Som en övermogen bapelsin på Restaurang Mandarin.

IMG_0426.JPG
att kasta ut vaser och hästar genom fönstret på restaurang Mandarin, glad och självlysande som en Bapelsin!

Har varit och köpt skruv. Bara en sådan sak. Och plugg. Helt crazy ju! Hur ska detta sluta?
“Tyvärr har jag bara plugg i 100-pack”, sa nissen bakom disken till mig.
“Det vill jag inte ha”, sa jag.
“Sen har jag såna här.” Han visade mig några bruna plugg i istället för grå. Jag frågade vad det var för skillnad.
“Det är en smaksak.”
“Men de funkar lika bra?”
“Ja”
“Jaja, men det är ingen skillnad då?!”
“Nej, det är en smaksak.”
“???????????????” Jag gav upp. Köpte pluggen. Det återstår att se om det är någon skillnad när de sätts i bruk. Bruna eller grå eller skära som ett grisarsle må vara en smaksak. Speciellt som pluggen inte syns eftersom de sitter inkörda i väggen. Ah, jag blir inte klok på det.

Ska alltså inte plugga upp mig själv på väggen som en annan kökskristus som jag skrev sist. Jag skall sätta upp två hyllplan. Det är en plan, hö hö.
Där ska jag placera alla mina kaffekoppar med fat som jag handlar på mig. Tycker nämligen det är satans trevligt med att dricka kaffe ur kaffekopp med fat. Kan nästan påstå att jag samlar på kaffekoppar med fat. Någon jävla hobby skall man väl ha förutom att runka i duschen…
Tänkte här om dagen att jag kanske skulle börja samla på porslin från forna Östtyskland (och andra grunkor också kanske. Ostalgia kallas det om man samlar på grunks från forna Östtyskland.). Varför? Jo jag övar ju på att bli tysk. Framför allt är jag ju väldigt fascinerad av gamla kalla kriget-tiden. Speciellt då Öst och Västtyskland.
Nåväl, när jag kom hem från Stellas i förrgår med den där påsen med kaffekoppar som jag lämnat hos syrr, så började jag packa upp porslinet. Jag läste under faten. De första paren jag packade upp var gjorda i Polen. Sköj tyckte jag. Nästa par jag packade upp var svårlästa. Under en av kopparna gick det att tyda Made in GD…tillslut såg jag att där fanns även ett R. Fantastiskt ju! Alltså Made in GDR. Alltså Deutsche Demokratische Republik. Alltså forna Östtyskland. Tyckte jag var helt föckin fab-fantastiskt!
Hade ju förvisso druckit massa bärs, så nu i nyktert tillstånd tycker jag att det är smått fantastiskt. Får räcka. Jag hade alltså börjat samla utan att ens veta om det när jag köpte kopparna.
Köpte även en sån där klassisk snökula som man skakar på, så virvlar det massa snö i den. Den här hade istället guldglitter som virvlade runt. Självklart hade den ett Eiffeltorn inuti och en skylt som det stod Paris. Jag skakade loss med den i köket. Lite väl okontrollerat kanske i den glada tjoflöjthågen. Skiten gled ur handen och brakade i golvet och sprack på studs. Vattnet rann ut på golvet. Guldglittret hade virvlade för sista gången. Den hade säkert överlevt sen 80-talet och här kommer snökulemördaren och mördar på stubben. Superklant!
Kanske kan göra en sparbössa av den tänkte jag och gick och la mig lite mindre glad…

Nu efter pluggsköjeriet har jag placerat arslet på på en Kineseria. Restaurang Mandarin. Sitter här som en solmogen bapelsin. Har aldrig varit här. Minns dock att den fanns här när jag var liten. Varje gång familjen körde förbi med bilen. Alltså sen urminnes tider.
Har någon slags fäbless för kineserior. Det har ni väl förvisso redan fattat vid det här laget. Kanske blir jag kung här eller så börjar jag hiva runt kinesiska vaser när jag blir på humör. Eller så kan man ju alltid fånga upp en guldfisk i deras lilla pool och äta som efterrätt. Får väl be om assiett först så man inte klafsar ner duken…

De här två lediga dagarna innan jobbhelgen börjar är alltid lite ångestfyllda. Den här dagen har varit fylld av obeslutsamhet. Ska jag duscha efter jag äter? Ska jag äta lunch ute? Fast då måste jag ju duscha innan jag går ut och äter. Ska jag stanna hemma idag? Fast då kan jag ju inte äta lunch ute. Ska jag hoppa över frukosten och äta lunch direkt? Nu är ju klockan lunch. Fast jag kan ju äta en väldigt sen frukost och sen en väldigt sen lunch och sen äta kvällsmat klockan halvfyra inatt. Hmmm…aja vet inte. Jag blir inte klok på det.
Så där fortsätter det. Allt bottnar sig i något slags vakuum, och att jag skall jobba helg, förvisso om två dagar, men jag ser ändock noggrant till att bygga upp någon slags pruttig ångest inför det. Det brukar sluta med att jag stannar hemma och om jag går ut gör jag det långt efter att solen gått ner bara för att jag bestämt för att gå ut att äta en tidig lunch. Ja, ni fattar. Eller så gör ni inte det och sliter inte av er något pung eller muffhår i ren förbrydelse för det… Skulle ju förövrigt vara jobbigt om ni gjorde det, och det lades på mitt samvete.

Snubben här på Mandarin kom ner och bytte musik på stereoanläggningen. Jag var helt ensam i lokalen då. Han tyckte väl jag såg för ung ut för att kunna uppskatta lite gammal hederlig kineseriamusik med violiner och flöjtar. Istället bytte han till någon modern soulmusik. Amerikansk soul tolkad på japanska eller kinesiska.
Brutalknullig så man får ont i foten.

Aj, nu fick jag ont i foten!

IMG_0427.JPG
Grå plugg, brun plugg, skär plugg. Det är det som är frågan och skillnaden som gör skillnaden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *