Har vart på ett småknaggligt humör idag. Skjortan har suttit skevt. Jag har dragit till mig hår och damm. Hodet har inte suttit symmetriskt mellan axlarna. Folk har varit smått fula och irriterande. Solen har skinit, men det har inte riktigt hjälpt. Jag har inte älskat världen och den har definitivt inte älskat mig tillbaka.
Nu sitter jag i mitt kök. Social som ett flått apansikte. Jag har ringt upp morsan och babblat ner henne i en timme. Hon var tvungen att vila örat till slut och jag pratade till att jag tröttnade på att höra min brinnande och engagerad röst, och ändå skriker jag efter mer socialt sällskap att ta död på.
Lustigt, ändå…hur det kan svänga på en och samma dag. Kanske till och med olustigt om man tänker efter…
Kanske tur att det inte finns något stackars offer tillgängligt just nu för min kompromisslösa slakt. Det kan ju svänga igen. Och igen.
Slutligen ett visdomsord:
Den som inte har sovit i mina mockasiner har inte dansat polka i Kim Larsens sockeplast.
Nu hänger jag med Svenne istället…