Grevefimpen.

I morse när jag satt på korsvägen och väntade på spårvagnen kom en gubbe fram till mig och frågade om jag hade en cigg. Jag hade ingen mer färdigrullad cigg en den jag hade i truten, så jag sa nej. Han gick fram till sin kompis som satt en bit bort från mig på den långa bänken och frågade honom om han hade några cigg. Gubben svarade att han letade fimpar på gatan. Sen rullade min spårvagn in. Gubben som letade fimpar frågade nu mig om jag hade en cigg. Jag sa nej först, sen sa jag att han kunde ta min nytända cigg eftersom jag ändå skulle med vagnen. En riktig grevefimp. Han lös upp och tog den under orden “Ja, för fan!”
Jag hoppade på vagnen. Eller hoppade var ju en överdrift. Det var ju faktiskt på morgonen. Då kan man ju inte hålla på och hoppa.
Nåväl, när vagnen var framme i Brunnsparken såg jag gubben komma gående. Tydligen hade han åkt med samma vagn som mig. Med min cigg i munnen gick han där med blicken i marken. Troligtvis tittade han efter fler fimpar på gatan. Min cigg satt fint i hans mungipa. Han hade inte tänt den ännu.
Kanske han tänkte spara den till en speciell stund.