Hip hop-halsband inköpt på Clas Ohlson 2003. De har fan allt där!
Har varit på Classe Ollonsson och köpt förvaringsboxar. Där ska jag hoppa ner i bland när jag skäms över att vara människa i världen som jag älskar så… Det kan jag ju göra om jag vill, tror jag får ner min lilla stackars ända där perfekt, även fast det egentliga ändamålet är att förvara tröjor och accessoarer (här höll jag på att skriva arier istället för accesoarer. Men man kan ju inte ha en hög med arier på hatthyllan) och sen placera dem på hatthyllan så allt blir snyggt och prydligt. Nu ligger nämligen alla mina loppätna kläder i ull och knull som malarna vill mumsa på, i påsar med påsklämmor i en stor hög på hatthyllan. Ser jävligt luffigt ut om man skall vara ärligt. Då kan de ju lika väl ligga i stiliga förvaringsboxar fast fortfarande i påsar. Om vi fattar det la ägghoden!
Blev alldelles klibbig varm på ryggen när jag var i Classes tempel. Grunkor överallt. Fixa och bygg. Greja med grunka. Sug och svälj. In ear-lurar mellan skinkorna. Sen började jag tänka på vem den där Classe egentligen är. Är hans fru snygg eller är han ensamstående. Har han en cöckerspaniel i en förvaringsbox som han har snott från huvudlagret. Har han kök från Kvick eller Ikea. Är det hans riktiga namn eller är företaget döpt efter hans guldfisk. Joggar han på Söndagar.
Alla dessa frågor gjorde att det började pressas ut svett under pälsmössan. Var tvungen att stödja mig mot en hylla med utomhusfärg. Näsan blev blank och krokig. Classe din gamle rova, bjud hem mig på en köpp kaffe och berätta! Come clean! Jag kan ta med mig varsin förvaringslåda. Classe!!!!!!!
Nu sitter jag på köttbullekällarn. Allt är under kontroll igen. Classe är bortglömd. Jag har inte tänkt på dig sen…
Eftersom jag ganska nyligen har börjat gå utan krycka tycker jag att jag smälter in sämre här på köttbullen än jag gjorde när jag kryckade in “like a pro.”
Och hur går det att gå utan krycka då? Nja, sådär. Efter en viss längd eller sträcka av promenderande börjar det göra ont på utsidan av låret och i ljumsken. Jag fortsätter envist att gå ändå, med viss varning för att se ut som jag är ute på skallgång efter mina anksläktingar. Sexy machogång får jag vänta med ett tag…uppenbarligen.
Åt förresten lunch på gatuköket i mitt område i förra veckan. Vet faktiskt inte riktig vad de där pajasarna är ämnade för därinne. Inte är det att laga mat iallafall.
Gången innan jag var där köpte jag hem en hamburgertallrik. Då ställde han sig och väntade på att pommesen skulle bli färdig. Han hällde ner dem i hämtlådan, sen! började han steka hamburgaren. Jag fick helt enkelt korrigera honom för att inte få hem iskalla pommes. “Aaaah! svarade han och skickade in dem i nåt värmeskåp.
Gången innan dess gick jag dit för lunch. Det var halvfullt därinne. De sprang runt som kycklingar i redet. Helt förvildade. Ägaren var där och en ensam svettandes anställd. Ägaren, en kvinna i 60-årsåldern som pratar breeed göteboska, klädd i högklackat och med mer bling bling på armarna än pommes i fritösen. Ja, hon sprang runt som ett räligt virrvarr och bjöd på deras linssoppa i små pappmuggar. För att roa kunderna medan de väntade på sin mat.
-Har ni smakat vår linssoppa? Den underbar! Vill du smaka lite?
Ingen ville smaka, men det brydde hon sig inte om, utan sprang runt med sina små take away koppar med lite linssoppa i botten. Alla ville bara ha sin mat. Ingen fick sin mat. “Du kanske ska hjälpa din anställda så vi kan få vår mat det här dygnet!” var jag på väg att säga när hon skulle ställa deras misslyckade linssoppa som jag faktiskt också har tagit med mig en gång.
Nåväl ,det kan ju inte bli rätt jämnt. Men ibland kan det väl bli det för fan!?!
Nu var det ju inte detta jag skulle berätta. Men nu har jag ju faktiskt byggt upp stämningen med dessa två tidigare exempel inför min sista lunch där som jag skulle berätta om från början.
Och apropå kyckling så åt jag som sagt lunch där. I förra veckan som jag sa…god damn it! Kycklingfilé med pommes och bearnaise. Lät ju otroligt gott.
Helt tomt därinne. Tjugo minuter efter jag satt mig kom maten. Allt såg fantastiskt fint ut. Gyllenbruna pommes. Rikligt med bearnaise. Jag skar genom kycklingen. Oj, vad saftig, tänkte jag. Jag stoppade den i munnen. Tyckte den såg saftigare ut än vad det smakade. När jag kom lite längre in märkte jag att köttet inte var saftigt. Fortsatte ändå att äta. Det var blött och gummiaktigt. Jag började skära överallt i kycklingfilén. Blött och gummiaktigt.
MEN HEJSAN SVEJSAN PETRONELLA SALMONELLA, kör mig till sjukhus direkt så jag får lägga en liten spya i papperskorgen!
Jag började känna hur det rumlade i magen. Bakfull var jag också.
-Smakade det bra? han kom fram till mitt bord och frågade.
-Jo, men asså den där kycklingen. Den var helt blöt och gummiaktig.
Vad svarar han?
-Aha, då får vi nog steka den lite längre nästa gång!
-När då? undrade jag.
Han drog av nio kronor på lunchpriset. Kände mig genast som en vinnare när jag gick ut därifrån! YES!!!
När jag sen gick in på Willys kände jag hur det brummade och brakade i magen. Hade lätt kunnat släppa väder så hela chipshyllan förflyttades till Frukt & Grönt.
Sicka jävla pajasar asså!
Nästan alltid fel profession på fel plats…nästan all tid.
…och förrsten? Vem är Willy?
Är han döpt efter ägarens sköldpadda?