Det är en sak som jag för mitt liv inte kan begripa:
Näst intill varenda gång jag är hemma och har nått till den där sköna stunden, då händer det.
Har inte sett till några byggjobbare tidigare på morgonen och förmiddagen, bara hört dem och den där jävla hissen åka upp och ner, dock på rimligt distanserat håll.
Kaffet klart! Jag öppnar fönstret och rullar en cigarett. En första sipp på kaffet. Ett bloss – inhale…världen är vacker! Livet är rätt gött ändå…somliga stunder.
PUNG, PENG, PANG!
Ställningshissen stannar på min våning. Ut drullar tre byggnadsjobbare. Tjoar och brötar. Stökar och vrålar. Naturligtvis har det ett jobb att utföra precis utanför mitt fönster. Om inte så ställer sig bara alla där och röker medan de sneglar in i mitt kök.
Om dålig tajming kan jämföras med pesten så är dessa herrar den största pest och farsot som promenerat runt på två ben sen Adam och Eva tog ett bett på det där förbannade äpplet.
Att fimpa, att stänga fönstret, att dra filten över huvudet…
End of story…