Hoppsan, vad längesen det var jag skrev här. Lite svårt att skriva kanske för tillfället. Dagarna flyter ihop lite grann. Förutom några kryckpromenader till jourbutiken och till närmsta pizzeria har jag befunnit mig här hemma hos syrran i två veckor nu.
Syrran är fantastisk inom att hjälpa mig. Kan inte tacka henne nog. Sen har vi väldigt trevligt när vi umgås också.
Min mor hjälper till att handla hem mat och hämta min post.
Mest är jag väldigt trött på det här jävla gipset på handen. Ibland känns det som jag är instängd i det där gipset och jag får panik på det ibland. Rastlösheten kommer krypande. Värst är det på kvällarna. Det kliar i hela kroppen och jag får impulser att slita loss gipset med en fet bultsax.
Har fått tid nästa Onsdag för borttagning av gips och röntgen av handen. Får väl snällt vänta tills då.
Om jag skulle stött på den där tunga lunsen nu, som ramlade på mig skulle han få veta att han lever och vad han har ställt till med. Eftersom ingen vet vem han är går han väl runt och småvisslar och blåser bubblor med sitt tuggumi helt ovetande att han har skadat en annan människa.
Eftersom det blir väldigt lite skrivet för tillfället så får ni exklusivt ta del av mina egna dagboksanteckningar:
Lördag 30 september
Blev sjukt deppad innan. Sitter här i syrrans lya. Syrran gick ut för en stund sen. Alla jag verkar känna verkar finnas där ute på stan i världen, ikväll. Drickandes bärs. Stojande och tjötande…och här sitter jag. Lytt och halt. Nedgraderar mitt intellektuell till noll komma jordhög med Kalle Anka en Lördagkväll.
Tyckte plötsligt sjukt synd om mig själv, vilket inte är min starkaste sida. Men det gör jag ändå.
Blev så deppad så jag hällde upp mig en stor virre och tog en cigg under fläkten.
Syrran blev sjuk i veckan.
Vi har gått runt här i ett nyöppnat mini-Sahlgrenska. En som hostar och nyser. En som kryckar sig fram.
Har själv haft ganska ont både Torsdag och Fredagen. Så fort jag har rört benet det minsta som benet inte vill bli rört på så har det låst sig för att sedan krampa. Jag ringde till min doktor igår, men han var på en annan avdelning med andra halta och lytta, så jag fick helt enkelt intala mig att mitt ben betedde sig helt normalt, men att det var lite ledset efter operationen. Idag har benet gjort lite bättre ifrån sig och smärtan har varit lite mildare.
När man är halt och lytt kan man inte gå på demonstrationer för att visa sin solidaritet med resten av folket och stå upp mot nazister som traskar våra gator.
Jag och syrran letade upp massa kanaler som direktsände på webben. Tycker vi fick en bra inblick från soffan i Tv-rummet när vi alternerade mellan kanalerna.
En solidarisk kompromiss från Tv-rummet. Eller som Oasis sjunger: “Im gonna start a revolution from my bed”
Och helt fuckin fab hur dessa demokrati-störtare misslyckades med att ens ta sig till startplatsen av sin demonstration.
Maja var här i Onsdags. Vi drack te, åt kakor och spelade kort. Precis som två väldigt gamla människor. Vi försökte spela skitgubbe. Det enda problemet var att vi hade glömt av spelreglerna. Vi försökte läsa oss till på nätet vad fan det var frågan om. Vi kom fram till att vi är mycket duktigare på andra saker än ta in spelregler.
Har duschat ikväll. Det var fantastiskt skönt. Tyvärr fick det mig att bli mer mentalt redo för krogen än någonsin. Därav virren som fick mig helt virrig…
——————————————————-
End of story. Nu måste jag gå och lägga mig och vila lite…