For fän mand!
Vad slut jag är. Har knegat helg.
Det räknas ner nu. Hela tiden. Till semestern. Nu har jag sju arbetspass kvar. 14 dygn kvar till semestern. Hela tiden räknas det ner. Av mig.
Fy fan vad jag ska…troligtvis inte göra någonting. Varje morgon ska jag tänka: Idag ska du inte åka till ditt lilla jöbbjävel din lilla jävvol. Idag kan du stanna hemma och vara tysk. Eller dänsk, men nörsk de ger du fan i att va din pajas.
Kanske jag kan ligga i badkaret i fem veckor i sträck. Beställa hem pizzor och indiskt och sexpack från jourbutiken. Släppa upp lite luft mellan skinkorna och låtsas att jag har bubbelpool…
Dekorera vattenytan med räkskal…
Tycker jag har blivit dålig på att fullständigt sköja ner mig efter jobbhelger numera. Prata sönder fölk som en pajsare efter fyra öl, be till mamma efter fem öl, gråta efter sex öl och snubbla ihop och kräkas i ett cykelställ efter åtta öl.
Sanningen är att jag inte orkar. Sanningen är att jag bara vill sitta i ett vitt rum och dra läppen över huvudet och njuta av tystnad och mörker.
Så trött är jag numera efter jobbhelger.
Sanningen är att det är ganska skönt att jag inte orkar.
Fast nu dricker jag ett par bärs “just for old time sake”, men jag kan stänga munnen tätt och jag grimaserar inte som en tok.
För en stund sen gick Janne Josefsson förbi. Han hade korta kortbyxor på sig. Såna där korta gymnastikbrallor som man hade när man gick i höstadiet (vilka jävla “man”. “Jag” för djävolen). Han såg stressad ut. Det var svårt att avgöra om han egentligen var ute och sprang, men hade kapitulerat. Eller att han var ute och gick och kände sig helt uppstressad, med en önskan att egentligen ta en avslappnande promenad.
Nej, nu får det fullständigt räcka med det här fullständiga pratet.
Usch, vad äckligt det var med bärs!
Nu ska jag hem och proppa badkaret fullt med räkskal och dra läppen över hodet.
Adios era lättköpta as!