Min brukare tittar på en serie från 90-talet som heter Fiendes fiende. Med Peter Haber i huvudrollen. Den är ganska mossig och träig. Massa torra slipsgubbar som jobbar på Säpo och ambassader och UD. Spioner och dubbelagenter. Det är tydligen en roman av Jan Gullio. Handlingen rör sig långsamt framåt. Lite som i deg. Gubbväldet är totalt. En tid långt innan könskvotering rådde.
Solen lyser där ute. Vem fan bryr sig? Jag jobbar ju.
Somnade halv fyra inatt och gick upp klockan sju. Tröttheten är total.
Och nu hemma igen som en liten segdegad barbapappa. Elva och en halvtimmes vansinne avverkat
Såg två redlösa kvinnor i 60-års åldern vid kungsportsplatsen när jag var på väg hem. Känns inte som en jättevanlig målgrupp till att redlöst ragla runt på stan. De höll sig i stolpar för att inte välta. Den ena kvinnan försökte äta en strutglass. Med hela nedre delen av ansiktet. Hennes packade vännina verkade säga lustigheter hela tiden, så när hon hade tagit ett bett av glassen vrålade hon ut ett hest skratt samtidigt som glassen i munnen flög i en båge och plaskade ner på marken.
Och nu fick undertecknad en välförtjänt nysattack.
Tre arbetspass kvar. 30 timmar vansinne. Sen semester. Det räknas ner, det räknas ner, det räknas ner.