Jaha? Vad ska man döpa detta fantastiska inlägg till då?

Sitter (faktiskt) och dricker en öl. Och på en söndag. Händer ju aldrig längre. Alltså på en söndag. Och knappt att jag dricker öl ute längre. Har kanske blivit en sönderfrasad, tråkig duktighetsmedborgare.
Sitter även ett gäng ungdomar här. Ganska högljudda och totalt high on life. När de säger att de är födda -98 så tänker jag att det var igår och att det fortfarande går runt i blöja och med napp i munnen.
Sen gick jag. Efter en öl. Med samma “lättsamma” söndagsångest som jag gick dit med.

Handlade på Willys. När jag kom fram till lösgodiset såg jag en kvinna som stod och öste ner punchpraliner med hela handen i snaskbehållaren.
“Hörru du! Ta en sked va?!” sa jag till henne.
Hon glodde på mig med öppen mun och lommade bort efter en sked.
Tappade hela sockersuget på en gång. Innan jag kom så kanske det var någon som hade snuskat ner sina otvättade fötter i skumsvamparna.

Annars vet jag inte. Har precis bytt jobb. På det företag jag jobbar på så tror man på att cirkulera på olika arbetsplatser innan man får eventuell fast anställning. Det funkar okej. Har aldrig slutat på ett jobb där jag trivs. Alltså ofrivilligt. Kommer lära mig massa nytt, men jag saknar mina gamla arbetskamrater enormt mycket.
Mår väl sådär. Har mått bättre och defintivt sämre. Plus en del annat jox som stökar, men det skiter vi i nu.

Kan ha lämnat över stafettpinnen till någon annan förrvirrad själ som sköjar sig fram som en pajasartad löpare i sköjarstafetten. På obestämd tid.