Att prova sina presenter.
Fyllde år i helgen. Närmare bestämt i fredags. Kan inte minnas när jag blev så firad sist. Som ett långt två dygns-epos av trevligheter där allt bara handlade om MIG. Uppblandat med sköjerier.
Hade presentöppning hemma i fredags med mor och syrran. Gick och köpte en räkbomb. En räkbomb är en rund smörgåstårta toppad med en jävlans hög med räjor, om någon undrar. Allt man egentligen behöver i sin kyl om man ska isolera av okänd anledning på loftet. Sen blev det skumpa till. Som efterrätt blev det nötkaka och kaffe och likör.
Bland alla fina presenter som utdelades i ära till min 45-årsdag kan nämnas en skäggtrimmer som jag fick av mor. Själv är han ju van att använda kökssaxen när han ska klippa hakburret. Tyckte den tog jävla dåligt.
-Vad är det här för skämtartikel? vrålade jag ut när jag såg mig själv i spegeln med hår som stack ut i otrimmad längd bland det stökigt trimmade.
-Aaah, man ska nog vända på grunkan!
Sen drog jag en linje från undersidan av hakan upp till underläppa. Fan va den tog bra. Och utan kammens inställda längd. Det var det skägget! Good bajos! Det var bara att raka av resten burret också.
Nu går jag runt i något slags långt skäggstubb. När jag tittade mig i spegeln höll jag på att börja gråta.
Människan i spegeln, sköjare eller ej, har ju för fan ingen haka! Långa, groteska tår utrustades han däremot med…Crueeel!
Nu har jag vant mig, men jag tyckte allt att jag skådade en rynkig gymnasieelev där i spegeln…för jag såg väldigt mycket yngre ut.
På Lördagen hade jag fixat till en liten födelsedagsträff och lite galej på Gyllene Prag…
När jag för två veckor sen hörde av mig till tilltänkta, inbjudna offer i en gruppchat uppgav jag först fel helg. Helgen innan jag fyllde år.
Detta ändrades kvickt efter att jag utannonserat alltihopa. “Ledsen jag uppgav visst fel helg…det är alltså nästa helg.” “Klant” svarade Ed, helt befogat.
När jag hade fått ordning på det lilla sköjeriet skrev jag att jag fyllde år den Lördagen den 2 juni. Det gick fem minuter sen brummade det till i phönen. Jag blev underättad att det inte existerade någon Lördag med det datumet (det här året). Fick ändra igen… “Vi ses alltså Lördagen den 3:e Juni, även fast jag fyller år Fredagen den 2 Juni.
Nu började folk undra om jag visste när jag fyllde år. Själv undrade jag om jag verkligen var en jordbo eller om jag var född i en liten kraterdjävvol på månen. Helt utskrattad blev jag…
Fölk dök upp på rätt kväll iallafall. Tack vare min otroliga förmåga att arrangera. Skall nog söka något adminstrativt tjänst tror jag. Där man verkligen får visa framfötterna. Sen ska jag skicka ut människor till öde öar. Till helt fel städer på helt fel datum gällande viktiga möten som företaget står och faller med. Och sen resignera i en kartong långt härifrån… (Här någonstans kanske regissören/Esset/Johnny känner igen sig i det hela? Den där goe tiden när managern (undertecknad) som fixade hyfsat bra spelningar och sen uppgav helt fel datum till bandet för de fixade spelningarna) Äh, dag som dag för bövelen…
Nåväl, en fantastiskt kväll blev det! Öl och ost flödade. Mycket skratt och sköjeri. Ingen uppträdde suicidalt eller bröt ihop. Att ha sköj är sköj.
Hur som helst: Tack allihop för att ni dök upp och gjorde min kväll fantastico!
Så, nu är man 45 bast.
Det jobbiga med ålder är att det finns inget att göra åt den. Det fina med ålder är det finns inget att göra åt den.
Detta säger en man som lider av hyfsad ålderspanik.
“Håren kröker sig och allt ska ut.”, som Hästpojken sjunger så fint…
Jag har ju å andra sidan inget att oroa mig över nu när jag ser ut som en smårynkig, gubb-magig gymnasieelev som kom för sent till första uppropet och för tillfället bär en önskan till skägg på en haka som inte existerar…
Dessutom finns det ju maggördlar…och 45 är ju faktiskt bara halvvägs till 90!
Tack och adjö!