På andra sidan bordet: Som Mona-Lisa har sitt leende så ock har Johan sina raka tandrader.
Det var inte många dagar man fick njuta(???) av att återgå till jobbet. Nu sitter jag här. Ont i ryggen och sjukskriven, istället för att jobba helg.
Jag har satt mig vid andra sidan bordet i köket. Gästplatsen. Tänkte att omväxling förnöjer. Vyn är lite annorlunda härifrån. Och så är det ju trevligt att vara gäst i sitt eget kök. Då kan man prata med sig själv och fråga sig själv:
“Vad fan gör du i mitt kök?”
“Försvinn härifrån för bövlars!”
“Men jag bor här!”
“I helvete heller!”
Det blir mindre ensamt så. I natt ska jag nog sova stående på huvudet i garderoben, så jag inte blir tråkad på loftet.
Det är ett fasligt drag nere på gården för tillfället. Två målare sitter på ett räcke och röker och pratar om vädret. Grannen Bengt springer runt och frågar grannar som går in och ut genom porten om de har några startkablar att låna honom. Det verkar ingen ha. Sen får han hjälp av en kille i tofs att rulla hit bilen eftersom den står parkerad längst bort på gatan. Nu håller han på med någon egen anordning som innebär att han drar sladdar från bilen och över hela gatan och ner genom källarfönstret.
Så här har han hållit på sen jag flyttade hit för fem år sedan. Ibland kan han få utbrott mitt i allt kopplande och när bilen inte startar.
“Jävla bilhelvete!”
“Förbannade jävla skrothög!”
Sen ekar vrålen längs gatan. Humör som en spanjollo. Nu står han mest och mumlar för sig själv medan han kopplar på.
Han är trevlig den gode grannen Bengt. För någon vecka sen körde han upp sidledes när jag var på väg till bussen och frågade om jag skulle ha skjuts till Landala torg. Eftersom jag skulle till Avenyn blev det ingen skjuts.
För några kvällar sen kom han hem med taxi. Slirig och rund under dojan. Jag satt på balkongen.
Det spanska temperamentet åter. Det var störttydligt att han var missnöjd med resan och chauffören och priset. Till och med bilen var ful och rutten. Han blev stående där på gatan med armen vilandes på den öppna bildörren och med huvudet inkört i bilen. Harangerna flög som projektiler. En tyst taxichaufför som väntade på att få åka. Monologen avslutades med:
“Ha det bra! Tack ska du ha och DRA ÅT HELVETE!!!!”
Bildörren åkte igen med ett tjong. Sen hörde jag mummel följt av suckar och och släpande steg mot ytterporten.
Inte så vackert kanske… Tyvärr kände jag igen mig själv under de där resorna som jag inte blir helt nöjd med.
Har bestämt mig för att börja vejpa. Alltså bli en ångare. Alltså börja puffa på e-ciggaretiljanos. Det finns rökare och det finns ångare (sen finns det de som aldrig ångrar någonting). Jag funderar alltså på att byta titel från rökare till ångare.
Jag har med råd och rön från en vän beställt en fin och lyxig e-cigg från Singapore som borde dyka upp nästa vecka. Rööö å finer. Jag har även beställt ett gäng e-juicer från ett plejs i Skåne. Vanilj och sherry och cappuccino-smak. Bland annat…
Forskare verkar inte alls komma överens om hur skadligt e-cigaretter är. Men det känns som det nästan kan garanteras att det är mindre skadligt än rökning. Och konditionen lär ju bli bättre jämfört med när man röker. Jag kanske kan vara med i Göteborgsvarvet nästa år. Piggt flåsande med bajset rinnande längs låren.
Fick prova denna väns vejper.
-Det här ju helt fackin fab, höll jag på att vråla rakt ut när jag kände vaniljen fylla truten och rivet rumla runt i halsen.
Tanken är alltså att jag skall promenera runt och puffa som ett litet ånglok och älska världen.
Kanske bloggen kommer fyllas med ångfyllda moln från och med nu.
Nu måste jag tyvärr gå och lägga mig och vila ryggen en stund.
TJaluros Tjalapenis!