Ojojoj. Vilken vecka jag har haft. Den har varit så händelselös så den redan är bortglömd. Eller så har den aldrig varit påkommen.
Den har bestått i att jobba. Och gå och hämta paket på Willys och efteråt sätta sig på Tullen och dricka några bärs. Och i att inte gå till Willys eller Tullen och istället dricka kaffe eller glögg vid köksbordet. Att stanna hemma. Allt i själv-är-bäste-dräng-tappning. Inte träffat en kamrat. Och trots all oändlig tid som sköljt över mig har jag ändå inte tänkt ut något överdrivet smart som gör att jag får nobelpris nästa år.
Sovit alldeles för lite har jag också gjort. Somnat och sen vaknat två timmar senare av att benen har dansat polka. Sen har det varit svårt att somna om. Vilket har resulterat i att jag har vaknat sent på förmiddagen när jag varit ledig eller sovit alldeles för lite de dagarna jag har jobbat. Helt jävla fäb asså!
Tonåringen frågar sin pappa:
-Är livet alltid så här jobbigt?
-Nejdå, från och med nu blir det bara värre, svarar pappan.
Skall hem till syrran ikväll och umgås. Kanske har jag glömt av hur man gör. Kryper runt på alla fyra och skäller som en hund. Hoppas inte…
En förbaskat trevlig sak är att byggjobbarna har dragit åt fanders för alltid. Good bajos forevos. Inget mer dansande på ställningarna. Ingen mer Hit Rix Mix Fixidé FM 97,6 Radio-Knulla med hjärndöd musik på högsta volym. Inget mer gapande och skrikande. Inget mer brötande.
Ställningarna är borta. Det blå porrnätet är försvunnet. Jag sitter och tittar ut genom mina nya fönster utan blått porrfilter på en värld som tydligen har funnits där hela tiden. Som om det aldrig har funnits några ställningar eller nät här utanför. Jag hör suset av den tungt trafikerade leden långt långt där borta igen.
Känns enormt bra.
Nu kan jag börja skriva om helt andra saker igen. Istället för att beklaga mig över denna brötiga vardag som pågått i ett halvår kan jag istället beskriva tystnadens vakuum i detalj.
Nu ska jag gå ut och bränna ner parken här utanför, så kan jag skriva om det nästa gång vi ses här. Kanske med en häktningsorder hängande runt min hals. Kan man ju kosta på sig nu när man har varit skuldfri så här länge. Kan skapa lite nerv i tillvaron.
Auf wienerznitchshchel som en riktig tysk säger!
“Ah, du vackra värld!”