Fylleri, fyllera, fylla år.

Fyller år imorgon. Jag gör det en gång om året precis som alla andra.
Klockan sex på morgonen slungades jag ut från morsan och landade i en papperskorg. Reste mina små röda hyttande nävar och skrek åt barnmorskan:
“Who put this brain inside of me? It cries. It demands. There must be another way we have not yet thought of.”
Klockan 6 på morgonen, den 2:a dagen i 6:e månaden. Det blir nr.626. Fyra dagar från att bli satans pöjk.

Vad jag egentligen försöker säga här är att det är hög tid att börja försegla kuvert och skicka iväg paket med frystorkade apelsinskal, guldtackor, lagom använda underkläder, kaffesump, glada dikter, h-bomber, glödande materia och gamla murkna fönster karmar om ni vill göra min brevbärare glad.

Det där med att skicka födelsedagspaket förresten….
Det gjorde jag och en kompis en gång när jag gick i mellanstadiet. Som ett taskigt skämt. Idén var min. En annan kille i klassen fyllde år. Han var längst ner på den rådande skalan. Mobbad. Vilket jag också var. Då och då. Fast lite mindre än honom. Detta läge förvärrades dock genom att han gillade mig. Jag blev töntigare än jag borde varit genom att han tyckte om att hänga med mig. Grundskoleheraki.

Vi hittade en fyrkantig låda. Sen rotade vi runt i soporna. Stoppade ner gamla bananskal, en strumpa, kaffesump, godispapper och äggskal. Vi slog in lådan i fint papper. Satte dit snören och skrev ett kort med texten: “Grattis på födelsedagen, din jävla tönt!”
Sen gick vi personligen och lämnade paketet på trappen till ett av husen i radhuslängan som grabben bodde i. Ringde på och sprang iväg.
Han bodde även granne med en annan kille i grannklassen som inte var värd att skoja med i onödan. Den snubben var allmänt arg och farlig, mobbande och stor. Eftersom vi hade blandat ihop husnumren var det nu han som fick paketet istället. Vi ringde på och sprang iväg.
Några timmar senare när jag och min familj satt och åt middag hördes plötsligt mitt namn vrålas argt utifrån vår trädgård. Jag fattade direkt vad det handlade om. Ryktet och skvallret hade spridit sig fort och troligtvis på fel sätt. Där stod iallafall den store arga killen och tömde paketets dyra innehåll på vår gräsmatta samtidigt som han hotade mig med stryk i skolan dagen efter.

Hur det dagen efter utvecklades på tio-rasten mellan svenskan och matten det kommer jag tyvärr inte ihåg. Kommer inte ihåg lunchrasten heller.
Troligtvis fick jag en cement-tårta. I ansiktet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *