En pajsanos dagboksanteckningar.

Krämpor och smärta hela den här veckan. I diverse leder och lemmar.
Axlar, rygg och den där gamle skruven i höften säger svejsan mellan varven. Lite huvudvärk här och där skapar balans.
Kanske förmultningsprocessen började någonstans i tidiga 40 års-åldern.
Annars är allt jävlar i mig på topp.

Fick en försändelse skickad med FedEx. Från Argentina. Från dörr till dörr. Hade beställt en vit Lacoste-keps och marinblå Lacoste-kortbyxor så att man kan vara riktigt fräääääääsh i sommar och bara snacka aktier och vaska vatten i ansiktet på diverse bartenders på de billigaste syltorna…nej faktiskt inte.
Klockor var det. i paketet alltså. Överraskande va?
12 dagar tog leveransen från dörr till dörr. Ungefär lika lång tid som det tar från att en försändelse släpps från tullen till att komma fram till ombud och då sker det i ett och samma land. FedEx har bråttom. De där jänkarna håller fast vid sin affärsidé istället för Postmord som tänker förr var vi bra så nu gör det inget om vi är sämre.

På jobbet i veckan fick jag in ett ärende på att det såg förjävligt ut i en tvättstuga. När jag kom dit låg massa kläder på hela golvet. Vad som var lustigare var att en pinnstol stod placerad framför en av maskinerna. På bänken bredvid stod en kaffebryggare som var inkopplad. Hittade ingen kaffekopp, så antar att man har druckit kaffet direkt ur baljan. Tänkte även att vederbörande har blivit så yr av att följa maskinens trumma, speciellt under centrifugeringen, så att kläderna har flygit från famnen och runt i våld efteråt i tvättstugan. Tvättstund har guld i mund.

Känns som det kan hända lite vad som helst på mitt jobb. Detta är tjusningen. Och ibland helt otjusigt.

Just det ja. Jonas undrade vem blomstren var från i förra inlägget. Det var varken från Ulla-Karin och Roger eller något axe. Hej Roger! Hej Ulla-Karin! De var från min gamle bandpolare Olle och hans frua på schlätta. Blommorna skulle hem till Olles morsa, men eftersom Olles morsa promenerade på annan ort, så tänkte de på mig istället. Fantastiskt fint faktiskt (tre F på raken).

Slutligen kan jag berätta att jag för tillfället är italienare. Detta för att Netflix har lagt ut en hel drös med gamla italienska filmer. En del är riktigt bra och en del nästan usla. Har redan avverkat ett gäng. Man kan säga att jag vaknar om mornarna med pizza i vänsterhanden och pasta i högerhanden. Sen går jag runt och säger Toto Bello och Amore pajsano!

Nu ska jag betala räkningar.
Capriciosa Vesuvio!

90 minuter av “Jag är jag, fast ändå inte”

Drömde en helt störd dröm i natt. Har märkt att det kan hända när man låter bli insomningstabletten.
Det var som att jag var förvandlat till ett annat jag. Och då pratar jag inte om att jag gick runt i för stor kavaj och shorts och klafsade banan
Nej, det var en fartfylld dröm. Fylld med massa äventyr.

Först flög jag med någon privat-concorde till ett annat land. Amerika tror jag det var. Planet gjorde loopar och flög så lågt så att träden snuddade vid vingarna och jag bara skrattade och älskade det.
“Jag älskar vilda äventyr!” sa jag.
Mitt största problem jag hade var att hålla kvar den rosa drinken i martiniglaset.
När vi var framme befann vi oss vid någon pool vid något stort hus. Jag stod där vid poolkanten och bara skrattade och sa att jag älskade livet. Med någon bananfärgad drink i handen…och damerna med de plastiga behagen och de limfyllda läpparna bara flockades kring mig och min fantastiskt sprudlande livsglädje.
“Är du alltid så här glad?” frågade en av dem
“Jaaaaaaaadå!!!!!!” svarade jag som en kokainsprudlande Kay Pollak.
I nästa sekvens klättrade jag i berg. Naturligtvis utan säkerhetslina. Ju högre jag kom desto mer skrattade jag. Den blå drinken skvalpade runt i glaset.
Hoppade sen bungyjump. Men det var för mesigt för mig. Den gröna drinken hoppade direkt ur näven på mig.
I ren självklarhet avslutade jag de vilda äventyret med att hoppa fallskärm. Med rädslan helt utplånad vrålade jag:
“JAG ÄLSKAR LIVET!”
Sen innan jag vaknade, stod jag där vid sidan av poolen igen och skrattade högt åt något medan jag slog mig på knät med ena handflatan och med en skvalpande paraplydrink i andra handen.

Jag vaknade med ett ryck. Kändes som denna dröm hade varat i flera dagar, men när jag tittade på klockan så hade jag bara sovit i en och en halv timme.
Totalt vansinne på komprimerad tid.
Konstigt nog vaknade jag svettig bara på höger axel och vänster bröst.
Kanske var det träningsvärk som uppenbarade sig i dunstande svettform .