Blommogram


Har fått blommogram för första gången i mitt liv.
Känns fantastiskt att kunna säga frasen “första gången i mitt liv” vid snart 49 års ålder. Har ju i och för sig ingen lista över vad jag vill göra innan jag säger good bajos forever förutom att…
…åka till Japan eller bli tysk bovärd i Berlin.
Stånka och klättra i berg och skjuta sig mellan tårna med en luger och äta morötter i Snuskhult och spela minigolf med kungens syssling eller hoppa jämnfota rakt ner i närmsta avloppsrör är sånt som andra får andra göra.
Hade förvisso varit ganska tufft att gå vilse i ett rum fyllt med tusenlappar eller få sig en köpp kaffe och ett blowjob i en alpstuga i Greisentorpf.
Men nu var det ju inte det här jag skulle säga.
Varför har jag inga kompisar? Eller har jag det?

Genast började det snurra runt i pallet på mig vem som kan tänkas vilja skicka blomster till mig.
Kan det vara min mamma som vill berätta att jag är bäst? Eller min syster som vill berätta att jag är näst bäst? Kanske det kommer tolv kilo gul lök som någon skär upp och proppar in genom mitt brevinkast. Lök kan man ju alltid sälja. Kan ju vara ett ex som vill berätta med lite blomster hur fantastiskt det är att slippa se mig. Fast mina ex är ju inte direkt purfärska på min tidslinje… Det kan ju vara Ulla-Karin och Roger i Märsta. Men jag känner ingen Ulla-Karin och Roger i Märsta.
Det kan ju vara felskickat. Fick nämligen ringa till blomsteraffären och korrigera mina adressuppgifter. Då kan det ju ändå vara från Ulla-Karin och Roger i Märsta. Fast blommorna skulle hem till deras pangiga kompis Jonte i farstun.
Ah, inget mening att spekulera mer. Måste vila huvudet lite nu efter denna hårda måndagen.
Nu ska jag gå upp på loftet och knapra på en morot och baaaara vara mig själv.
Hejsan!