En pizzabagare och stadens ljuvliga dofter.

Sitter på ett cafe på Södra vägen och dricker kaffe och tittar på förbipasserande Metallica-fans.
Innan satt jag på en pizzeria och tittade på förbipasserande Metallica-fans. De är överallt. Tyckte även jag såg James Hetfield cykla förbi, men det kanske var hans bror.
Har för mig att jag såg Metallica 1988, men kan också minnas fel.

Pizzabagaren hördes genom pizzerians öppna fönster och ut på uteserveringen där jag satt. Svordomar och haranger flög runt som projektiler där inne och ekade ut på gatan. De verkade ha det svettigt och stressigt därinne.
“Välkommen till helvetet! Vill du beställa?” sa han när han svarade i telefonen. Mellan varven ropade han ut genom fönstret och frågade folk om maten smakade bra. Sicken lustigkurre

Lite bakis idag. Lite ensam. Lite ledsen. Existensen är mellan varven ett grönskans träd i Gobiöknen. Ständigt sökande efter vätska…
Dagar och nätter susar förbi. Spelar ingen roll om man har trist eller kul. Tiden går fort som själve fan. Det var den sommaren. Adjöss.

Nu stänger de fiket här. Dags att packa ihop sig och hoppa hem på ett ben.

Promenerade även upp på Avenyn för att ta en buss. Det luktade bajs på hela gatan. Och nu när jag kom hem för en stund sen satte jag mig på balkongen. En sur doft klättrade in i mina näsborrar. Luften utomhus luktar lite som en fuktig och möglig källare. Det kanske är värmen som för med sig en doft av förruttnelse.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *