Ormbunkar, flanell och förebyggande av panikattacker.

Har sorterat mina ikoner på ajpädden.
Förstår man inte vid det här laget vilket intressant liv jag har, så kommer man aldrig förstå det…

Har även köpt två ormbunkar.
Insåg plötsligt när jag tittade mig runt omkring i lyan att hälften av alla mina krukväxter hade dött. Det är sånt som händer när man sover eller vänder ryggen till en liten stund. Sånt som lever. Det dör.

Gick och åt på Donki-ronki-ondhet igår eftermiddag. Hade en kupong som gav extra snusk i form av en extra Big Mac helt gratis. Nu trodde ni väl att jag våldförde mig på bägge börgarna som en annan hutlös, bottenlös skogshuggare. Nähä, sådant snusk pysslar inte jag med!
Tog med mig den andra burgaren ut. Gick fram till tiggarkvinnan som satt utanför Konsum Avenyn. Hon tog emot den med viss förvåning. Jag gick in på Hm. Begrep inte vad jag hade där att göra så jag gick ut igen. När jag kom ut vände jag mig om och smygtittade om hon hade huggit in på maten. Hon satt där och åt med ett léende på sina läppar. För upptagen med maten för att hälsa på folk som gick förbi.
Kändes bra. Och i ärlighetens namn är det en win-win-situation. Hon blir glad och förhoppningsvis mätt och jag mår bra av att hon blir glad.
Efteråt gick jag in på Kappahl. Undrade åter vad fan jag hade där att göra eftersom de bara har kläder som jag absolut inte vill ha.

Sen gick vi på bio. Syrran, Kirre, jag och morsan. “En man som hette Ove”. Fantastiskt bra film måste jag säga. Varm, sorglig och rolig. Rolf Lassgård var suverän i rollen som den arga och bittra gubben som hade tröttnat på allt jävelskap i samhället.
Första gången på ett par år som jag var på bio. Tycker såklart det kan vara en trevlig företéelse uppblandad med en påfrestande företéelse. Såklart har känslan med människor att göra. Fullt med andra tvåbenta som smaskar popcorn och frasigt baconsvål i kartonger stora som flyttlådor. Det skrattas på fel ställe åt fel saker (om någon känner sig osäker kan man alltid fråga mig var i en film man bör skratta och ej).
Min syster är av väldigt omtänksam natur. Eftersom jag har fått panikångestattack några gånger tidigare på bio hade syrran sett till att vi hade biljetter längst ut på kanten av stolsraden.
“Du kan sitta längst ut brorsan om du måste lämna stället.” Kärlek.
Det har förvisso aldrig hänt att jag sprungit ut, men att sitta kvar om paniken slår in är inte ett alternativ…

Efteråt gick vi och på en italiensk restaurang. Medan vi stod och väntade på vårt bord kom en vacker kvinna in genom dörren. Hon gav mig en blick så jag fick yrsel. När jag sen gick ut för att röka mötte jag henne igen i dörren. Hon gav mig ett léende så jag var tvungen att stödja mig.
Var nära att fråga om vi skulle gifta oss och skaffa nio barn och flytta till en igloo i Alaska och leva på Bullens varmkorv och surkål resten av våra liv.
Kanske lite mycket på en gång. Hade möjligen räckt att säga:
“Jag älskar dig! Vill du få en panikattack med mig?”
Maten var kanoners. Pastasåsen var så mäktig att jag lutade huvudet i sovställning mot väggen och knep nästan käft resten av kvällen.
Vi tog bussen hem innan klockan hade slagit tio.

När jag kom hem drog jag up en shöppingpåse ur väska …för jag hade visst köpt något på Kappahl. En suspensoar med diamantgnistrande kornnitar och kaninöron…perfekt att dra fram om man känner sig lite dämpad ibland.
Nej! Jag hade köpt en flanellpyjamasböxa. Bara för att jag är så trött så ofta. Jag hoppade i den jämnfota. Missade. Trasslade in mig i midjeresåren. Insåg att jag inte var tjugotre längre och slog näsan i kanten av köksbordet och skrek “flanellslyyyna” allt vad jag orkade. Sen dog jag.

Nej, men ärligt. De var mypysiga pyjamasböxorna!
Men ska flanell klia?

Projekt surströmming.

Har käkat ordentlig frukost hemma för första gången på över en vecka. Det var fil och müsli och mackor med kantstött korv och skevt ägg. Fantastiskt. Blev inte uttråkad en enda liten stund faktiskt.

Drömde svåra mardrömmar i natt om moderkort och processorer. Jag samlade på dem. Sorterade dem i högar. Jag pratade i drömmen också. Vet inte om jag pratade i sömnen, eftersom jag saknar kvinnofolk på loftet.
“Där ska du vara din lilla A8-processor och där har vi ett moderkort för Intel-processor, då får du ligga i den här högen. Men va fan e nu detta? Du är ju en i7-processor, då ska du inte ligga där! DU SKA LIGGA I DEN HÖGEN!!!!”
Så där höll det på ända tills jag vaknade genomsur och nersvettad klockan fem på morgonen.
Jag gick upp en vända. Fick plötslig magknip. Kändes som någon försökte knyta en rosett av min magsäck. Hamnade på toaletten. Efter en andfådd stund var dramatiken över.
Just nu har jag Serla toalettpapper. Jävla massa papper på de rullarna asså. De tar ju aldrig slut!

Natten innan drömde jag förresten att jag samlade på defekta bärbara datorer. Jag köpte dem på eBay och Tradera. Och sorterade dem i högar.
Allt bottnar sig troligtvis i huvudbryet med datorn som jag fick från Eds datoraffär och som jag har beställt nytt tangentbord till. Tangentbordet är nu skickat från Kina. Datorn har i kalibrerad tajming somnat in helt och hållet eftersom moderkortet troligtvis har pajat. Det är ett sådant som jag i bistra verkligheten letar efter på eBay.
Troligtvis kommer hela detta projekt, när det är färdigt, kostat mig dubbelt så mycket mot vad en ny dator hade kostat. Men! Jag ser det som ett examensarbete från min praktikplats. Och projektet skall fan ros i hamn och land om jag så ska leva på surströmming till nästa vinter.
Först då kan jag drömma normala drömmar om kypare som serverar mig vörtbröd med A-10 processorer som garnering, på en femstjärnig, strandbelägen sylta i ett främmande land där surströmming är ett skällsord!

I övrigt, förutom en kinkig mage, kassa nerver och sömnbrist så är jag i utomordentligt bra skick!

Nu har jag inte tid med det här mer. Jag måste ta en titt på eBay!

(null)Tjusig dator, förvisso utan tangentbord och för tillfället helt livlös, annars i excellent god vigör!

Solen, lunchen, humöret och Tv:n.

Solen visade sig i en kvart i förmiddags. Längesen man såg den suckern. Blev alldeles till mig. Så jag skrev en dikt.

“Bruna bananer som en gång var solgula
Men jag känner en doft:
Fan! Hundbajs under min sula.”

Och nu kom molnen tillbaka igen och allt blev som vanligt.
Kom ihåg att jag blev väldigt upprymd då jag var liten och solen visade sig för första gången på länge och våren började komma.
Idag har jag lärt mig att behärska mig…

Igår käkade jag och Ed lunch. På Le Pub, yö knö! Någon slags pocherad firre med potatis och vitvinssås. Fisken smakade ingenting. Såsen smakade ingenting och potatisen var överdrivet al dente. Alltså icke genomkokt.
Ett jädra skämt kan jag säga.

Jobbar idag. Min brukare är på ett jävla humör. Kan inte säga att mitt humör blir bättre av det. Tidigare idag frågade han om jag gick ut och rökte bara för att jävlas med honom.
Nej jag går ut och röker för att rensa huvudet och fylla lungorna med giftigt skräp.
Varje gång jag har gått ut för en cigarett efter att frågan ställdes, så har jag låtit hälsa att jag skall gå ut på balkongen och jävlas lite.

Annars handlar det väldigt mycket om att komma hem efter att ha jobbat. Beundra de 40 tum till Tv-apparat som nu finnes i vardagsrummet. Förundras över dumheterna som spelas upp på screenen, ända tills man bestämmer sig för att sätta på en film.

Maratonsköjeri och en konversation på bussen.

Har haft en braksköjarhelg. Var på filmfestivalens invigningsfest i fredags med Ed. Det fanns en biljett över till sköjaren. Sköjaren sköjade givetvis med och sköjade. Vi var i eld och lågor över att få sköja någon annanstans än på dåliga gatan för en gång skull.
En stor jävla lagerlokal på Hisingen som hette Göteborgs filmstudio. Fantastiskt mycket vackra kvinnor överallt. Såg framför mig hur jag skulle kliva ut genom dörrarna med en intelligent och vacker cineast. Tänkte att vi skulle prata om “Dum, dummare” till morgonkvisten.
Dunka, dunka-musik. Burköl för 55 kronor. Trist att det alltid ska sugas ut till maximalpris så fort det är specialarrangemang. Såg Torkel Pettersson och Lotta Telje. Två bra skådespelare.
Vi fick åka charterbuss tillbaka in till stan. Hoppades att somna på bussen och att jag skulle vakna i ett annat land. Hamnade på Avenyn istället. Det ryktades om efterfest på Scandic Rubinen men när vi ryckte i dörren var det låst.

Sköjade vidare med May i Lördags. Brukar aldrig köra sköjarmaraton längre, men nu blev det alltså så. Dåliga gatan. Lönelördag. Trängas med löneslavar och cineaster. Blev trött och full. Glömde äta.

Drog en hungershämnd och lagade köttfärssås igår, trots att jag var sugen på kinamat hela tiden.

På bussen till jobbet idag satt två gubbar. De var arga. Tydligen hade den minst arga av dem försökt få hjälp med sin mobil i någon affär. Det hade blivit hätsk stämning. Den arga gubben hade sagt till expediten att hålla käften och lugna ner sig.
-Jag var nära att lappa till den lille grisen, sa han till sin kompis.
-Ja, ja, ja, ja, svarade kompisen.
-Jag tror han blev rädd för mig, för han blev lugn som ett lamm.
Väldigt mycket lamm och gris på morgonkvisten tänkte jag.
Vet dock inte hur det hade gått med själva mobilen.

Ber om ursäkt om det här inlägget verkar hattigt. Är helt slut efter denna arbetsdag och kan knappt tänka alls faktiskt.