Foodora, you fackin guy!

Jag sitter och dricker en öl och lyssnar på dette band som har massa växelström i sig. De är från ett varmt land och jag bor i ett land där maj-månad klimatmässigt känns som ett dåligt skämt.
Jag är tröttare en Olga på 92 vårar som lagar strumpor åt sina osnytna barnbarn eller Brak-Bert som släpar en traktor med soppatorsk upp för en backe brantare än Gunde svans haka.
Har betalat räkningar som den godaste medborgaren i Södra centrum. Hade det varit förr i tiden, så hade jag nu haft kvar pengar till ett sexpack, en trisslott och en slang med ryggstöd. Nu är det inte förr utan just nu, så jag lägger pengarna på hög eller klockor som kommer hem i små paket. Är jag lyckligare för detta. Kanske. Kanske inte…men det ger mindre ångest.
Sen beställer jag väldigt ofta mat från Foodora. Så pass ofta att jag nästan skäms och helt säkert skulle skämmas om jag berättade för min mamma som aldrig skulle få för sig att ta en taxi efter en kväll på restaurangen oberoende hur många mördare och våldtäktsmän som skulle kunna hänga i klasar i trädkronorna.
Ibland köper jag hem mat efter jobbet. Lägger i kylskåpet. Den ska jag laga till snart om en liten snartig, straxig stund. En timme senare öppnar jag kylskåpet. Tittar resignerat på matvarorna och tänker ojojoj vad jobbigt. Sen sitter jag framför datorn och beställer hem en aggromeny med dubbla bröd mellan hamburgarna och fjorton dipsåser som jag doppar mitt fritte-frattsen i.
När sen klockan är exakt 22.19 krälar jag upp på loftet. Prick kl.22.35 sover jag som ett osnytet barnbarn till Olga och Brak-bert.

Nästa gång eller gången efter ingen gång ska jag berätta om något märkligt jag såg när jag tog mig till jobbet. Roligt var det också.

Nu jädrar Foodora. Here I come like ö fladdrig mus!

etc, i övrigt osv

Har varit hemma hela helgen. I mjukisbyxor. Och ätit smörgåstårta. Ville bara säga det.
Snart kommer jag skriva här oftare. Känns som jag har sagt det innan. Och att jag inte ville säga det igen.
I övrigt är allt bara gay, som en snubbe sa i en intervju en gång, troligtvis totalt ljugande, när han fick frågan om hur han mådde…

En pajsanos dagboksanteckningar.

Krämpor och smärta hela den här veckan. I diverse leder och lemmar.
Axlar, rygg och den där gamle skruven i höften säger svejsan mellan varven. Lite huvudvärk här och där skapar balans.
Kanske förmultningsprocessen började någonstans i tidiga 40 års-åldern.
Annars är allt jävlar i mig på topp.

Fick en försändelse skickad med FedEx. Från Argentina. Från dörr till dörr. Hade beställt en vit Lacoste-keps och marinblå Lacoste-kortbyxor så att man kan vara riktigt fräääääääsh i sommar och bara snacka aktier och vaska vatten i ansiktet på diverse bartenders på de billigaste syltorna…nej faktiskt inte.
Klockor var det. i paketet alltså. Överraskande va?
12 dagar tog leveransen från dörr till dörr. Ungefär lika lång tid som det tar från att en försändelse släpps från tullen till att komma fram till ombud och då sker det i ett och samma land. FedEx har bråttom. De där jänkarna håller fast vid sin affärsidé istället för Postmord som tänker förr var vi bra så nu gör det inget om vi är sämre.

På jobbet i veckan fick jag in ett ärende på att det såg förjävligt ut i en tvättstuga. När jag kom dit låg massa kläder på hela golvet. Vad som var lustigare var att en pinnstol stod placerad framför en av maskinerna. På bänken bredvid stod en kaffebryggare som var inkopplad. Hittade ingen kaffekopp, så antar att man har druckit kaffet direkt ur baljan. Tänkte även att vederbörande har blivit så yr av att följa maskinens trumma, speciellt under centrifugeringen, så att kläderna har flygit från famnen och runt i våld efteråt i tvättstugan. Tvättstund har guld i mund.

Känns som det kan hända lite vad som helst på mitt jobb. Detta är tjusningen. Och ibland helt otjusigt.

Just det ja. Jonas undrade vem blomstren var från i förra inlägget. Det var varken från Ulla-Karin och Roger eller något axe. Hej Roger! Hej Ulla-Karin! De var från min gamle bandpolare Olle och hans frua på schlätta. Blommorna skulle hem till Olles morsa, men eftersom Olles morsa promenerade på annan ort, så tänkte de på mig istället. Fantastiskt fint faktiskt (tre F på raken).

Slutligen kan jag berätta att jag för tillfället är italienare. Detta för att Netflix har lagt ut en hel drös med gamla italienska filmer. En del är riktigt bra och en del nästan usla. Har redan avverkat ett gäng. Man kan säga att jag vaknar om mornarna med pizza i vänsterhanden och pasta i högerhanden. Sen går jag runt och säger Toto Bello och Amore pajsano!

Nu ska jag betala räkningar.
Capriciosa Vesuvio!

90 minuter av “Jag är jag, fast ändå inte”

Drömde en helt störd dröm i natt. Har märkt att det kan hända när man låter bli insomningstabletten.
Det var som att jag var förvandlat till ett annat jag. Och då pratar jag inte om att jag gick runt i för stor kavaj och shorts och klafsade banan
Nej, det var en fartfylld dröm. Fylld med massa äventyr.

Först flög jag med någon privat-concorde till ett annat land. Amerika tror jag det var. Planet gjorde loopar och flög så lågt så att träden snuddade vid vingarna och jag bara skrattade och älskade det.
“Jag älskar vilda äventyr!” sa jag.
Mitt största problem jag hade var att hålla kvar den rosa drinken i martiniglaset.
När vi var framme befann vi oss vid någon pool vid något stort hus. Jag stod där vid poolkanten och bara skrattade och sa att jag älskade livet. Med någon bananfärgad drink i handen…och damerna med de plastiga behagen och de limfyllda läpparna bara flockades kring mig och min fantastiskt sprudlande livsglädje.
“Är du alltid så här glad?” frågade en av dem
“Jaaaaaaaadå!!!!!!” svarade jag som en kokainsprudlande Kay Pollak.
I nästa sekvens klättrade jag i berg. Naturligtvis utan säkerhetslina. Ju högre jag kom desto mer skrattade jag. Den blå drinken skvalpade runt i glaset.
Hoppade sen bungyjump. Men det var för mesigt för mig. Den gröna drinken hoppade direkt ur näven på mig.
I ren självklarhet avslutade jag de vilda äventyret med att hoppa fallskärm. Med rädslan helt utplånad vrålade jag:
“JAG ÄLSKAR LIVET!”
Sen innan jag vaknade, stod jag där vid sidan av poolen igen och skrattade högt åt något medan jag slog mig på knät med ena handflatan och med en skvalpande paraplydrink i andra handen.

Jag vaknade med ett ryck. Kändes som denna dröm hade varat i flera dagar, men när jag tittade på klockan så hade jag bara sovit i en och en halv timme.
Totalt vansinne på komprimerad tid.
Konstigt nog vaknade jag svettig bara på höger axel och vänster bröst.
Kanske var det träningsvärk som uppenbarade sig i dunstande svettform .

Blommogram


Har fått blommogram för första gången i mitt liv.
Känns fantastiskt att kunna säga frasen “första gången i mitt liv” vid snart 49 års ålder. Har ju i och för sig ingen lista över vad jag vill göra innan jag säger good bajos forever förutom att…
…åka till Japan eller bli tysk bovärd i Berlin.
Stånka och klättra i berg och skjuta sig mellan tårna med en luger och äta morötter i Snuskhult och spela minigolf med kungens syssling eller hoppa jämnfota rakt ner i närmsta avloppsrör är sånt som andra får andra göra.
Hade förvisso varit ganska tufft att gå vilse i ett rum fyllt med tusenlappar eller få sig en köpp kaffe och ett blowjob i en alpstuga i Greisentorpf.
Men nu var det ju inte det här jag skulle säga.
Varför har jag inga kompisar? Eller har jag det?

Genast började det snurra runt i pallet på mig vem som kan tänkas vilja skicka blomster till mig.
Kan det vara min mamma som vill berätta att jag är bäst? Eller min syster som vill berätta att jag är näst bäst? Kanske det kommer tolv kilo gul lök som någon skär upp och proppar in genom mitt brevinkast. Lök kan man ju alltid sälja. Kan ju vara ett ex som vill berätta med lite blomster hur fantastiskt det är att slippa se mig. Fast mina ex är ju inte direkt purfärska på min tidslinje… Det kan ju vara Ulla-Karin och Roger i Märsta. Men jag känner ingen Ulla-Karin och Roger i Märsta.
Det kan ju vara felskickat. Fick nämligen ringa till blomsteraffären och korrigera mina adressuppgifter. Då kan det ju ändå vara från Ulla-Karin och Roger i Märsta. Fast blommorna skulle hem till deras pangiga kompis Jonte i farstun.
Ah, inget mening att spekulera mer. Måste vila huvudet lite nu efter denna hårda måndagen.
Nu ska jag gå upp på loftet och knapra på en morot och baaaara vara mig själv.
Hejsan!

Brödrosten.

Brödrosten fungerar bra förresten. Ville nog mest säga det. Maken till jämn rostning över ett par brödskivor har nog aldrig skådats. Blir i total extas varje gång brödskivorna flyger upp i våld. Känner att den börjar ta över mitt liv nu. Och det säger inte lite om brödrosten. Och om mitt liv.

Är det nu man borde lägga upp en bild på brödrosten? Vet inte om jag vill dela med mig. Känns för privat och som att jag lämnar ut den för allmän beskådan utan att fråga. Kan ju vara så att den börjar rosta dåligt efter det.

Funderar på att döpa den (med strömmen på och vatten i vasken…känns kanske väl ambitiöst?). Toasty Perra känns som ett rätt fräscht namn.

Köttiga bullar, prut och den påhittade tysken.

Tar en bärs på Köttbullekällarn. 100 dagar sen sist. Kanske. Har köpt tobak på Gule Knut. Det verkar som om de spelar musik från två olika stereoapparater på köttis. Varför då i så fall? Jag menar vad ska detta spex vara bra för? Mycket förvirrande både för öron och huvud. Först någon klassisk musik som ligger i bakgrunden och sen lite 60 och 70-tals soul på det. Och nu gick det förbi ett par med en jättelång ihoprullad matta utanför fönstret. Kanske de skulle ha picknick i Vasaparken. Eller rulla in någon de hatar och ska mörda. Han gick jättefort och ryckte med sig både matta och henne i farten. Han gick med militärsteg och hon sprang efter.

När jag hade köpt tobak mötte jag tiggarkvinnan som jag har “känt” i flera år. Mötte henne inte på den dåliga långa gatan, utan mitt i centrum av denna jädra stad. En gång köpte jag massa hårprodukter istället för att vara full, skala av några sedlar från min fläskiga sedelbunt.
Jag frågade vad hon gjorde i dessa nejder och varför hon inte var nere på “The long bad street”. Hon skrattade bara åt mig. Sen ville hon att jag skulle köpa hennes bokiga tidning. Eller tidniga bok. 150 spänn ville hon ha. “Too much!” replikerade jag. Så jag fick den för 100 spänn. Kan man pruta av någon som man hjälper med pengar? Det känns lite bakvänt. Lika motsägelsefullt som att gå in på Bukowskis och pruta på en tavla av någon känd kladdare som målat en tavla som bara stiger i pris på auktionen. “Äh, kom igen va lite bussig nu, din snålenjåpen!!!”
Hon sa att hon var med i tidningsboken. När jag sen tittade så såg man hennes rygg när hon stod och målade en vägg. Hon var med fast ändå inte…

I övrigt har det genom en serie på Netflix varit väldigt tyskt i helgen. Våldsam var serien också. Det pangades och torterades och knullades och drogs linor. Hela tiden på tyska. Jädrar sicket argt språk det är när man menar allvar.
Självklart var jag helt tysk i drömmarna om natten. Höll i maskingevär och nös i kokainhögar stora som översvällda sandlådor och skrek ut onda tyschkfraser som ett riktig svettig tysk. Knullande tysk var jag inte dock, vilket kändes lite tråkigt. Tror inte jag hann dit i mina drömmar.
Varför gav jag förresten upp mina fantastiska drömmar om att bli tysk?
Alltså i verkligheten menar jag.

Nu ska jag gå hem och steka lite deutshe knudelschtrudel.

Stormen och tröttheten

Det ska blåsa upp till storm. Säger de i alla fall. Snöstormen Äggbert. Drivor med snö. I morgon kanske jag skickas ut till närmsta vintergalax med en snöskyffel i handen. Så att hyresgäster kan kliva ut ur sin port och gå och hämta ett recept mot flamberad ångest eller köpa en jättegrön mjölk.
Äggbert din gamle fladdrande flöjt. Blås ditt flås någon annanstans.
Har nu alltså försökt blåsa liv min poetiska ådra. Som en poetisk metrolog. Känns fantastiskt.
I övrigt händer det inte så mycket. Tröttheten har dominerat. Har precis tagit mig ur en period (som det verkar) med grymt lite och dålig sömn. Har nu sovit som Herr schtock de sista nätterna.
Förra fredagen när tröttheten kanske var som värst promenerade jag till bilen för att ställa in den i garaget efter arbetsdagens slut. När jag hade kommit halvvägs till garaget kändes det som jag hade glömt något. Det här känns inte rätt, tänkte jag.
Jag blev stående en stund…sen kom jag på att jag hade glömt bilen. Jag fick vända och hämta den.
Ganska ny på jobbet (dock inte med att lämna bilen i ett garage eftersom man alltid avslutar arbetsdagen så) tänkte jag att det kunde vara en rolig ajsbräjker och berätta för de nya arbetskamraterna. Som tur var så litade jag inte på mitt omdöme då sömnbrist kan bete sig som en gratisfylla. Lät därav bli. Vilket nog var tur om man inte skulle klassas som idiot, vilket jag i och för sig inte har något emot.

Har skickat efter en ny brödrost. Materiell glädje som varar i fem minuter. Det stod att den kunde rosta bröd. Tyckte det lät pangigt och slog genast till. Det hindrar en inte från att prova att rosta mjukost eller torka fuktiga strumpor i den.

Äggbert för fan! Let it loose!

Jaha? Vad ska man döpa detta fantastiska inlägg till då?

Sitter (faktiskt) och dricker en öl. Och på en söndag. Händer ju aldrig längre. Alltså på en söndag. Och knappt att jag dricker öl ute längre. Har kanske blivit en sönderfrasad, tråkig duktighetsmedborgare.
Sitter även ett gäng ungdomar här. Ganska högljudda och totalt high on life. När de säger att de är födda -98 så tänker jag att det var igår och att det fortfarande går runt i blöja och med napp i munnen.
Sen gick jag. Efter en öl. Med samma “lättsamma” söndagsångest som jag gick dit med.

Handlade på Willys. När jag kom fram till lösgodiset såg jag en kvinna som stod och öste ner punchpraliner med hela handen i snaskbehållaren.
“Hörru du! Ta en sked va?!” sa jag till henne.
Hon glodde på mig med öppen mun och lommade bort efter en sked.
Tappade hela sockersuget på en gång. Innan jag kom så kanske det var någon som hade snuskat ner sina otvättade fötter i skumsvamparna.

Annars vet jag inte. Har precis bytt jobb. På det företag jag jobbar på så tror man på att cirkulera på olika arbetsplatser innan man får eventuell fast anställning. Det funkar okej. Har aldrig slutat på ett jobb där jag trivs. Alltså ofrivilligt. Kommer lära mig massa nytt, men jag saknar mina gamla arbetskamrater enormt mycket.
Mår väl sådär. Har mått bättre och defintivt sämre. Plus en del annat jox som stökar, men det skiter vi i nu.

Kan ha lämnat över stafettpinnen till någon annan förrvirrad själ som sköjar sig fram som en pajasartad löpare i sköjarstafetten. På obestämd tid.

Narren.

Insåg att jag måste tvätta när jag lyckades sätta en stor blaffa tandkräm på mina mjukisbyxor. Det är så det är på det stora hela. Man pendlar från arbetskläder till mjukiskläder fem dagar i veckan (eller mer) i en exakt cykel. Ska sälja mina jeans på blocket.
Till min glädje hittade jag ett par bortglömda pyjamasbyxor som jag aldrig har använt. Vilket jag fick svar på ganska snart varför jag inte gjort.
Hur kan man tillverka pyjamasbyxor som är tajta som pantalonger? Hade ju lätt kunna ställa upp som narren i Ivanhoe om de skulle planera en nyinspelning. Men de kanske inte hade rutiga flanellpyjamasbyxor på 1100-talet? Har kungahuset fortfarande narrar? Som de kastar äppelskruttar och fläskkotletter på? Annars kan jag bli den förste…på 900 år.
Som moderiktiga pyjamasbyxor med 100% omys-ofaktor. Köpta på Lidl för 69.90:-. Tysk flanell. Made in nowhere.
Kanske borde behållit det där bäddsetet i flanell som jag fick av min mor i julklapp. “Det verkar lite varmt” sa jag så lent jag kunde.
Sova under flanellpåslakan i flanellpantalonger. Drömma sig bort till narrarnas land. Vakna upp på loftet av att det ryker av hetta. Tro att man sitter vid en lägereld när man i själva verket håller på att gå den brinnande narrdöden till mötes.

Pax vobiscum