Johan går till Tullen i sitt område för att ta en söndagskaffe. För att klösa lite vansinne ur mattan.
Helt apropå stöter han på två damer som börjar fråga honom om vilka bilder på mobilen som ser bäst ut om man ska lägga upp en profil på en datingsida. Det där kan han. Sköjaren…
Sen blir den där Johan pratglad. Trevlig stämning uppstår. Han visar upp sin mest fantastiska sida…utan att ens inte veta om det.
Den ena tjejen skickar över en katalog på en lägenhet som hon har varit på visning på. När jag bläddrat klart får jag syn på den där mäklaren som jag känner igen. Jag har sett honom flera gånger på stora affisher i glasmontrar på Avenyn. Han har en läskig aura som ligger som ett disigt moln runt hela sin tilltagna omkrets .
Han ser faktiskt ut som en riktig bilhandlarsköjare som säljer en bil utan ratt, men som har sköjat sig vidare rakt in på bostadsmarknaden.
Jag berättar för damerna att jag alltid har velat se honom i den verkliga verkligheten bara för att…
“Jag vill ha hans bild på kylskåpet.” , säger jag till dem, “För att skapa en tryggare och varmare stämning.” De skrattar…
Och kaffe. Vem fan dricker kaffe? Ett par Söndagsöl har väl ingen coolat av? Så vi dricker några bärs.
Efter några timmar är det dags att runda av.
Ty det här är vuxna kvinnor med ansvarsområden som ej är att förringa. Hem och tvätta och laga mat till sina snart vuxna barn…
Det finns två dörrar på Tullen. Jag går ut och tar en cigg. Sen går jag in genom samma dörr. I perfekt symbios går de ut genom den andra dörren.
Trist att vi inte sa hejdå ändå, tänker jag. Det hör liksom till…
Jag går och sätter mig vid mitt bord igen. Bartendern ropar:
“De lämnade en lapp till dig…”
Och här är den, lappen. Kryddad med massa nuffror. Pepprad med loads of förtroendeingivande i mitten. Nu kommer jag äntligen känna den där hemtrivseln jag alltid sökt, när den jäveln åker upp på mitt kylskåp!
Nog har det hänt att jag har fått ett och annat telefonnummer nedskrivet av en dam tidigare, men aldrig av två kvinnor samtidigt! Och dessutom med en bild på en pösmunk i mitten. Kan det bli vackrare? Ibland måste man älska världen. Det går bra för sköjaren nu!