjdare precis. Dialogen var nog bitvis värst. Och så en Skarsgård som försökte sig på att prata någon slags Göteborgska. Har lite svårt att fatta varför man gör så. Det kan ju inte annat än att misslyckas.

En alkis och några ord om matberusning.

Tar en bärs på Vickis. Det sitter en alkis precis bakom min rygg. Han är ordentligt packed och det hela är lite stressande. Han har fastnat i något slags mantra som går så här: “Hon är en fitta som särar på benen för alla och hon snackar om moral. Om jag säger kuk eller fitta så har jag ingen moral, men att sära på benen och prata om moral medan jag säger kuk eller fitta, då säger hon att jag inte har någon moral.” Jag tror han är inne på tredje varvet nu. Han säger även att han har lämnat henne och det känns inte så svårt att räkna ut att han är helt knäckt över faktumet. Att han kanske har varit alldeles för nära ett par särade ben, tillhörande en annan kvinna. Att han kanske helt enkelt varit otrogen för att prata klarspråk, om jag nu är otydlig.
Han försöker få på sig jackan. Det verkar vara ett oändligt projekt. Chefen, som han kallar gubben bakom bardisken hjälper honom ut genom dörren. Chefen försöker övertala alkisen att inte cykla hem igen eftersom han hade ramlat sist. Brant nedförsbacke med spårvagnsspår efter 15 öl är nog inte att rekommendera…

Skall käka fläskfilé hos morsan. Med ris och “morsans sås.” Kan vara min favoritsås. Brukar bli helt matberusad. Det jobbigaste med matberusning är att man försöker att konversera, men märker att man inte riktigt orkar. Man sitter mest och hummar och tänker att man vill gå och lägga sig på morsans soffa. Vilket inte hade vart så trevligt mot morsan.
Det bästa med att vara matberusad är väl att man är mätt och kommer vara det en bra stund framöver.
Alla “man” i det här inlägget syftar på jag. Eller mig. “Vilka jävla man?” som farsan brukade säga när man sa man istället för jag.

tillägg: såg att jag hade vänt på smeten. Det var alltså hom som hade lämnat honom och inte tvärtom.