Först var man sig själv!
Sen var man en älg.
Sen en flodhäst.
Och så en åsna med bortskjutet hode!
Tre hårstrån på pungen
och en riddarhjälm i undertröjan.
Ho ho älska världen som mig om du vågar,
jag har en gurkskrud i fontanellen och en katolsk munk som sover på min högra skinka.

Man skrek rakt ut i den vakuumfyllda korsningen:
Ge honom polisbatongen, så kan äta gröt genom mormors trut!
Nu äger jag ingen vänsterballe!
Sen, gött fölko: skrik mig i perrongen en tisdag förmiddag och sen
kan ni strunta i pärlsockret på kanylbullen!

Hoa!