Har varit och käkat lunch på Kungstorgets Brygghus idag. En tagliatelle med fläskfilé och currysås. God var den. Det är nästan alltid gott där. Mycket bra lunchställe låter jag hälsa.
Efter lunchen gick jag ut på uteserveringen för att ta en kaffe. Men det var nästan fullt där och gassande sol, och jag var redan en söndersvettad medborgare. Jag gick till köttbullekällarn istället. Ty där badar uteserveringen i skugga. Tyvärr var det massa andra typer som hade tröttnat på solen också, så det var fullt. Jag blev så trött på allt och alla så jag ville bli full. Dock tog jag istället mina steg till en närliggande gata där det ligger massa andra fik som också är skuggiga. Tyvärr var det fullt även där och nu kände att jag ville bli redlös. Hittade till slut en uteservering som var helt tom. Konstigt det där…jag menar att folk alltid väljer att hellre trängas en att sitta där ingen sitter. Har man väl satt sig på en tom uteservering så följer mobben som en myrstack. Efter en halvtimme så var uteserveringen nästan full. De tyckte väl att min charm var oemotståndlig.
Så fick jag då min kaffe till sist.
Det satte sig två kvinnor bredvid mig. Jag tänkte att nu blir det gnäll om min rökning. Det var en mor och dotter hörde jag. Dottern gick in och köpte kaffet. Modern tände en cigg. Dottern kom ut med något lyxkaffe och var nöjd. Jag såg framför mig hur dottern också skulle tända en cigg. Istället satte hon fyr på en jättestor cigarr. Sen halvlåg hon i stolen och bolmade på den där jättesaken som en kuban medan hon berättade för sin mor om när hon hade varit full i Stockholm på Medborgarplatsen. Modern fyllde i med ett rosslande gubbskratt.
Det hela kändes som en tid av ett igår för jättelängesedan.
Nu har jag ätit igen. Tycker man äter hela tiden. Ändå är hungern som bortblåst i sån här sköjarvärme.
Blir inte mycket skrivet här heller. Den mesta tiden går åt till att svettas.