Gott nytt år kära vännerrrrr eller so long suckers!

De flesta skulle väl säga att det har präglats av corona. Jag skulle säga att det har präglats av massa idioter som inte vet hur man borde bete sig när man befinner sig i en pandemi. Det började med att folk trodde att man skulle skita ner sig och länsade varenda mataffär på dasspapper. Och nu är alla tester slut på apoteken för att folk vill testa sig bara för att… utan att ha minsta symptom, sen kommer de som vill testa sig för att man är sjuk eller förkyld men då har idioterna varit där och förstört. Och länsat.
Mitt år har präglats av jobba, sova och äta. Och andas lite där emellan. Fixa en klocka här och där, fredagkvällar med folköl och musik och polerande av någon klockboett och ögonen i skevt kors när klockan är tolv. Försöka hålla sig vaken när man tar en rönk i mörkret. Tröttheten har varit enorm…
Nåväl, nu ska jag ta en dusch så man piggnar till, sen ska jag till bolaget och sen till min mor som har en vana att alltid fylla år på nyårsafton.
Ikväll ska syrran och jag dricka lite(?) bärs och käka.
Imorgon kommer man vakna upp till ett nytt år. Funderar kanske på att sätta mig på en bänk utanför en pizzeria och titta på människor som flockas och svettas sprit och ångest bara för att få med sig en rund deg hem med massa möl och grunks på. Själv kanske jag äter pasta som jag har bunkrat upp med sen förra året.

Fan vilket konstigt sista inlägg för året. Äh det blir bra.

GOTT NYTT ÅR & SO LONG SUCKERS!!!

Och där råkade jag buda hem en klocka för en halv miljon. Den hade vänsterstrukna bäverhår i boetten och låter “jihaaa!” när man trycker på en knapp under batteriet.
Det här var inte så överlagt. Nu får jag gå och låna pengar på banken för att ha råd att köpa den. Tältpinnar glömde jag att buda hem. Så nu får jag sova under en sladdrig tältduk som kommer blåsa iväg efter maximalt 20 minuter. Blottad, naken på en gräsmatta, men med sjuhundra klockor från armvrister upp till hals.
Tyckte det stod Rolex på urtavlan, men det stod Roland. Så nu är jag lurad också. Men det hade kunnat vara värre. Det kunde varit en kopia på en Roland som hette Rolf. Det kunde också stått Roffe istället för Rolf.
När öppnar banken på lördag-nätter?

Jul, Japan och ett knullrufs.

Det är jul snart. Det hörde jag en granne vråla i trapphuset:
“NU ÄR DET FAN JUL SNART IGEN!” vrålade han så det ekade enda ner i de nerstängda sopnedkasten. Var svårt att avgöra om han tyckte det var bra eller dåligt. Om han pratade om snapsen eller om ensamheten.

Har börjat köpa klockor på japanska auktioner direkt från Japan. Det hela har tagit en väldig fart och blir knappt greppbart. Jag vill ha nästan varenda klocka. Ser framför mig hur jag bor i ett tält på gatan, med tältpinnarna inborrade i närmsta bostadshus, centralt, så förbipasserande snubblar på tältlinorna. Svärandes över att ha landat med överkroppen i sin nyköpta belugakaviar. Men här bor jag innanför en tältduk med alla mina klockor!

Har även tänkt på det där att japaner aldrig verkar äta frukostmat. Har till exempel aldrig sett ett rostat bröd eller en tallrik fil med kalaspuffar när de äter frukost på film.
Har alltid velat åka dit. Vakna upp på ett Love hotel. Helt ensam eller med en redlös nyvunnen japansk kompis med torkade, bortglömda nudlar i mungiporna. Där skulle jag ställa in ljusmixern på om det skulle vara en tindrande stjärnklar natt eller en solnedgång i rummet. Eller en iscensatt undergång.

Har även sett kanske det rufsknulliigaste knullrufs kliva ut från en port bredvid jobbet. När hon tittade sig omkring var det underförstått att både hon och jag undrade om hon någonsin skulle hitta hem igen.

I övrigt är faktiskt allt eller inget som vanligt på vissa plan, men det orkar jag inte med nu.
Jag har en plan. I alla fall.